Första priset ute på FX Airguns Impact!

FX Airguns Impact (foto: AoA)

Nu står det klart att Impact hamnar på $1899 i USA enl AoA. Detta kan då jämföras med FX Airguns Royale 400 med valnötsstock som där kostar $1853. I Sverige så kostar samma Royale 8995 kr (Hurricane) så räknar vi motsvarande prisbild här i Sverige så talar vi om runt 9500 kr för nya Impact.

Billig eller dyr - här eller där?

Jag noterar att en hel del har börjat diskutera mina prisspekulationer runt Wildcat och Impact även på luftvapenforumet. Det man konstaterar är att mina "översättningar" ifrån vad dessa vapen betingar i USA hos AoA inte stämmer speciellt bra överrens med vad en svensk handlare som till exempel Hurricane begär för samma vapen.

Detta är faktiskt en helt korrekt iaktagelse.

Tanken var inte att progonsera vad respektive modell ska kosta i verkligheten här i Sverige utan snarare väcka tanken runt den prispolitik som tillämpas. Hur kan exempelvis ett vapen kosta mindre i USA trots tull, frakt och liknande än vad vapnet kostar i Sverige, på hemmaplan?

Medge att det är en intressant frågeställning.

Självfallet så är det ingen slump att priserna ser ut som de gör. Fredrik har gett sig katten på att ge konkurrenterna i USA en knäpp på näsan och lägger då sina priser synnerligen attraktivt/aggressivt. Utifrån detta så finns det två tänkbara scenario:

1)  Marginalen för vapnen i USA håller - hur god är då marginalen är i Sverige?

2) Marginalen för vapnen i USA håller inte - vilka kunder betalar då USA-kundernas subvention?

Nu bryr jag mig inte om att värdera vapnen som sådana, nya Impact är säkert en helt förträfflig bössa och i skenet av vad andra aktörer begär för sina motsvarande produkter (exempelvis Daystate på hemmamarknaden England) så kan Fredrik säkert begära 15.000 kr för den här utan att skämmas. Jag är övertygad om att köparen ändå får god valuta för sina pengar även vid en sådan köpeskilling för denna modell. 

Det jag är frågande till är kampanjen i USA som säkert kan kännas en smula anstötlig för köparen.

Självklart så kan jag förstå att en svensk bössa är dyr i USA och att ett amerikanskt vapen är oproportionellt dyr i Sverige, det är inget konstigt utan ganska enkelt att förstå - trots att en del i USA ändå misslyckas med detta. Likaså är det ju rimligt att en Impact är dyrare än en Wildcat men varför är då Royale-serien med sina 8 år på nacken så proportionellt sett dyr i USA?

En Royale valnöt kostar ju nästan samma pengar som en Impact. 

Nu är det kanske inte min sak att lägga mig i FX ekonomiska förehavanden, dess kampanjer eller prissättning men visst är det märkligt och visst kan vi förstå att den som köpte en Bobcat Mk I för $2000 för ett halvår sedan blir skogstokig när en Impact nu är billigare.

Hur hade ni själva känt er som den köparen?

Vem vågar idag köpa ett PCP för över 10.000 kr med den här ryckiga prispolitiken? Tänk om jag köper vapen X för 13.000 kr och så kommer det en förbättrad Mk 2 om ett halvår som kostar 10.000 kr eller kanske en helt ny och bättre modell för 8000 kr etc.

Det kanske inte är helt omotiverat att det grymtas både här och där...

En mixad och underhållande video..

En del kända profiler är med ifrån mässan i England..

Mer om priserna..

Som trogna läsare har noterat så har det funnits en hel del spekulationer runt den synbarligen egendomliga prissättningen som har funnits på vapen ifrån FX Airguns jämfört mellan Sverige och USA liksom mellan olika modeller i sortimentet.

Tidigare idag så talade jag med Fredrik i telefonen om saken och jag fick intryck av att saken ligger till på följande sätt.

Vapen köps in i partier, till en gällande växelkurs. När en del modeller i AoAs sortiment köptes in (exempelvis April 2014) så låg en USD runt 6.45 SEK. Det innebär att de vapnen blev dyra i USA. När de nya modellerna nu köps in (exempelvis Mars 2015) så ligger dollarkursen på 8.70 - alltså en ökning på 35%!

Resultatet av detta är alltså att de vapen som köps in nu blir billiga - i USA.

En konsekvens där är ju att en helt ny och "dyrare" modell blir bara obetydligt dyrare än en äldre (o "billigare") modell som är inköpt vid "fel" växelkurs. Det är alltså inte en prispolitisk fråga, som jag själv felaktigt drog slutsatsen av, utan bara effekten av en synnerligen stor och snabb förändring av valutavärden. 

Vad ska man köpa - del 1?

Alla entusiaster världen över älskar den - och det finns goda skäl till detta...

Titt som tätt så dyker det upp frågor om vilka vapen som är de absolut bästa köpen man kan förvärva om man vill börja med vår typ av luftskytte och om man har en begränsad budget. Det allmänna önskemålet är ju att få så bra saker som möjligt för så lite pengar som möjligt. Idag ska vi dock inte se på rena budgetköp så billiga som möjligt utan på prisvärdhet - alltså "most bang for the buck".

Detta är de val som jag själv hade gjort om jag hade kommit in i hobbyn helt utan prylar sedan tidigare och med två tänkbara budgetnivåer, 5000 kr repektive 10.000 kr. Ett val för fjäder och ett val för PCP.

5000 kr

På den här nivån så är fjäder det enda tänkbara alternativet, ett PCP med fyllkälla ryms helt enkelt inte här. Jag hade börjat med en HW30S som jag hade tagit in ifrån Sportwaffen-Schneider där den kostar €170, till detta kommer €28 för frakten, summa €198 eller 1785 kr.

Nu blir det fråga om optiken. Det absolut mest prisvärda kikarsikte som jag själv har använt och som man  kan köpa idag är Clearidge Optics RM 3-9/32 Ao. Själv hade jag valt Fine Duplex som riktmedel men för de som så önskar så finns även dessa med MilDots. På prislappen hos Clearidges hemsida så står det $229 och frakt tillkommer med $30 - tyvärr så är erbjudandet om free shipping inte tillämpbart vid internationell försäljning. Summan blir $259 eller 2156 kr.

