Vårtävling Onsala 2015
Onsala har nu bjudit in till sin vårtävling. Intressant är att man kör 45 mål i alla klasser - mycket bra. Likaså har man slagit ihop fjäder och PCP i samma klass mellan 16-45 joule och det är också en klar förbättring. Blir det bara bra väder så halkar jag nog ner själv för att i alla fall köra den fria klassen.
Inbjudan: http://www.onsalaskytte.se/ftsverige/docs/Onsala_FT_2015-05-10.pdf
Att välja ut de bästa diabolerna..
Fem olika sorter på 14 meter, delvis inomhus - 5 skott för varje diabolsort
Idag så blev det till slut dags för att pröva den praktiska precisionen lite lätt. En underbar dag på västkusten med 18 plusgrader och mycket liten, knappt märkbar, vind. Denna gång sköt jag av tidsbrist hemmavid, 4 meter inomhus som övergick till 10 meter utomhus. Träffbilderna är inte centrerade.
Först så började jag med 8.44 gn 4.52 mm JSB Exact och den gruppen blev helt godkänd. Nästa grupp var 7.33 gn JSB RS 4.52 mm och även där fanns inget att klaga på. Till skillnad ifrån hos Challengern som skjuter betydligt bättre med RS än Exact så förefaller det vara lika vilket med 1701 - precis som träffbilderna visar.
Träffbilden i mitten var Qiang Yuan, de kinesiska handsorterade matchdiabolerna ifrån den röda asken som jag köpte via eBay för några månader sedan. Här presterar de bättre än hos Challengern men inte lika bra som JSBs domes. Men - åter igen - de är egentligen inte avsedda för den här typen av skytte utan bara 10 meter och inomhus.
Nästa grupp var Crosmans egna 7.90 gn Premier Lite och de sköt riktigt fint. Tyvärr gick ett skott off men det var helt och hållet mitt eget fel och jag kände direkt när jag avfyrade att det skottet kommer att gå fel. Rent subjektivt så kändes de riktigt bra och jag kommer definitivt att utforska dem närmare på långhåll - i detta fall på 25-30 meter inomhus.
Slutligen så blev det 7.50 gn Defiant och de sköt inget vidare tyvärr. Tre träffar tog emellertid tätt så de ska ändå få visa sin förmåga på längre avstånd framöver. Den diabol som jag är allra mest spänd på är naturligtvis 8.44 gn JSB Exact Premium som jag beställde ifrån utlandet den 25:e februari och som jag fortfarande väntar leverans utav. Tanken här var ju att vara först ut i landet med att pröva dessa men det sket sig grande. Leverantören där har hittills inte direkt imponerat med sin leveranstid, även om diabolerna i sig själva var billiga.
Förutom 25-30 meter inomhus för att vaska fram bästa diabolval så kommer jag även att köra en klassisk tvåtest, något som jag själv är mycket nyfiken på och road utav. Tidigare så har jag ju alltid skjutit tvål på 30 meter men den här gången så kommer det att bli på 15 meter. Halva avståndet och halva effekten. Tror ni att en förhållandevis mjuk 8.44 gn JSB Exact förmår att leverera genomslag rakt igenom en hårdtvål på 15 meter med blott 5.00 joule...?
Prestanda!
Om man läser faktabladet till Crosman 1701P så uppger man där 450 fps och 50 skott. Frågan är då naturligtvis hur verkligheten ser ut? Hur många skott får man egentligen och med vilken utgånghastighet samt med vilken anslagsenergi? Dessutom, hur ser spridningen ut ifrån skott-till-skott?
Många tillverkare, tanken går här till BSAs fjädervapen och Hatsans PCP, uppger ju regelmässigt värden som befinner sig fjärran ifrån vad en köpare kan förvänta sig i verkliga livet. Är saken likadan för Crosman?
Självfallet så finns det bara en sak att göra för att få reda på sanningen, i alla fall för mitt exemplar - till kronografen!
Jag tänker testa med 8.44 gn JSB Exact eftersom den diabolen är vanlig och i mitt vapen dessutom välskjutande. För att jag ska känna mig nöjd så förväntar jag mig att nå ett bättre resultat än vad Crosman själva uppger. Nu framgår det inte med vilka diaboler som de uppgivna 450 fps gäller så jag utgår ifrån att det är Crosman Premiers Lite. Detta eftersom det är Crosmans egen flaggskeppsdiabol och dessutom i lämplig vikt för 1701s förhållandevis låga effekt.
Räknar jag om 450 fps med 7.90 gn så får jag 3.57 fpe - vilket med 8.44 gn betyder 133 mps (435 fps).
Tyvärr uppger Crosman ingen spridning ifrån skott-till-skott för sina angivna 50 st skott men den spridningen som jag själv känner som acceptabel är 20 fps. Alltså - jag vill se minst 50 skott inom max 20 fps med ett genomsnitt av minst 133 fps (435 fps) för att jag ska känna mig nöjd när jag skjuter 8.44 gn Exact.
Kommer det att kunna uppnås?
Utfallet blev som följande, helt osorterade och obehandlade JSB Exact rakt ur burken:
441, 43, 36, 43, 43, 43, 35, 42, 46, 49 - genomsnitt: 438 fps
447, 51, 46, 45, 53, 48, 47, 51, 49, 49 - genomsnitt: 449 fps
444, 51, 48, 49, 48, 54, 44, 48, 51, 41 - genomsnitt: 448 fps
450, 43, 44, 47, 33, 45, 45, 42, 38, 40 - genomsnitt: 443 fps
445, 45, 38, 36, 41, 31, 33, 33, 39, 37 - genomsnitt: 438 fps
(442, 29, 28, 40, 29, 29, 35, 34, 33, 31)
Högsta värde: 454 fps - 3.88 fpe alltså 5.20 joule - 138 mps
Lägsta värde: 431 fps - 3.50 fpe alltså 4.70 joule - 131 mps
Genomsnittligt värde: 443 fps - 3.70 fpe alltså 5.00 joule - 135 mps
Spridning skott 1-50: 23 fps - 7.01 mps.