Nu har vi bränt 3941 kr på de två tyngsta posterna.

Nästa steg är ett tuningkit. Nu vet jag att en del menar att ett sådant inte behövs eftersom HW30S är såpass snäll och välskjutande ändå men för min egen del så är saken glasklar och det bästa tuningkit som jag har prövat till HW30S är Vortek. Ett sådant kostar $69 på Vorteks hemsida med tillkommande frakt på $15 - summa $84 alltså 699 kr. Efter dessa tre poster så återstår det 360 kr.

Nu blir det dags för ett kikarsiktesmontage. Här hade jag gått på Sportsmatch men dessvärre så rymms inte ett skenmontage inom budgetramen så istället så blir det två lösa ringar. Detta är faktiskt inte en så tokig lösning som man tror eftersom HW30S har hål på ovansidan av cylindern för spärrpinnar som säkrar fästet trots vapnets (milda) rekyl. Mitt val hade varit TO4C för £18 ifrån BAR, vilket kostar £6 i frakt - totalt £24 och 298 kr.

Nu har vi då landat vid 4938 kr vilket lämnar 62 kr över för en ask diaboler..

I morgon - 10.000 kr för ett PCP med all nödvändig utrustning....

Vad ska man köpa - del2?

En synnerligen populär modell som har varit med under 15 års tid nu...

Idag går vi vidare och tittar på mest prisvärda PCP för maximalt 10.000 kr inklusive alla nödvändiga tillbehör, där köparen då förutsätts stå utan alla tänkbara saker tidigare. Mitt val här hade då varit den ypperliga CZ200 som nu har varit erkänt kompetent och populär över hela världen under mer än ett och ett halvt decennium. CZ tillverkar en rad olika varianter av 200 där några även har sålts under andra varumärken, som Daisy (!) och Air Arms. Själv kör jag dock med originalet och då i dess mest moderna och utvecklade form som CZ200 Hunter.

Just modell Hunter har en mer normal stock samt en längre luftcylinder med inbyggd manometer. Just kapacitet för mera luft är inte dumt ifall man ska öka effekten till exempelvis 16J för att skjuta vapnet på licens i våra tävlingar. Köper man denna modell ifrån AFT så betingar den €387 + frakt €52. Det betyder €439 - alltså 3956 kr och i detta så ingår även ett fyllkit, vilket till konkurrenterna brukar kosta runt en tusenlapp.

Snacka om värde för pengarna!

Som kikarsikte så hade jag valt samma Clearidge som i gårdagens inlägg till en kostnad av 2156 kr

  Fat Boy (foto: Hurricane)

Något som alla PCP kräver är en fyllkälla och här kan man naturligtvis snika sig med en handpump. Gör inte det! En dykarflaska är väl värd sina pengar och förr eller senare så kommer man ändå alltid att köpa en dykarflaska varvid pengarna för pumpen är mer eller mindre bortkastade. Köp alltså "rätt" redan ifrån början. Dykarflaskor är emellertid tunga att frakta så här är det bästa att köpa dem lokalt. Jag föreslår den eminente Tobbe på Hurricane som saluför en så kallad Fat Boy för 2495 kr. Nu vet jag att det alltid är bra att köpa en så stor flaska som möjligt men en flaskapå 3 liter är portabel och skjuter man 10 eller 16 joule så får man ut rejält med skott ändå.

Med vapen, optik och fyllkälla så hamnar vi nu vid 8607 kr.

När det gäller fäste för PCP så hade mitt val blivit BKL 256 för £22 ifrån BAR. Där hade jag också köpt en kronograf, ett oundgängligt hjälpmedel för PCP. Här erbjuder man den klassiska Combro 625 för €49. Det finns betydligt bättre kronografer för obetydligt mindre merkostnad (AirChrony) men - åter igen, vi har en budget att ta hänsyn till. Räkningen ifrån BAR landar vid £71 samt £12 för frakten, summa £83, alltså 1031 kr.

Nu är vi sådeles uppe vid 9638 kr.

Sist ut blir en ACD (Anti Cant Device), "vattenpass" eller spirit lever. Själv föredrar jag Brownells variant, som fästs direkt på själva kikarsiktestuben och denna kostar $30 på eBay vilket inklusive frakt blir $37 - 308 kr

Slutsumman för detta paket hamnar alltså på 9946 kr och även här finns det också marginal för en ask diaboler på sista raden.

Just CZ200 finns med lite olika effekuttag, beroende på önskemål, till skillnad ifrån HW30S som beskrevs igår, vilken bara finns på 7.50 och 10.00 joule. Lilla 200 kan man normalt köpa som 7.50, 10.00 eller 16 joule - för kaliber 177. Den som pysslar med skyddsjakt eller som av andra anledningar vill ha kaliber 22 kan då göra ytterligare ett tillval på 25 joule för den grövre kalibern. Oavsett effektuttag så får man 22 fyllningar ifrån nyss nämnda Fat Boy till Huntermodellens 159 cc stora tub, räknat med intervallet 190-110 Bar. Antalet skott på varje fyllning varierar emellertid, beroende på effektuttaget. För 7.50 joule så kan man räkna med lite drygt 100 bra skott, 10.00 joule ger ca 80 skott och 16 joule på någonstans runt 45 skott. Kör man kaliber 22 och 25 joule så blir det blott tjugotalet skott.

Är det då ett bra vapen?

Liksom alla luftvapen så har modellen starka och svaga sidor, vilka då måste beaktas i relation till prisbilden. Som ni säkert vet så finns det spaltmeter här på bloggen skrivet om just 200 men för nytillkomna läsare så ska jag ändå köra en kort sammanfattning. Ett fysiskt litet vapen, billigt men ändå av bra kvalité, till skillnad ifrån många andra lågprisvapen. Enastående bra praktisk precision och ofta riktigt bra pipor. Avtryckarsystemet är dock bara sisådär. Bra finish och passning, ett vapen som uppfattas som dyrare än prislappen på under 4000 kr. Riktigt bra med fyllkit på köpet och divese andra småsaker ingår också i vapenköpet. Flera olika magasinsystem finns som tillval, för rimliga pengar. Modellen saknar shroud och kan vara högljudd vid högt effektuttag. Maximal effekt är mycket låg (ca 18 fpe) jämfört med konkurrenterna som ligger mellan 28-35 fpe med kaliber 22. Ett vapen som fungerar bäst på 10 och 16 joule IMHO.

Blåst..?

   Visst ser den smidig ut o lika vacker som Shreks öron?

I denna teknologins tidevarv så kommer det ständigt nya fiffiga produkter och ett exempel på detta är den eminenta vindmätaren Farmers Friend från Vaavud Productions AB, marknadsförd av Lantmännen Maskin. Vindmätare är ju synnerligen praktiska men också ganska dyra prylar så därför är det glädjande att man nu har fått fram en riktigt liten, smidig och välvisande enhet. En helt perfekt lösning för exempelvis BR-tävlingar och liknande där man behöver en liten, portabel och välvisande vindmätare. Avvikelsen anges till max 0.1 m/s!

För att hålla ner kostnaden till blygsamma 199 kr (+ moms) så använder man den ihop med en vanlig smartphone, som då står för kalkyleringsarbetet via en nedladdningsbar app. Vindmätaren består av två grymt gröna halvklot på en gemensam arm vars axel pluggas in i högtalaruttaget på smartphonen. Själva inställningen kalibreras sedan igenom att användaren försiktigt blåser i en av de gröna skålarna.

Därefter så är det bara till att mäta.

Marspeaken!

  Notera den traditionella toppen just för mars månad..

Ibland händer det att jag går in och kollar statistiken för bloggen. Eftersom Airpang har legat ute sedan december 2009 så är dess besöksmönster tämligen stabilt och förutsägbart. En av de lustigaste fenomenen är marspeaken som regelbundet inträffar i mars månad.

Februari är tillsammans med höstmånaderna oktober, november och december ofta minst besökta men efter ett lågt besöksantal i februari så kommer det alltid en peak i mars månad. År efter år så händer samma sak och förmodligen så har det goda besöksantalet med IWA-mässan att göra då besökare till Airpang scannar av de vanligaste källorna till information om nya modeller.

Som ni kan se i övrigt så har 2015 öppnat starkt, det bästa året hittills. Mycket glädjande med tanke på hur svagt 2014 var i skenet av 2012 och 2013. De två första åren, 2010 och 2011 var naturligtvis ännu sämre men det tar alltid ett par år att etablera en ny kanal ordentligt.

Små och smidiga!

Air Arms TDR

En gång i tiden så var alla luftgevär långa, förbluffande långa. Tittar man på en typisk bössa ifrån 1960-1980-talet så är de vanligtvis 100-120 cm långa, trots att de nästan uteslutande är fjäderdrivna - en vapentyp som generellt sett knappast tjänar på exempelvis en extremt lång pipa. De enda korta undantagen som man hittar är vanligtvis juniorvapen men det är ju gevär som allt igenom är proportionellt sett mindre, på alla håll och kanter.

Det var först i mitten av 1980-talet som dedikerade karbinvapen kom ut på marknaden, alltså fullstora vapen men med ovanligt korta pipor. Tidiga exempel här är BSA Supersport och inte minst den klassiska Webley & Scott Tracker. Tanken bakom dessa produkter var främst att ge luftvapenjägaren ett kompakt och lättmanövrerat vapen för skytte ifrån exempelvis fordon eller gömslen. Korta karbingevär visade sig vara ett vinnande koncept öven försäljningsmässigt sett och har sedan dess erövrat marknaden med stora steg.

Dess enda egentliga uppbromsning var när PCP kom fram till att dominera marknaden ifrån milleniumskiftet och framåt då den här vapentypen kräver långa pipor för att kunna utveckla maximal effekt. I länder med effektbegränsningar så har emellertid karbinvapen snabbt etablerat sig till att bli den vanligaste och populäraste vapentypen, exempelvis i England. För länder där full effekt har varit möjligt så har dock karbinpopulariteten inte varit betydande - förrens nu, när bullpups har börjat erbjudas av ett flertal framsynta tillverkare.

Som situationen ser ut nu så kan man generellt sett säga att det har uppstått fyra huvudtyper av kortare vapen; karbingevär, takedowns, bullpumps och pistolkarbiner.

Karbingevär

Detta är begynnelsen av konceptet med kortare vapen än normalt. Det man gör är helt enkelt att man monterar en kortare pipa och ibland även en kortare lufttub. Exempel på detta är BSAs Ultra och Falcons Lighthunter-serie. Nackdelarna är främst att de kortare piporna ger lägre effekt, högre skottljudsnivå samt färre antal skott på fyllningen. På grund av detta så är karbingevär oftast populära med låga till måttliga effektuttag. Det man får i gengäld är ett mer lättmanövrerat vapen men sällan ett som är riktigt diskret portabelt. Den typiska längden är 80-90 cm, utan exempelvis ljuddämpare.

Takedowns

Den här vapentypen är lite tvärtom mot de klassiska karbingevären, här ligger tonvikten som regel på portabilitet snarare än på hanterbarhet under användningen. Ibland är även takedownvapen till och med fullånga vapen i sitt ihopmonterade skick, exempelvis Steyrs Connectsystem. Självfallet så finns det också takedown karbingevär, som AA TDR och FX Airguns Verminator, vilka kombinerar karbingevärets hanterbarhet vid ihopsatt tillstånd med det vanliga takedowngevärets smidighet vid transport och förvaring. Nackdelarna är dock oftast kort pipa och små lufttuber för karbinversionerna, vilket inte är fallet för normallånga takedowns. Typisk längd ihopsatta - drygt 100 cm som fullånga och runt 80 cm som karbiner.

Bullpups

Något som har blivit riktigt hett de senaste två åren är bullpups. Detta är vapen som kan kombinera ett kompakt format med en lång pipa och en längre lufttub. Man kan alltså få både smidighet samt hög effekt och rejält med skott på fyllningen. Numera så finns det även takedown bullpups på marknaden, som FX Airguns Impact, vilket betyder att man nu kan köpa vapen som är smidiga att transportera, korta och hanterliga som ihopsatta men ändå med kapacitet för stora mängder skott på hög effekt. De traditionella nackdelarna har ofta varit en besynnerlig ergonomi samt udda utseende och avtryckarsystem vilka tack vare långa och ofta komplicerade länkage har gett en diffus skjutkänsla. Allt detta har tillverkarna nu succesivt börjat adressera och de modernaste bullpupsen på marknaden (ex FX Airguns Wildcat) har idag bättre ergonomi med exempelvis en normal placering av repterhandtag och liknande vitala manöverorgan, komponenter som på äldre konstruktioner ofta satt mindre bra placerade. Typisk längd ca 75-80 cm.