Som synes så var mitt exemplar i princip spot-on mina förväntningar. Spridningen blev lite högre än önskat men då får man ändå betänka att diabolerna är helt tagna på slump rakt ur burk och både osorterade och otvättade/smorda. Själva serien bestod av 60 st skott, de sista tio satte jag inom parantes och de är inte medräknade i nyckelvärdena på slutet. Effektmässigt sett så hamnade jag lite högre än förväntat, vilket förmodligen beror på att även små drivkällor med måttlig effekt och kort pipa gynnas av tyngre diaboler. Tydligen så kom jag in en bit upp på kurvan vid 3000 Psi, vilket endera kan betyda att mitt ex har ett något högre starttryck eller att tuben värmdes något av fyllningen precis innan mätningen och därmed svalnade till ett verkligt tryck något under 3000 Psi. Marginalerna är ju små när man har en så liten tub.
Totalt så verkar jag alltså kunna magasinera energi för ca 250 joule i min blott 45 cc stora lufttub. Räknar man om detta så bör det betyda 25 skott på 10 joule eller 17 skott på 15 joule, förutsatt att jag kan stämma av drivkällan korrekt i förhållande till effektuttaget.
De som har prövat att öka effekten har dock konstaterat att spridningen ökar, vilket är logiskt eftersom drivkällans effektivitet minskar i relation till effektuttaget och de som noterade 16-17 skott på drygt 15 joule fick också en spridning på mellan 30-35 fps igenom dessa skott.
Nästa steg blir att försöka bestämma vilken vettig räckvidd vapnet har på den här effekten...
"Its a freedom thing..."
Nej, det här inlägget ska inte handla om motorcyklism utan om låg effekt och pistolkarbiner. Med tanke på mitt senaste projekt så har naturligtvis en och annan läsare funderat över det meningsfulla i att plöja ner så mycket pengar på en Crosman och därtill till ett vapen med så låg effekt.
Nu har jag ännu inte räknat ut hur mycket allt som allt kommer att kosta men vapen och väska är hittils uppe på 5300 kr och då har jag inte räknat med pistolhandtagsgrepp, kolv och lite andra småsaker. Oavsett vilket så skulle man kunna köpa ett högst normalt och konventionellt gevär av bra kvalité för samma eller bara obetydligt mer pengar.
Så, varför detta udda val?
Mycket hänger ihop med min vision av vad luftvapen är och vad de tillför. Jag har alltid betraktat luftvapen som frihet! Det finns ingen annan skytteform som erbjuder så mycket skjutglädje och så stor tillgänglighet för alla och envar för så lite pengar och som dessutom ger så stora möjligheter för att utnyttja möjligheter till att skjuta. Om man hårddrar saken så räcker faktiskt en tusenlapp och 10 meter för att man ska kunna ha roligt. Detta kommer inga förbränningsvapen i närheten utav!
Visst, kraftfulla luftvapen kan också vara roliga. Kanske inte just för att de är kraftfulla i sak utan för att de tänjer gränserna för vad luftvapen egentligen klarar av att göra. Samma sak med semiautomater - inget som jag skulle vilja äga själv men visst är de fascinerande? Häri ligger också mitt intresse för fabrikat som FX Airguns, Daystate och liknande. Det är företag som hela tiden flyttar fram gränserna och utmanar gemene mans uppfattning om vad luftvapen egentligen kan.
Spännande och fascinerande, javisst - men inget som jag egentligen vill äga för sakens skull...
Något som intresserar mig ännu mer än dessa haloprodukter som är hobbyns spjutspetsar är vapen som är både bra och billiga. Ni vet, ungefär som CZ200 och HW30S - vapen som verkligen alla kan ha råd att köpa men som ändå är kompetenta nog att ställa sig likvärdiga med många gånger dyrare konkurrenter.
Alla kan ju bygga ett bra vapen för ett kundpris på 20.000 kr men hur många tillverkare klarar av att göra detsamma för 4000 kr? Vilken produkt imponerar mest, en top-of-the-line för 20K eller en nästan lika bra produkt för mindre än en fjärdedel av kostnaden?
Crosman, om man nu ser på dem som fabrikat räknat, har en intressant bakgrund. De har varit med sedan början av 1920-talet, de säljer prisvärda produkter (i alla fall på hemmaplan) och de vågar trots stor produktion ändå gå sina egna vägar och därmed påverka hela marknaden.
Man började sin moderna epok med Discovery, som just förmådde att öppna dörren och som var billig nog för att vanliga fjäderskyttar i USA skulle våga gå över till PCP. Sedan följde man upp med Marauder-serien som kombinerade kända (läs, plagierade) koncept med effektiv shroud, ett suveränt avtryckarsystem och ett bra o beprövat magasinsystem med även här ett anständigt pris.
Inga direkt innovationer i sak med andra ord men ändå viktiga vapen eftersom de breddade kundbasen - till gagn för alla aktörer. Att Crosmans vapen sedan är modulära är naturligtvis också en tillgång för att locka de entusiaster som redan har fastnat i airgunnitus. Man kan, liksom hos FX Airguns, bygga nästan vad man vill ifrån en befintlig plattform och till Crosman så finns dessutom mängder med delar ifrån eftermarknaden.
Ser vi sedan på pistolkarbiner så finns det inga andra vapentyper som är lika portabla. Man kan nästan alltid ta med en pistolkarbin, på ett enkelt och diskret sätt. Detta är tillgänglighet! Nackdelarna är naturligtvis att man måste ha låg effekt, ty annars blir skottljudet ifrån de korta piporna olustigt samtidigt som luften tar slut skrämmande fort.
När vi därefter kommer in på frågan om vad som egentligen är låg effekt så måste man också våga utmana sig själv och sina egna hävdvunna normer - hur mycket effekt behöver jag egentligen och till vilket ändamål behövs effekten?
Effekten ger räckvidden hos ett luftvapen. Ju högre effekt - desto längre effektiv och praktisk räckvidd erhåller man.
Samtidigt så fungerar resonemanget precis som en ekvation, man kan med andra ord även vända på satsen och ställa frågan omvänt - med X antal tillängliga meters skjututrymme, hur mycket effekt behöver jag då?
Svaret på en sådan fråga är naturligtvis högst individuell, beroende på personliga preferenser och omständigheter i övrigt. För min egen del så vill jag ha minst 10 meter och anledningen till detta är att dagens moderna PCP i princip alltid klarar av att lämna otroligt bra träffbilder på såpass korta avstånd. Går jag sedan över 25-30 meter så är det svårt att hitta inomhuslokaler stora nog för att tillåta skytte och man blir då automatiskt utlämnad till vädrets godtycke.
För, ju kraftfullare vapen man har - desto större blir behovet av långa skottytor och ju längre en skottyta är desto svårare blir det att hitta en på ett enkelt och bekvämt sätt, som man kan nyttja när man än önskar. För min del så betyder det att ett avstånd på mellan 10-30 meter är lämpligt. Skjuter jag längre än 30 meter så skjuter jag med största sannolikhet utomhus och ska skyttet då bli meningsfullt och inte alltför slumpartat då krävs då vanligtvis ett tillståndspliktigt vapen med alla dess begränsningar av förvaring, transport samt - inte minst - förvärv.
Ser man sig omkring så tror jag att de flesta entusiaster överlag har lättare att hitta en bra skjutyta som är 10-25 meter lång än en som är längre än 30 meter, då bortsett ifrån att man tar sig för att åka till en regelrätt skjutbana.
Detta för oss tillbaka till frågan om frihet, inte bara frihet ifrån höga kostnader utan friheten av tillgänglighet. Ju mer tillgänglig en hobby är, desto större är möjligheten att man faktiskt utövar den och en hobby som man inte har möjlighet att utöver känns ju i alla fall för mig som ytterst meningslös.
Jag vill kunna skjuta närhelst jag önskar.
Det betyder att jag får anpassa mig till förhållandevis korta avstånd, 10-25/30 meter och om jag accepterar detta så har jag inte heller behovet av kraftfulla vapen, snarare tvärtom. För att kunna hitta balansen mellan svårighetsgrad och meningsfullhet så måste effekten hos vapnet stå i avvägd proportion till skjutytans längd. Det är ju precis lika meningslöst att skjuta 60 joule på 10 meter som att skjuta 10 joule på 60 meter.
Med den insikten så är 16 joule inte aktuellt, förutom det äckliga kletet med tillståndsplikten och allt vad detta innebär så är helt enkelt 16 joule för mycket effekt för maximala skottavstånd på 30 meter. Kör jag på en sådan maximal längd så räcker ett tillståndsfritt vapen på 10 joule gott. Vill jag därefter öka min svårighetsgrad så kryper jag ytterligare ner under 10 joule och kan då se fram emot vinster när det handlar om lägre skottljud, fler skott på fyllningen samt - inte minst - ett mer portabelt format.
Därav en pistolkarbin för everyday use...
Tvåltest !
Barnängen - om skytten själv får välja..
Det har hänt, även om det (lyckligtvis) inte är så ofta, att jag har fått frågan om lämpliga luftpistoler för luftvapenjakt. Som regel så har jag då tyvärr känt mig ganska övertygad om att frågeställaren dessvärre har haft mindre lagliga intentioner i bakgrunden till sitt funderande.
Som de flesta vet så är all form av jakt med luftpistol inte tillåten i Sverige!
Detta sagt så finns det två goda skäl till att det förhåller sig på just det sättet. Dels så är det helt enkelt svårt att träffa exakt med en luftpistol på frihand, jämfört med ett luftgevär och dels så har luftpistoler historiskt sett nästan alltid haft betydligt mindre anslagsenergi och tillhörande effektiv räckvidd än dito luftgevär.
Utvecklingen går emellertid framåt och idag så finns det möjlighet att förse många typer av luftvapen med kolvar och andra typer av axelstöd för betydligt bättre stabilitet till gagn för den praktiska precisionen likaså som vi faktiskt har luftpistoler på marknaden som kan leverera över 60 joule med kaliber 25 och därmed - i strikta termer av anslagsenergi - gott och väl kan ta alla de villebråd av daga som kan tänkas vara aktuella att jaga med just luftvapen.
TalonP är ingen vanlig luftpistol och modellen fungerar utmärkt också till jaktbruk...
Personligen så riktar jag i princip aldrig mina vapen mot levande mål och har inte gjort så på massor av år. Vad jag däremot är intresserad av är den anslagsenergi som ett luftvapen förmår att leverera. Denna nivå är intressant att känna till även om man aldrig avser att jaga något levande eftersom kapaciteten hos ett vapen också är det som styr vilka försiktighetsåtgärder som är rimliga när det handlar om variabler som maximal räckvidd, skotteffekt och liknande. Har man alltså en förståelse för skottvidd och resterande anslagsenergi inom den effektiva räckvidden så kan man enklare veta vilka åtgärder man måste vidta för att kunna skjuta på ett säkert och ansvarsfullt sätt. Tyvärr så är det inte alltför ovanligt att man underskattar de möjliga konsekvenserna av ett olyckligt skott med ett luftvapen och i synnerhet ett som är tillståndsfritt.
Många och tyvärr inte bara nybörjare i övrigt, tenderar till att betrakta tillståndsfria luftvapen som ytterst klena, vilket än värre likställs med "ofarliga". I skenet av detta så är enkelt illustrativa exempel såsom tvåtester bra pedagogiska hjälpmedel för att underlätta förståelsen av tänkbara utfall vid exempelvis ett vådaskott.
Idag ska vi tala om 5.00 joule E0. Detta är mindre än hälften av vår tillståndsfria gräns på 10 joule E4, en nivå av anslagsenergi som de absolut flesta anser vara ytterst snålt tilltagen av våra herrar lagstiftare. I vårt allmänna normativa medvetande i denna tid av förhärskande PCP så brukar vi tänka på vår typ av luftvapen som minst 16 joule och inte sällan nivåer på 40-70 joule. I skenet av detta så är naturligtvis 5.00 joule....nästan ingenting.
Down to business..
Jag ställde upp mitt favoritreferensmål för penetrationstester, en Barnängen 70 gram klassisk hårdtvål på 14 uppmätta meter helt fristående. Ett skott precis mitt på med denna gång JSB Exact 8.44 gn. Tvålen faller direkt och kasar någon decimeter bakåt liggandes på rygg. En klockren träff.