Pistolkarbiner

Detta är ofta en tyvärr ganska bortglömd kategori vapen som borde ha en större popularitet här i Sverige, ett land med effektbegränsning och ofta kollektiva färdmedel. De absolut största fördelen för den här kategorin är bästa tänkbara portabilitet, då de oftast kan delas till små, små enheter på blott ca 25 cms längd vardera. Här finns exemplar som får plats i ett utrymme på 30 x 20 x 10 cm med alla nödvändiga tillbehör. En extra bonus är att dessa vapen också ofta kan användas som rena pistoler, för de som är roade av luftpistolskytte. Allt kommer dock till ett pris och det man får försaka är hög effekt, många skott på fyllningen samt en ibland störande hög ljudnivå. Liksom med alla typer av karbinvapen så är den här typen av vapen absolut bäst med låg effekt, ju lägre desto bättre. Då är skottljuden ändå dämpade, antalet skott räcker till och effekten lagom för skytte på 5-25 meters avstånd, inte sällan inomhus. Typiska längder ihopmonterade, ca 50-60 cm.

Nödvändig lyx?

En gång i tiden så var FX2000 det luftgevär som var allra hetast i världen. Det är faktiskt helt sant. Den var oerhört nyskapande i skenet av konkurrenternas utbud och hade en lång rad finesser som man tidigare aldrig hade sett hos en och samma modell. Här kunde man hitta en manometer, gängor för ljuddämpare, en quickfill, ett magasin med 8 skott osv. Kort sagt, den var laddad med features.

Ett par år senare så kom Cyclone-serien och då fick vi förutom vad FX2000 erbjöd även utbytbara och expanderbara lufttuber, fartomställare, vändbar repetering, en legal (men måttligt effektiv) shroud och Cyclone-serien blev över en natt det mest moderna luftgevär som pengar kunde uppbringa.

Idag har naturligtvis konkurrenterna kommit ikapp FX Airguns och detaljer som fungerande magasinsystem, manometer och quickfill är vardagsmat även hos riktiga budgetvapen. Frågan är bara om alla dessa finesser verkligen bidrar till något eller inte och om det i så fall ger köparen ett mervärde?

Manometer

Tanken bakom en manometer är självklart god. Skytten/ägaren kan här enkelt avläsa vilket tryck som finns kvar i tuben. Detta kan självfallet vara praktiskt om man tar ett vapen ifrån vila och då snabbt kan se om det har luft kvar eller inte innan man upptäcker detta på sin skjutplats. Likaså kan man också se när luften är slut. Ungefär här slutar fördelarna. Manometrar har också nackdelar. Förutom att vara ibland de vanligaste platserna för läckor så är de också oftast gravt oexakta och därtill onödigt grovt graderade. För - de allra flesta fyllmedium, flaska eller pump, har ju själv egna och exaktare manometrar så att se hur mycket man ska fylla är sällan ett problem. Likaså brukar man tydligt märka när luften är slut och projektilernas utgångshastighet avtar. I skenet av detta så är manometerns värde oftast högst tveksamt.

Magasinsystem

De flesta moderna PCP som inte är renodlade tävlingsvapen eller rena budgetversioner, har idag magasinsystem. Oftast är magasinsystem eller frånvaro av detta inte ens valbart, vill man skjuta enkelskott och vapnets utformning inte tillåter detta på ett naturligt sätt så erbjuds man istället att mot merkostnad köpa ett tillbehör som löser detta. Som regel så är magasinen också generöst utformade med minst 10 skott, endast undantagsvis färre och då som regel hos vapen med grövre kalibrar. Att hitta vapen med 12-20 skott i magasinen är inte alls ovanligt. Den tänkta fördelen är i första hand möjlighet till ett snabbt uppföljningsskott vid jakt samt smidig nonstop-skjutning. Nackdelarna är emellertid flera. Till att börja med så kostar magasinen pengar, mellan 150-600 kr/st och är naturligtvis en trevlig extra intäkt för tillverkaren, som regel vill ju vapenägaren ha ett flertal magasin. Anledningen till detta är helt enkelt att det är bekvämt att skjuta med magasin men mindre så att ladda om dem. Ett flertal uppladdade magasin är sålunda mycket trevligt. Vad gäller laddtider så är ju magasinen ett paradexempel på falsk tidsekonomi. Visst, det går snabbare att skjuta men när magasinen sedan ska laddas så är detta inte sällan en tidskrävande och ibland också en smula bökig procedur. Är sedan inte magasinen automatindexerande så är också vapnet lite mer komplicerat till sin konstruktion då dess block även måste innehålla en indexmekanism som roterar magasinen eller på annat sätt matar fram diabolerna ur magasinen.

Fartomställare

Fartomställaren är en finess som finns i två olika grundvarianter, endera så är den repeterbar (stegvis) eller så är den inte repeterbar (reostat). Tidiga exempel på den förstnämnda är FX Airguns Cyclone och på den sistnämnda Samsung 707 Career. Tanken här är att man ska kunna anpassa vapnets utgångshastighet efter de omständigheter som råder vid skyttesessionen. Behövs inte hög effekt så kan man spara på kraften och önskar man en högre hastighet så kan man enkelt ordna detta. I den bästa av världar så är mekanismen som sagt repeterbar så att man kommer tillbaka på exakt samma nivå om man klickar sig upp eller ner i vapnets effektband. Nu vet jag att en del ägare av Royale-serien har haft lite krångel med sina fartomställare men generellt sett så är dessa funktioner synnerligen pålitliga, till skillnad ifrån exempelvis manometrarna. I verkligheten så använder dock ytterst få ägare sina fartomställare i praktiken utan låter dem, precis som jag själv gjorde, alltid stå på högsta effekt hela tiden.

Om man ska sammanfatta det hela så har man oftast ingen större praktisk nytta av magasinsystem, vapenmanometrar eller fartomställare men i gengäld så har man sällan problem med dem heller, förutom att de möjligtvis fördyrar vapnet. Detta då när man köper ett påkostat vapen av hög kvalité. Om man däremot köper ett billigt PCP så kan dessa finesser också vara synnerligen prispressade varianter som tillverkaren har valt att köpa in och som därför ibland kan ha en högst tveksam funktion och diskutabel hållbarhet.