Då jag har ett projektilfång av metall bakom så kan jag direkt konstatera att ett genomslag har uteblivit och när jag vänder på tvålen så är det enkelt att konstatera just detta. Diabolen har fastnat inuti tvålen och laddat av all sin anslagsenergi direkt - därav att tvålen störtade bakåt på ett så skenbart dramatiskt sätt.
En klockren träff
Trots en anslagsenergi vid målet på bara 4.20 joule så sjunker diabolen långt in i den hårda tvålen. Man tycker som sagt inte att 4 joule är speciellt mycket men hade man själv blivit träffad i en mjukvävnad (typ rumpan) så hade säkerligen den här diabolen parkerat sig betydligt djupare än de 6 mm som blev fallet i den förhållandevis kompakta tvålen.
Själva diabolen var inte speciellt deformerad..
När man ser det här resultetet så förstår man att en del entusiaster i exempelvis USA faktiskt använder den här typen av vapen för att ta mindre levande mål av daga, företrädelsevis fågel som starar och trastar inomhus i jordbruks- eller företagslokaler. Kravet är naturligtvis en absolut precision så att diabolen träffar 100% korrekt och att skottavståndet därmed är rimligt kort, kanske maximalt de 15 meter som jag själv använde här.
Lite nya saker..
Pistolgrepp av trä (uselt foto av mobiltelefonen i halvmörker).
Idag kom en lite leverans ifrån England med nya greppskivor till 1701 och här valde jag sådana av trä. Det ska tydligen vara African Rosewood och det är en typ av rosenträ, vilket dess lätt udda doft indikerar. Själva materialet höll god klass men hantverket var minst sagt en smula grovt tillyxat - maskinfräst kanske?
Stort hål och litet hål...
Dessutom så kom två stycken transferportar. En stor blå och en liten röd. Den blåa är original för 1720 och den röda är original för 1701. Med den blåa så borde jag hamna runt 750 fps och den röda tänkte jag fräsa fullt ut så mycket det går för att se vad man kan få ur 1701 i form av maximalt högsta effekt.
R Arms Innovations
Min nya adapter..
Under åren så har jag noterat att customtillverkade prylar kan vara lite precis vad som helst. Köper man sådana online så kan man få allt ifrån primitvt bondsmide till riktiga konstverk. Jag kommer ihåg första gången jag köpte en pryl ifrån Rowan Engineering och förundrades över dess passning, finish och genomtänkta konstruktion. När Rowan och sedemera GINB började saluföra sina varbyglar etc så höjdes ribban åtskilligt ifrån den nivån som customprylar hade när man köpte dem ifrån Chambers och BAR - inte sällan då skapade av lokala källarförmågor.
Tillgången på billiga (nåja) CNC-maskiner och möjligheten att nå en stor kundkrets internationellt (Internet, eBay) har gjort att vi nu har en enorm flora av tillverkare till specialprodukter för luftvapen i en skala som man tidigare bara hade kunnat drömma om. Dessutom - kvalitén på produkterna är enastående hög och jämn jämfört med de handtillverkade komponenter som dominerade marknaden för 10-15 år sedan.
Tillverkarens logga på sidan..
Igår kom min adapter mellan Crosman och AR-systemet ifrån Wicked Airguns, tillverkad av R Arms Innovations.
Det var denna som fick mig att stanna upp ett ögonblick och reflektera över den enastående utvecklingen. Dessa små juveler till detaljer har en sådan finish och passform att det nästan känns vanhelgande att montera dem på ett vapen.
När man sedan ändå gör det, vilket ju faktiskt var syftet med inköpet, så kan man inte göra annat än förundras över hur harmoniskt de smälter in i själva vapnet på ett sätt som inte ens vapentillverkaren själv hade kunnat klara av. I fallet med Crosman så ställer dessutom ofta delar ifrån eftermarknaden faktiskt tillverkaren i skamvrån själv med tanke på skillnaden i utförande. Så även här, dessa delar ifrån R Arms har både finish/passning och kvalitétskänsla på en nivå som Crosmans originalvapenkomponenter är ljusår ifrån. Det är lite som när man exempelvis jämför den slående skillnaden mellan finishen på blåneringen hos 1701s pipa (LW-blånering) och tub (Crosmans blånering). Samma sak här med R Arms delar, kontrasten mot originalet är slående och dessa pinaler hade lätt kunnat sitta på en Steyr eller Feinwerkbau utan att kännas "billiga". Förbluffande.
I rättvisans namn så ska jag erkänna att jag backade lite på priset när jag beställde den här lilla adaptern. Jag tyckte att $70 var riktigt dyrt för två metalldelar och en skruv, än mer så i skenet av den nu starka dollarkursen. Visst, de drygt 700 kr som allt kostade ihop med frakten är mycket pengar för en adapter men....oj, vilken känsla det var i dessa komponenter och så genomtänkt konstruktionen var.
Notera hålborrningen i skruven...
Vi ska nu kolla lite på den i detalj:
1. Skruven som håller ihop de båda delarna är inte solid (som jag först antog) utan hålborrad! Detta betyder att man fortfarande kan justera locktime och hammarfjäderns förspänning utan att behöva demontera själva adaptern. Mycket genomtänkt.
2. Crosmandelen (den del som sitter på vapnet) har en styrklack som gör att justeringen av AR-delen (den andra delen) alltid blir absolut linjär. Den delen kan dessutom roteras 180 grader vilket ger den dubbla justermånen i höjdled. Dessutom så kan Crosmandelen i sig själv roteras 360 grader runt bakstycket så att man kan skänka kolven i sidled både utåt och inåt - helt steglöst.
3. Gängorna på AR-delen håller MilSpec och passar till alla AR-system (både MilSpec och Commercial). Oavsett vilka AR-delar man väljer så passar de garanterat ihop med röret.
4. Adaptern är serienumrerad
En styrlist håller adapterns delar i linje..