Vid köp av billiga vapen så behöver alltså avsaknaden av ovanstående finesser inte nödvändigtvis betraktas som ett tillkortakommande utan kanske snarare rentav som en direkt fördel. I morgon så ska vi titta på hur ett bra vapen bör vara konfigurerat om jag själv hade fått skapa en önskemålslista helt själv.

Dags för ett nyförväv !

För Field Target..

Då känns det slutligen som att jag och Challengern  har nått vägens ände. Jag har länge funderat på att ersätta den men det har helt enkelt inte blivit av eftersom den skjuter så fantastiskt bra. Nu har dock omständigheterna runt mitt skytte förändrats och då behöver vapengarderoben anpassas på motsvarande sätt, o där passar Challengern inte in.

Ursprungligen så köpte jag den för att få tag på ett konkurrenskraftigt FT-vapen för små pengar, precis som en annan entusiast i vår krets gjorde och som till och med tävlade i EM med sitt exemplar. Nu blev det inte så mycket FT-tävlande för min del och i synnerhet inte på 16J utan jag behöll Challengern som 10J och sökte aldrig licens på den. 

Istället så monterade jag en trästock för att få ett mer traditionellt utseende och använde den därefter till rekreativt precisionsskytte på tavla och lite improviserad BR. Under hela min ägandetid så har den fungerat klanderfritt, sånär som en skruv som druttade ut ur avtryckarsystemet en gång förra sommaren. 

Som det ser ut nu så kommer jag att skjuta mera på kortare avstånd och jag behöver istället ett vapen som är mer transportabelt och inte lika otympligt som ett fullt långt gevär. 

  For fun...

Av den anledningen så kommer jag att skicka ut Challengern på försäljning och först av allt så kommer den naturligtvis att hamna här på bloggen. Tanken är att sälja den utan optik (ett Leupold finns aldrig skäl att byta) men med båda stockarna så att köparen kan välja mellan FT-stuk med hamster, ställbart kindstöd osv eller ett mer traditionellt gevärsutseende med trästocken.

  Med hamster..

Våndan av valutan..

Som jag berättade igår så har jag betällt ett nyförvärv inför säsongen 2015 och valet föll på ännu en Crosman, denna gång en 1701P - alltså en luftpistol. Nu är inte tanken att skjuta luftpistol i första hand utan att utveckla den till en pistolkarbin för bästa tänkbara transportmöjligheter. 

Anledningen till valet är också att jag har varit utomordentligt nöjd med min Challenger och jag hoppas att även 1701 kommer att ha en lika bra pipa och ett lika b ra avtryckarsystem som denna. Det jag förväntar mig att vinna är ett smidigare format, till priset av en lägre maximal effekt. Det jag saknar mest på pappret är Challengerns dualfuel-system med ett tryckintervall på bara 135-50 Bar.

Att köpa en 1701 har däremot inte varit helt enkelt. Vid en närmare marknadsöversyn så visade sig förbluffande få handlare i Europa saluföra modellen. Jag vände mig då till Airgun Exporter som ordnar försäljning av luftvapen direkt ifrån USA. Försäljningschefen Vincent där skickade en offert och jag kunde konstatera ett pris av $368 för själva vapnet med ytterligare $89 för frakt och hanteringsavgift, summa $457 - alltså 3800 SEK. 

Till detta kan dessutom tull komma. Leveranstiden efterfrågade jag dock aldrig eftersom jag hittade ett bättre erbjudande precis runt hörnet.

Även denna gång så var det handlaren Cabom som höll sig framme med ett mycket konkurrenskraftigt pris på 4895 kr, inklusive fri frakt. Visserligen tusenlappen upp jämfört med USA men om jag får 12% tull och därtill moms på min import så hade den hamnat vid 5320 kr + okänd leveranstid, förmodligen längre än 1-2 dagar hos Cabom.

Orsaken till fenomenet är förmodligen valutakursen. Som jag tidigare har berört så har valutakursen mot USD gått upp med 35% på mindre än ett år och sannolikt så köpte Cabom på sig sina Crosmanprodukter till den lägre kursen. När jag nu ska privatimportera så gäller den högre kursen  och därmed så försvann ju hela vinsten med en privatimport.

Lärdomen av detta är att om någon läsare nu funderar på en Crosman så är rätt köptillfälle NU, nästa laddning som kommer till den dyrare kursen lär göra Crosmans sortiment ointressant för svenska entusiaster om man räknar upp redan dagens dyra priser med ytterligare +35%.

Vill man läsa lite mera om 1701 så finns följande två intressanta trådar:

http://www.network54.com/Forum/79537/message/1299190090/Inside+is+a+review+I+did+for+the+NEW+crosman+1701P
+Pistol-+I+ll+add+it+on+the+header+too-

http://www.network54.com/Forum/419052/message/1292697180/From+4.5+FPE+to+7.3+FPE+in+turbo+time.+The+1700P+%28Pics%29

In stock !

  Crosman 1399 med 3D-kamouflage (foto: Alliance Hobby)

När nu ordern är lagd på en 1701 så börjar planeringen till hur vapnet ska fullbodas för min smak och mina behov. En av  de första sakerna som jag tänkte ta tag i är valet av stock. Som ni säkert vet så finns det ett flertal olika val till Crosmans varierande pistolmodeller, där dem mest klassiska förmodligen är 1399-stocken i svart hårdplast.

Min son har en sådan till sin 2240 och den tänkte jag låna nu i början för att kunna bekanta mig med vapnet precis efter leverans. Vill man inte skaffa ännu en svart sådan så finns de ju även i 3D-kamouflage, som då hör till Marauder-pistolen i dess Woodswalker-utförande.

  Den traditionella wirestocken, enkelt löstagbar ifrån vapnet - lätt och elegant.

Två andra intressanta alternativ är en wirestock, som hade på min tidigare 1377 eller en AR-stock, typ Tippmann. Den sistnämnda är intressant eftersom den har stora inställningsmöjligheter och därmed förutsättningar för bra ergonomi samt är kompatibel för diverse andra AR-tillbehör. Likaså kan den förses med led och därmed bli snabbt och enkelt vikbar. 

  Crosman 1720 med AR-stock.

Till detta så kan man även kombinera med olika pistolgrepp, förutsatt att man inte väljer en 1399-stock. Antingen plast, gummi eller olika sorters trä - allt efter tycke och smak. Den svåra delen blir förmodligen helt enkelt att välja vad man egentligen vill ha...

Hur lite är för lite..?

Nja, jag kommer helt klart att köra med ett mindre kikarsikte..

Som de flesta läsare av Airpang vet så är jag förbluffande svårt förtjust i effektsvaga vapen. En av anledningarna till detta  är att de faktiskt på många sätt är otroligt effektiva, i relation till  dess på pappret ofta synnerligen blygsamma värden. Jag har ju tidigare skjutit mest med 10 joule men då och då även gjort avstickare ner till både 8 och 7.50 joule för att se vad man kan göra med såpass lite effekt. 

Med 1701 så kommer dock effekten, i standardutförande, att vara ännu lägre!

Här uppges i fabriksutförande blott 140 mps med en diabol som JSB RS, vilket betyder 4.60 joule, eller knappt halva vår licensfria nivå. Detta är betydligt lägre än licensfri gräns även i länder som Tyskland och Italien med sina 7.50 joule limits och till och med lägre än Kanada som tillämpar 152 mps (500 fps) och 5.70 joule som licensfri gräns.

Så, vad kan man då förvänta sig?

Jag har konsulterat ChAirGun och räknat lite fram och tillbaka. Det optimala inskjutningsavståndet blir då 20 meter. Räknar jag på det sättet så får jag en första nollpunkt på 8.00 meter, därefter toppar projektilbanan +1.10 cm vid 14 meter för att falla under 1.35 cm vid 23 meters avstånd. Den effektiva räckvidden inom en enkrona +/- 12-13 mm är alltså 5.00 till 22.50 meters avstånd.

Projektilbanan blir alltså ungefär som ett licensfritt vapen med kaliber 22 och tappar ca 10 meter jämfört med om vapnet hade givit fulla 10.50 joule vid mynningen. Man kan alltså säga att en 1701 får en vettig räckvidd på 25 meter, teoretiskt sett.

Vill man sedan gå vidare och ta ut mer effekt så finns alltid möjligheten. En entusiast har enbart igenom att borra transferporten och justerat om inställningarna hos det befintliga vapnet lyckats få ur 17 st skott inom 31 fps spridning med ett genomsnitt av 703 fps ifrån 10.30 gn JSBH - det är 11.30 fpe eller 15.20 joule. Detta då till priset av högt skottljud, relativt hög spridning ifrån skott till skott (se ovan) samt då bara 17 skott på fyllningen ifrån originalets ca 75 st inom samma spridning.

En mer vettig trimning är naturligtvis precis på 10 joule för svenskt vidkommande.

Detta ska tydligen vara ännu enklare eftersom man bara köper Marauderpistolens transferport och monterar denna utan att behöva borra något. Resultatet ska då bli ca 630-650 fps med 8.44 gn, vilket bör vara rakt på vår licensfria gräns. En väg som jag absolut måste testa, en ny sådan transferport kostar £7.20.

Det ska bli en spännande vår..

Historien om BSA

Ett fascinerande och klassiskt företag

Brittiskt på banan!

  Laddat o redo!

Idag hade vi ett underbart stilla och vackert vårväder på västkusten så jag passade på att ta ut min BSA Ultra till banan för att skjuta lite. Som trogna läsare av bloggen säkert känner till så har Ultran hängt med ganska länge nu, till och med så länge så att jag hade glömt bort exakt inköpsdatum. Vid en närmare kontroll av licensen så kunde jag notera att den beviljades i början av juni 2006 och det innebär att 2015 blir det nionde året.

Tyvärr så har Ultran blivit det vapen jag har skjutit minst med igenom åren, ofta eftersom den har fallit mellan stolarna då jag alltid har haft tillgång till endera ett kraftfullare vapen för långhållsskytte eller ett klenare vapen för allroundskytte på kortare distanser. Trist - då modellen i sig självt har så mycket skjutglädje, trots att det egentligen är ett renodlat och kompromisslöst jaktvapen för främst brittiska förutsättningar.

  En vacker vårdag..

Som jag ställde in den sista året så levererar den nu 30 skott inom 25 fps ifrån 230 Bar med 17.50 fpe då jag använder 21.10 gn Baracudas. Det gör räckvidden förhållandevis kort, bara runt 35-40 meter men man kan ändå tydligt känna att de tunga projektilerna träffar hårt när de landar även långt borta vid 50 metersvallen.

  Femtio meter är ganska långt - här igenom ett kikarsikte x 8

Annars så är långskott kanske inte direkt modellens paradgren. Precisionen finns förvisso men ergonomin lämnar mycket övrigt att önska igenom sin korta och höga, lätt ranka, layout. Nä, detta är ett vapen byggd för att skjutas ifrån en trång kupé i en sliten Land Rover eller ifrån ett kamouflagemöstrat gömsle av tälttyp i ändan av en ärtåker på den engelska landsbyggden. Samma sak runt ekonomibyggnaderna på en bondgård eller om man strövar runt i en gles lövskog tidigt på våren när alla blad nästan lyser ljusgröna. Det är där som Ultran blir på hemmaplan. Måttliga skottavstånd, ungefär med räckvidden hos ett hagelgevär, och inte sällan skott uppåt - mot låga grenar eller taknockar. Traditionell luftvapenjakt, den brittiska - och inte amerikanska - typen, helt enkelt.

  Här är 30 (UV), 40 (UH) och 50 (mitten) meter med 5 skott

Även om jag inte jagar med den själv så skänker den ändå känslan av samhörighet till de som lever sitt liv i tweed med en SBS i armvecket. Få andra PCP, möjligtvis undantaget vissa Rapider typ Elan, känns så genuint brittiska.

  Sista 15 skotten av 30, skjutna från höger till vänster - 50 meter

Frakter och att handla ifrån Sportec

Med anledning av min nyförvärvade Crosman 1701 så har jag funderat på att köpa en liten smidig väska. För en pistolkarbin som man dessutom enkelt kan plocka isär för ännu mindre format så vill man ju inte gärna gå omkring med ett 125 cm långt gevärsfodral.