Så kan man hålla på ganska länge. Bara vrida och vända på adaptern för att imponeras över dess utförande. Finns det då inga saker som jag inte gillar med den, förutom priset? Tja, i ärlighetens namn så har jag faktiskt lugnat mig lite över priset också, när jag väl fick delarna i handen så sjönk sakta acceptansen in för prisbilden. Smakar det så kostar det är helt enkelt den enkla sanningen och även om det var dyrt så fick jag också en riktigt bra produkt för pengarna, trots att den var tillverkad i USA.
1. Repeterhandtaget tar i Crosmandelen på adaptern? Först förvånade jag mig ordentligt. En tillverkare som lägger ner så mycket möda på att tillverka en produkt på den här nivån missar vanligtvis knappast en så enkel grej som de basala dimensionerna på sakerna?
När jag studerade allt noga så visade det sig att problemet snarare låg hos Crosman än R Arms. Själva vinkeln som repeterhandtaget når i viloläge är tydligen lite olika ifrån vapen till vapen och 1701 har dessutom överlag en lägre vilovinkel än exempelvis Marauderpistolen som adaptern huvudsakligen används till. Detta eftersom Marauderpistolen har marginellt högre block och därmed ett tillhörande högre horisontalläge på repeterhandtagets axel. Sannolikt så beror skillnaden i blockhöjd på att Marauderpistolen har magasinsystem, vilket 1720 och 1701 saknar. Eftersom tillverkaren av adaptern är "låst" till de dimensioner som Crosman har på bakstycket så kan inte heller Crosmandelen av adaptern göras med mindre diameter, i alla fall förmodligen inte på ett ekonomiskt försvarbart sätt.
När jag hade vridit och vänt lite på sakerna så kunde jag dock konstatera att på mitt ex så tar repeterhandtaget i Crosmandelen av adaptern exakt samtidigt som handtaget landar i viloläget. Handtaget når alltså inte adaptern innan handtaget naturligt hade landat i sitt viloläge, utan samtidigt. Inte perfekt med andra ord, men bra nog.
I övrigt så är det inte mycket att orda om.
Adaptern var inte så lång som jag var rädd för utan håller sig inom de utrymmesramar som min väska dikterar. Eftersom själva inställningen av kolven, förutom LOP till 100% sitter hos adaptern så behöver man inte justera om kolvens inställning när man sätter ihop vapnet efter en transport. Likaså hamnar kolven alltid i exakt samma läge efter varje avsättning och påsättning.
Nu väntar jag bara på själva kolven så att vapnet blir funktionsdugligt med sin nya stocklösning...
Tävlingar då och nu!
Formell Field Target är enkel att handikappsanpassa...
På vårt svenska luftvapenforum så kom det i dagarna en fråga om hur tävlingsverksamheten för vår typ av luftvapen såg ut under perioden pre-Onsala, alltså innan 2006 då Onsala LGK blev den dominerande klubben i Sverige.
Om vi bortser ifrån enstaka ryck under sent 1900-tal som exempelvis Axsor Cup så var den första riktigt seriösa klubben en skapelse som uppstod i Malmö och som gick under namnet SLUG, vilket var en förkortning av Svenska Luftvapen Gillet. Exakt när organisationen grundades vet jag inte men man hade full aktivitet 2003 och man blev registrerad som ideell förening åter därpå - 2004.
Ordförande var den kände handlaren ifrån Lund, Matts Hammer men den mest tongivande entusiasten hette lustigt nog Gille (tror det var LE - Lars-Erik?). Andra profiler var Sara, som var kassör och sköt BSA Hornet, samt hennes mycket trevlig sambo/make vars namn jag har tappat bort. I den inre kretsen så fanns också Commanders grabb, en kille vars pappa drev luftvapenshoppen Commander nere i Malmö vid den här tiden.
Träningar och vissa tävlingar skötte man på Spillepengens skjutbana i Malmö men de stora tävlingarna som drog folk ifrån hela landet kördes i Dalby Stenbrott. Tävlingar och tävlingar förresten - egentligen så var det nog snarare happenings runt luftvapen. Det fanns ingen strukturerad tävlingsform med internationella regler etc utan man körde en fallmålstävling vid träffen, liksom tävlingar i diverse andra tävlingsformer också (typ Silhouette etc). Tävlingarna var dock inte the main attraction utan man träffades bara och hade kul på ett rätt anspråkslöst sätt, i alla fall till en början.
När tävlingarna sedan blev mer strukturerade så gick man över till de då rykande färska HFT-systemet, som precis hade formats i England. Detta spred sig sedan till Laxå, där jag vet att man körde detta 2003 och framåt. Den formen levde även vidare också över till Onsalas första år. Tanken med SLUG var dock kanske inte i första hand att tävla utan att försöka få ut licenser, vi hade ju tvärstopp på licenser för luftvapen mellan 2000-2005. Jag fick förresten själv ut min första "moderna" licens just 2005 på en FX Airguns Typhoon, tack vare SLUG och dess arbete.
Retfullt nog så har jag massor av foton på en del av SLUGs tävlingar eftersom jag 2002 vann en digitalkamera, som jag flitigt hade med mig på alla dåtidens tävlingar, men dessa foton finns tyvärr på en hårddisk som jag har sparat ifrån en gammal PC men som jag inte kommer åt numera innan jag har fått tag på ett externt HDD-chassie så att jag kan föra över dem till mitt arkiv. Detta var ju långt innan molnlagringens tidevarv.
Kameran väckte faktiskt en hel del uppmärksamhet på träffarna, tekniken var ju ny och synnerligen dyr då. Kameran, som jag vann i en säljtävling, var värd över 4000 kr och gav 1.3 megapixel på sin högsta upplösning. Dessvärre så kunde man bara spara 4 foton där, men på den lägsta upplösningen så gick det att magasinera 12 st fotografier så det läget blev mest använt. Året därpå så köpte jag ett externt minneskort för 1500 kr och fick då en dubblerad minneskapacitet - utvecklingen har sannerligen gått framåt med stormsteg...
Nu åter till nutidens kommande tävlingar och en speciell sådan som jag gärna vill puffa lite extra för...