Jag googlade därför runt lite och hittade en lämplig väska för 250 kr hos Sportec. Glad ihågen så började jag köpa den i deras webshop och som ni säkert vet så ser de flesta webshops ut på ungefär samma sätt. Har man handlat hos en näthandlare så har man ju till principen handlat hos nästan alla. Man går till kassan, knackar ner sina uppgifter och väljer därefter betalningssätt. Man kan näst intill göra processen i sömnen om man är van vid att handla i webshops då o då.

Men..

Plötsligt så hickar man till, summan för min 250 kr väska blev 675 kr!?

WTF?

Skrev jag in fler än 1 väska måntro?

Nä, det var helt enkelt bara frakten!

Man begär 425 kr för att ordna frakt för en liten lätt plastväska!

Vid ett närmare studium av fraktmöjligheterna så visar det sig att webshopen automatiskt väljer det dyraste fraktalternativet och att det faktiskt också finns billigare val. Som bäst så kan man komma undan med 225 kr frakt om man väljer det billigaste valet av de föreslagna alternativen.

Dags att stämma till lite eftertanke.

När jag handlar på eBay så kan jag få fri frakt i priset när jag beställer prylar ända ifrån Kina så nog borde det gå billigare att skicka 1 kg gods inom Sverige? Efter en stunds googlande så hittar jag en motsvarande väska hos en annan aktör för 189 kr. Denne handlare begär 49 kr för frakten. Mindre än en fjärdedel.

Att köpa prylar över nätet är idag närmast legio och i synnerhet när man pysslar med en liten eller udda hobby. Är sedan denna hobby betydligt större i något land utomlands så blir man nästan tvungen, både när det gäller sortiment och pris. Nu har vi det på många sätt bra här i Sverige iom att vi har Hurricane och dess synnerligen välsorterade sortiment. Vi tänker kanske inte alltid på det eftersom vi är vana vid honom men det finns inte många aktörer i vår bransch som är så otroligt välsorterade som Tobbe och det även internationellt sett. Ser man på priserna räknat så är Hurricane också klart konkurrenskraftig.

Frakterna däremot...

Jag gillar Tobbe som person, jag uppskattar hans insatser för hobbyn i landet och hans enorma sortiment men på frakterna så slirar det tyvärr lite. Här har nya aktörer, jag tänker närmast på Cabom, ibland ett betydligt starkare totalerbjudande eftersom man bjuder på frakten vid köp över 500 kr.

Som de flesta inser så är det erbjudande absolut mest värdefullt när man ska köpa tunga saker och paradexemplet är ammunition. Numera så krävs det inte jättemånga askar innan man är uppe på 500 kr och då kan man enkelt spara hundralappar i fraktkostnad igenom att välja en fraktfri leverantör.

När det gäller andra produkter som är dyrare och har bättre marginal (typ optik etc) så går det ofta att manuellt förhandla sig till en fri frakt i det enskilda fallet. Där tror jag inte att någon handlare är omöjligt och samma sak kan jag tänka mig också vid ett vapenköp.

Leverans

Den klassiska bilden på lådan..  

Så, idag kom den då - dagen efter beställningen - ifrån Cabom, min nya 1701P Crosman Silhouette Pistol. Vapnet kom i Crosmans originalbox som Cabom hade svept i vadderat papper. Som sig bör så fick jag ett SMS i god tid med kollinummer så att jag kunde hämta ut försändelsen i min lokala ICA-butik utan att behöva vänta in avin.

Själva pistolen var insvept i någon slags olja så efter rentorkning och en visuell inspektion så fyllde jag upp den för att testa några skott igenom kronografen, vilken registrerade jämna och fina värden på ganska så exakt 5.00 joule och 146 mps med JSB RS. Själva skottlätet var naturligtvis väldigt diskret, märkbart tystare än till och med Challengern, men det hade en helt annan karaktäristik. Det lät ploppande, ett kortare och lite tommare läte.

Tyvärr så satt repeterhandtaget på fel sida (vänster) och måste vändas av köparen själv. Jag hade dock inte lämpliga verktyg för detta hemma (pyttesmå phillipsskruvar) så det fick anstå till morgondagen. Repeterrörelsen var förbluffande tung jämfört med Challengerns straight-pull men det kan bero på att jag repeterade med vänster hand. Crosman själva hävdar att vänsterplaceringen beror på att de flesta skyttar skjuter med höger hand och därför vill repetera med vänster hand. I så fall frågar jag mig stillsamt varför alla andra modeller (typ 2240 etc) ändå har repeterhandtaget på höger sida - är de avsedda för vänsterskyttar då, med samma logik?

Passning, finish och allmän kvalitétskänsla är god och därmed hög för att vara Crosman, till och med bättre än Challengern och ljusår över en vanlig 22XX-modell. Lådan har en genomtänkt konstruktion med en bra placering av de skruvar som håller fast den mot tuben. Här kan man lyfta låda o pipa i en enhet och lossa detta trots att optiken sitter på plats - mycket bra. Pipan är helt friflytande, till skillnad ifrån exempelvis gamla FX2000. Tack vare skruvplaceringen så kan man lätt byta transferport och detta tillsammans med en utvändig justerbarhet både för hammarfjäderns förspänning och hammarens längd gör plattformen till en synnerligen adaptiv enhet för den som gillar att justera och testa nya inställningar på vapnets setup vid olika effekter etc.

Vad gillar jag inte då?

Förutom feltänket med repeterhandtagets leveransplacering, så har man försett varbygeln med ett overtravelstop i form av en synnerligen vass och otrevligt placerad stoppskruv vars huvud sticker ut lagom långt för att man ska skrubba fingrarna i den. Jag har en likadan lösning på min Ruger 1022, men där är den åtminstonde infälld i själva varbygeln, som då har grövre gods, varvid man inte riskerar att skära sig på den.

Själva avtryckarenheten har inte heller imponerat på mig, här känns Challengerna betydligt bättre. Dock så är Challengern mödosamt injusterad efter mina preferenser och dessutom lätt modifierad med en kapad fjäder. Pistolens avtryckarsystem är däremot helt original direkt ur kartong så förhoppningsvis så kan man nog ställa in det betydligt bättre framöver. Tiden får utvisa detta. Enligt instruktionsboken så finns det rejäla inställningsmöjligheter i alla fall. Förutom känslan i allmänhet så hade också avtryckarsystemet ett visst glapp i sidled, vilket jag inte uppskattade och även detta kommer att bli föremål för närmare studier framöver.