Den aktuella tävlingen är Snapphaneträffen i Vittsjö 24 Maj 2015 och det unika med just den här tävlingen är att den också är anpassad för rörelsehindrade! Ett mycket gott initiativ! Field Target är ju en enkel sport på så sätt att man inte har de delvis skymda mål eller svåra skottvinklar i skog och mark som den mera jaktsimulerande systergrenen HFT uppvisar och fördelen med detta är att Field Target är förhållandevis enkel att just handikappanpassa.
Tyvärr så har man även här oskicket att låta den fria klassen få färre antal mål och ännu en gång så förundrar jag mig över att man fortsätter att diskriminera, snarare än att välkomna ,nya intressenter in i gemenskapen. Här borde man se och lära av exempelvis Onsala. Låt oss hoppas att det hela bara grundas i ren dumhet snarare än en genuin övertygelse att de som inte vill betyngas med alla formalia på något sätt skulle föredra att bara skjuta 30 mål istället för fulla 50 mål när de ändå åker såpass långt och bara kan delta i en enda grupp.
Gör om, gör rätt - annars stannar F/T på sikt vid nivån av en liten sluten grupp för inbördes beundran.
Man måste våga sträcka sig ut och proaktivt söka in nya medlemmar, annars kan man aldrig växa och bli en betydelsefull verksamhet. Det ska fortfarande bli spännande att se vilken klubb som blir först ut med att faktiskt annonsera sin tävling i andra kanaler än inom forum på nätet och interna klubbsidor.
En spricka i tillvaron..
Inte speciellt trevligt..
När jag fick mina pistolgreppsplattor ifrån Gmack Custom Parts i veckan så kunde jag tyvärr konstatera att en av dem var spräckt - trots utmärkt emballage. Sprickan sitter precis runt säkringshålet och i ett materialtunnt område som naturligtvis är svårt att få till 100% vid tillverkningen.
Först tänkte jag inte så mycket på saken men när jag började undersöka den närmare så kunde jag tyvärr konstatera att den var genomgående. Jag skickade då följande brev till handlaren:
Hi!
Med högre effekt!
Idag så testade jag att montera den större transferporten bara för att se resultatet. Jag gjorde dock inga justeringar på vapnets setup i övrigt eftersom det hela bara var ett tillfälligt experiment och då jag inte avser att skjuta vapnet med högre effekt än original, i alla fall inte för stunden. Med andra ord så ser effektkurvan ganska besynnerlig ut och vapnet peakade vid ett väldigt lågt systemtryck.
Här kommer de 20 skott som jag fick ut när vapnet lämnade maximal effekt, totalt så sköt jag 50 skott:
666, 67, 73, 77, 83, 84, 83, 89, 89, 93
700, 84, 84, 86, 87, 80, 78, 72, 64, 61
Som synes så blev det bara 20 skott och spridningen var usel. Dock så, om jag kalibrerade in allt så borde jag kunna landa på 30 skott inom 20-25 fps spridning runt 650 fps. Toppeffekten här var ju 700 fps jämnt,vilket betyder runt 20% över vår licensfria gräns. Vill man sedan upp mot 15-16 joule så krävs förutom omjusteringar även en mer potent hammarfjäder.
Tilläggas bör dock att ljudnivån var klart olidlig, jämförbar med ett odämpat vapen på 16 joule med lång pipa.
En liten lapp som kan ge stora problem...
Första gången för min del..
Idag så fick jag ett litet paket ifrån England. Inget märkvärdigt, en liten påse tydligt märkt med "Airgun Spare Parts" ifrån en av de mer kända handlarna i England. Ända sedan slutet av 1990-talet så har jag handlat diverse luftvapen och skyttetillbehör ifrån just England - då som nu helt och hållet inom EU.
Plötsligt - ifrån ingenstans, så kom det nu ett paket som var öppnat och noga genomsökt av Tullverket.
Det hela började för några dagar sedan. Jag fick då en notifiering ifrån PayPal om att vissa kontouppgifter hade begärts ut av en myndighet (onämnt vilken) med stöd av diverse paragrafer. Först hade jag svårt att förstå varför och misstänkte skarpt att detta var någon form av nätfiske men då inga pengar saknades eller uppgifter begärdes av mig personligen så tänkte jag inte mera på detta utan livet rullade vidare.
Nu efteråt så förstår jag naturligtvis vad som hände, Tullverket hade begärt ut uppgifter runt transaktionen för att säkra bevis så att verkligen jag hade betalat och beställt varan som öppnades.
Nu innehöll - naturligtvis - försändelsen inget som helst olagligt, bara fästen till kikarsikte och lite andra småsaker.
Låt oss nu leka lite med tanken, tänk om försändelsen hade innehållit en ljuddämpare. Ni vet, exempelvis en helt vanlig HW-dämpare, ifrån England eller Tyskland, där de saluförs lagligt helt licensfria. De flesta handlare skickar utan att tveka en sådan till Sverige om någon här beställer dem. Detta är helt på beställaren/mottagarens ansvar.
Min gissning är att de som jobbar med att scanna vapenmisstänkta paket på Tullen förmodligen har en i alla fall såpass elementär vapenkunskap att de rimligtvis borde kunna identifiera ett föremål såsom en ljuddämpare. Likaså krävs det inte heller någon större vapenjuridisk grundkunskap för att känna till att ljuddämpare är vitala och tillståndspliktiga vapendelar - licensfria i avsändarlandet och avsedda för luftvapen eller inte.
Vidare så gissar jag att om tulltjänstemannen inser att vapendelen möjligtvis är illegal och därmed en smugglig av licenspliktig vapendel så kommer man också att rapportera fyndet. Får en åklagare en sådan händelserapport på sitt bord så tror jag det är rimligt att anta att denne väljer att väcka åtal.
Blir man åtalad för ett vapenbrott så kan man också få ett beslut fattat om skyddsomhändertagande av de vapen/-delar som man sedan tidigare innehar helt legalt. Detta sker medan utredningen sker och i väntan på en eventuell rättegång. Väljer man att erkänna brottet så slipper man i gengäld rättegången och får då påföljden som ett brev på posten, sannolikt i form av dagsböter. Bestrider man åtalet så hamnar man med största sannolikhet i rätten.
Vad som sedan händer med ens vapenlicenser om man, rättegång eller inte, blir fälld för vapenbrott tror jag de flesta kan räkna ut..
Mindre än förväntat
Nu börjar konturerna stämma, bortsett ifrån avsaknaden av pipvikt etc i den ändan..
Idag så kom då min AR-stock och första intrycket var att den ÄR väldigt liten. Lyckligtvis så är justermånen stor och detta i kombination med RAI-adaptern gör att man kan ställa in vapnet på väldigt generösa sätt, beroende på ergonomiska önskemål. Det är inte utan att man förstår varför AR-systemet är så populärt och varför det finns många människor som tävlar med MSR världen över, eller i alla fall i de länder där detta är tillåtet.
Själva kolven köpte jag i ett paket där jag fick kolv, buffertube och kronmutter ifrån samma tillverkare för att garantera rätt finish och passform. I detta paket ingick också lite krutvapenrelaterade prylar som rekylfjäder och liknande, vilket inte krävs på mitt vapen.
AR-kolven är fruktansvärt kompakt som ihopfälld och det blev oväntat mycket utrymme kvar..
I väskan så kunde jag belåtet konstatera att AR-kolven i sitt ihopfällda tillstånd var oerhört utrymmeseffektiv. Det betyder att jag får gott om plats för även andra tillbehör, som pelletpouch, tavelhållare, lite verkyg och liknande. Ännu så länge så använder jag som synes de fyrkantiga gråa skumgummistavarna för att modulera inredningen i väskan tills jag har avgjort vilka saker som ska ligga var.
Den enda ovändade överraskningen var att rembygeln till kolven inte gick att demontera. Egentligen så hade jag inte tänkt att ha rem på ett så litet och lätt vapen men nu började jag tänka i andra banor och visst finns det wrap-around rembyglar även för magasinsrören på pumphagelgevär och ett sådant borde ju passa perfekt framtill på vapnets lufttub, eller hur?
Dags att börja googla och kolla in vad eBay har att erbjuda igen känns det som...
Vart tog bloggen vägen?
Bättre bilder kommer framöver...
Tyvärr så har bloggandet legat nere ett par dagar nu eftersom jag drabbades av en rejäl förkylning och har då varit mer eller mindre sängliggandes några dygn. Världen runt omkring står dock inte stilla utan diverse paket har fortsatt att ramla ner här till mitt senaste nyförvärv.
Till att börja med så gick ett av mina BKL-fästen åt skogen. Som ni vet så har jag ibland lovprisat detta fästessystem med sin automatiska tubcentrering men denna finess är uppenbarligen ett tveeggat svärd. Tanken är ju att man utnyttjar den springa som finns i fästets bas för att tuben ska centreras men om kilbasen är ovanligt smal och man demonterar och monterar fästet upprepade gånger så belastar man godset osedvanligt hårt jämfört med traditionella fästen. Vad som hände var helt enkelt att de frästa gängorna i aluminiumet strippades av stålskruven som drar åt fästet mot kilbasen. En vanlig kilbas anges ju normalt till 9-11 mm men Crosmans kilbaser är 9.525 mm, alltså i den nedre delen av skalan, vilket belastar den här typen av fästen extra hårt.
På den andra ändan av skalan så har vi BSA som kör 13 mm, vilket kräver endera att man vänder klackarna på typ Sportsmatch fästen eller att man spänner ut klackarna på BKL en smula. I gengäld så sitter BKL som gjutna på BSA utan att man ens behöver dra åt kilbasskruvarna egentligen.
Tänk så mycket enklare det hade varit om alla bara hade kört Weaver..
En av paketen innehöll med andra ord två kikarsiktesringar ifrån Sportsmatch och jag kunde konstatera att de äntligen har börjat bifoga spärrpinnen löst. Tidigare så har ju denna alltid suttit redo i det bakre fästet så om man skulle ha fästet till ett PCP/Co2/HPA-vapen så fick man börja med att ta bort den. Nu sitter tydligen pinnen på plats enbart hos skenmontagen (som är mest sannolika att bli använda på fjädervapen), där de bifogas lösa för de vanliga ringarna som vanligtvis hamnar på rekylfria vapen. Bra tänkt! Ännu bättre vore naturligtvis om spärrpinnen vore gängad (som Hawke) så att man inte hade behövt knacka den upp ner eller bort men detta kanske är lite för modernt tänkande för att begära av ett traditionellt brittiskt företag...
Den här leverantören (JS Ramsbottom) fick även leverera en pipvikt med 1/2" UNF-fäste. Nu har jag en airstripper på till vardags men det finns även möjlighet att montera exempelvis en dämpare. Hur 5.00 joule ifrån kaliber 177 låter med en rejäl dämpare av hög kvalité är fascinerande. Tystare luftvapen - helt oavsett typ - har jag aldrig hört...
Vidare så ramlade nya handtagsplattor ner ifrån Gmac eftersom en av de första jag fick var spruckna. Snabb service och bra reklamationsmottagande. De nya plattorna var (förutom hela) också klart snyggare i ådring och finish. De kanske har en extra trevlig batch undandstoppad som respons på eventuella reklamationer?
Nu börjar det till sist kännas som att man ser ljuset i tunneln. Det som återstår är eventuellt en ny avtryckare samt rembygelfäste till tuben. När det gäller leverantör för avtryckaren så funderar jag lite runt Alchemy Airwerks som har ett riktigt fint sortiment av delar till Crosman.
Slutligen så kom äntligen mina JSB Premium som jag beställde 150215. Tanken var att bli först ut i Sverige med dessa men paketet hamnade tydligen på avvägar (poststämplen bekräftade att avsändaren hade skickat som utlovat). Leveranstiden blev drygt två månader för ett paket tvärs över Europa. Ibland blir det inte som man har tänkt..
Crosmans Armada!
En presentation av Armada
MSR (Modern Sporting Rifle) är som bekant oerhört populära i USA. I princip alla tillverkare gör någon form av vapen på AR-systemet och nu har den här trenden även spridit sig till luftvapenvärlden i och med Crosmans nya Armada, baserad på den storsäljande Marauder-serien.