Planera och komponera

  Som att lägga pussel..

Nu har jag valt och vrakat några dagar för att få ihop allt på det sätt som jag önskar. Med andra ord så väntar jag nu på en lång rad olika paket samtidigt som mitt bankkonto har lidit betänkligt. Förhoppningsvis så får jag dock napp snart på Challengern så att den får en ny ägare och jag lite påfyllning till banken.

Huvudbilden till dagens inlägg kanske kan se lite besynnerlig ut men anledningen till att lite grejor ligger på en kartong är att denna kartongskiva har just det format som min inkommande låsbara aluminiumväska besitter. Tanken är att få ner allt jag behöver vid en skyttesession i en och samma väska. För att lyckas med detta så krävs det naturligtvis en smula planering och eftertänksamhet.

Vapnet ska ner ihopmonterat med kikarsiktet, jag vill alltså inte ta av och på kikarsiktet varje gång jag ska skjuta. Pistolen ska dock få öppna riktmedel så att jag ska kunna skjuta den som en vanlig pistol, om jag önskar. Av den anledningen så måste stocken (läs, kolven) vara delbar eller vikbar, precis bakom lådan på vapnet. På bilden så har jag en vanlig 1399-stock monterad bara för att kunna skjuta med vapnet innan alla saker har anlänt, den har jag lånat ifrån grabbens 2240. Vidare så ska jag kunna få med 500 diaboler, luft för 500 skott samt 100 st måltavlor liksom lite verktyg - förutom själva stocken som inte är med på bilden ovan. Utvändigt sett så ska inte väskan vara större än att jag ska kunna lägga den i en vanlig större ryggsäck eller en mediumstor sportbag. 

  RAI adapter (foto: Wicked Airguns)

När jag har scannat av marknadens möjligheter så fastnade jag slutligen för en AR-stock. För att kunna montera en sådan på en Crosman så krävs emellertid en speciell adapter. Den ende som jag vet tillverkar en sådan är Dave på RAI men han säljer inte på export utan hänvisade vänligt nog till en av sina återförsäljare som kunde hjälpa mig. Av den anledningen så blev inköpet gjort hos Wicked Airguns.

Det adaptern gör är att den skruvas i samma gängor som används för att använda en degasser på 1701. Det ger en stabil infästning eftersom hålet är stort i förhållande till bakstycket storlek. Jag vill absolut inte ha en kolv som vobblar eller känns lös vid användningen. Den enda nackdelen är att jag måste ta loss adaptern för att kunna justera hammarfjäderns förspänning eller hammarens längd o därmed vapnet locktime.

En buffert tube

På den andra sidan av adaptern så finns en gänga för en buffer tube till AR-serien. På denna modell så skruvar man in ett rör i vapnets låda och detta rör utgör sedan fäste för önskad kolv. Här blir principen densamma, förutom att röret går in i adaptern istället. Ett sådant rör är dock inte liksidigt utan har en list, vilken tjänstgör som styrning för kolven och som har har hål i hela sin längd vilket även möjliggör att kolven kan justeras i längdsled. 

En låsmutter kan ju också ha lite design om man så önskar  

För att röret ska kunna låsas med listen i rätt läge så måste man ha en slags kronmutter som ordnar detta. Den kan endera spännas för hand eller med hjälp av ett speciellt verktyg. Här, där röret skruvas in i adaptern, så tänker jag ha min delning mellan själva vapnet och kolven för att allt ska passa inuti min önskade väska.

En AR-kolv som passar till alla AR buffer tubes  

Med ett rör på plats så är det bara att hänga på (eg. skjuta in) önskad kolv. Den är då ställbar i sex olika längdlägen med hjälp av en liten fjäderbelastad knapp. Röret är alltså själva nyckeln (övergången) till AR-systemet så till röret så finns mängder med olika valmöjlighetr ur den gigantiska familj som AR-systemet utgör.

Om vi nu återgår till bilden högst upp så är tanken att adaptern inte ska sticka ut längre bakåt än kikarsiktets okular. Röret ska sedan ligga inuti den lätt trekantiga kolven och den kolven ska in med hälen bakom luftflaskan och sin kropp mellan luftflaskan och vapnets tub. Låsringen sitter då kvar på själva röret. Det som jag fortfarande är osäker på är om jag kommer att kunna använda min 500 cc tub eller om den tar så mycket utrymme så att jag måste köra med en 400 cc tub istället. Detta kommer onekligen framtiden att få visa.

En trevlig liten väska..

  En rejäl väska, godkänd även för flygfrakt.

Idag ramlade väskan ner. En aluminiumväska med generösa mängder stoppning av typen skumgummi inut. Väskan visade sig vara låsbar, försedd med två lås och åtta fötter som skyddar väskan både när den ligger ner och står upp. Hela väskan känns rejäl och stadig av riktigt fin kvalité. När jag belåtet kan konstatera detta så är jag nöjd över att jag inte snålade utan slantade upp de dryga fem hundra kronor som den betingade hos Nordic Case AB.

  Första våningen

Till skillnad ifrån den tilltänkta budgetväskan i plast från Sportec så är den här väskan djup nog för att tillåta två våningar, något som naturligtvis gör att man kan utnyttja utrymmet betydligt effektivare. Den första våningen reserveras för vapnet med kikarsiktet och möjligtvis en ammunitionspung.

  Bottenvåningen

Under det lager som vapnet ligger på och som möter den som öppna väska så finns en bottenvåning. I den huserar min 500 cc buddybottle laddad med 250 Bar. De fyrkantiga skummgummidelarna som syns på bilden följer med väskan och används för att modulera lite hur man vill inreda väskan. En viss mängd skumgummi måste ligga mellan våningsplanen för att det övre våningsplanet ska ligga rakt och tillåta att locket pressar fast objektet på det övre våningsplanet.

När AR-stocken kommer så ska den passas in på bottenplanet, istället för motsvande mängd svarta skummgummistavar. Här ska jag även placera min ihopvikbara måltavelhållare, lite verktyg och liknande.