Personligen så är jag kluven då jag alltid är mån om en konkret distinktion mellan krut- och luftvapen och har alltid betraktat krutvapenreplikor i luftvapenform som - fåniga, för att uttrycka saken milt. Hade jag velat ha ett krutvapen så hade jag naturligtvis köpt ett. För mig så är inte luftvapen "det som får duga" när jag inte kommer åt önskat krutvapen utan luftvapen är något helt annat och betydligt bättre.
Av samma anledning så har jag alltid föredragit och beundrat klubbar som är fristående och enbart ägnar sig åt luftskytte snarare än klubbar där luftskyttet bara en en gren av (den huvudsakliga) krutvapenverksamheten.
Självfallet så har jag prövat krutskytte och jag har även ägt ett antal olika krutvapen igenom åren men samtliga, med undantag av min Ruger 1022, har jag sålt av för att inte ersätta med något annat än möjligtvis ännu ett luftvapen. Ur mitt perspektiv så skapar krutvapen större problem, än tillgångar, för våra luftvapen. Ofta på grund av orättvisa skäl, javisst, men så är det.
Hade vi inte haft krutvapen så hade vi sannolikt haft fler luftvapenskyttar, vi hade haft ett miljövänligare skytte och vi hade sannolikt inte heller haft en lika vapenrädd bred allmänhet. Folk i gemen blandar tyvärr ofta ihop krut- och luftvapen och reagerar då starkt negativt på dessa. Testar man att gå igenom stan med en pilbåge så skulle kanske människor höja på ögonbrynen men inte mycket mera. Skulle man gå samma sträcka med Armadan i dagens inlägg så skulle troligtvis polisen bli tillkallad - inte för att man bär ett luftgevär utan för att man bär ett gevär, vilket i sig signalerar kriminalitet, död och elände.
Av den anledningen så är det oerhört viktigt för luftvapnens framtid att inte låta sig beblandas med och besudlas av krutvapenskyttet.
Detta sagt så har jag inget i sak emot AR-systemet. Modularitet är bra och skapar enorma möjligheter för den enskilde entusiasten att själv forma sitt vapen efter eget gottfinnande. Söker man hos de stora tillbehörshandlarna på vapensaker i USA så är sortimentet med AR-kompatibla komponenter minst sagt sanslöst och det kommer dessutom ständigt nya saker hela tiden.
Det kommer därför att bli spännade att se om AR-konceptet kommer att få fäste även i luftvapenvärlden eller om det bara är en tillfällig trend..
Crosman Challenger till salu !
Så, då har den dagen kommit då det är dags att avyttra Challengern. Ett synnerligen välskjutande och trevligt vapen som jag dock personligen har ersatt med mitt nya Crosman-projekt. Jag är som bekant ingen vapensamlare utan föredrar att äga ett fåtal vapen och sedan ersätta ett befintligt när jag anskaffar ett nytt. Hellre att vapnet går vidare och kan glädja någon annan än att det bara blir ståendes i vapenskåpet och samlar damm.
Vapnet säljs på följande sätt:
- Stock nr 1- röd med svart kolvkam (tävlingsstocken) med div dekaler och bakkappa av gummi
- Stock nr 2 - trästock i nyskick (2260-stock), modifierad för Challengermekaniken (riktigt bra gjort)
- Hamster av RAM-mount, röd och svart, ingår gör även adapter för denna till tävlingsstockens skena
- Enkel case (orig FX Airguns) hårdcase med skumgummistoppning
Mekaniken är original men med följande modifikationer:
Lätt borrad transferport som gör det möjligt att ställa in en fin effektkurva på endera 7.50 eller 10.00 joule, efter önskemål. Manometern med dubbelgradering mellan Co2 och HPA i Psi är ersatt mot en BAR-mätare av hög kvalité. Avtryckarsystmet har begränsningsfjädern kapad och kan ställas nedåt tills det utlöser av nästan bara en nysning. Tuben - vapnets chassie - är lackerad med en mattsvart finish för att motverka rostrisk och för att bli av med den lätt flammiga finishen som Crosmans tuber tenderar att ha som original. Pipan är original med LWs blånering. Ammunitionslisten (på bilderna är ett tillbehör som INTE ingår), luftpåfyllningslocket är original (inte det på bilderna).
Kikarsikte och/eller öppna riktmedel, sittkudde, fäste eller bipod etc (som på bilderna nedan) ingår INTE.
Ett bra tillfälle för den som vill testa på Field Target med en måttlig budget. Mer anpassad för tävlingsbruk än en vanlig Typhoon och med ett betydligt bättre avtryckarsystem än CZ/AA-200 serien. En entusiast inom svensk Field Target har till och med deltagit i EM med en Challenger och placerat sig bra. Självklart inget alternativ till FTP900 eller Steyrs men mycket vapen för måttliga pengar.
Pris: 4000 kr (+ ev frakt) som beskriven enligt ovan. Köpare som hämtar utan fraktande får förtur. Kommer att delta på Onsalas vårtävling och kan ta med vapnet för leverans dit om så önskas.
Bilder:
Resultat Vårlaxen 2015
Äntligen! Så tror jag många Field Taget entusiaster känner efter att årets Vårlax har gått av stapeln. Nu känns det som att den internationella klassen har brutit igenom på riktigt efter ett antal år av motvind och sporadiskt antal deltagare. Den som vill kan ju titta här i bloggens spalt för vad som var blogginlägg för precis ett år sedan för att jämföra. Är 2015 året då Int 16J slår igenom eller kan det finnas en annan förklaring till det udda antalet tävlande för respektive klasser?
Internationella klasser
Här deltog rekordmånga tävlanden - 14 st, fördelade på 12 st hos PCP 16J och 2 st på fjädervapen. Ett strålande resultat för en tidigare ganska trög klass. Mycket glädjande att se eftersom det är här som förbundet önskar se tillväxten framöver. Trenden förefaller tala för PCP och fjädervapen lider ännu av en fortsatt kräftgång.
Svenska klasser
I de licensfria svenska klasserna så mönstrade man in blott 4 tävlanden, 3 st på fjädervapen och 1 st på PCP. Detta är egendomligt få med tanke på att vapnen är licensfria och därmed tillgängliga för alla och envar.
Fullpowerklasserna
Här ekar det numera tomt - inte en enda deltagare i klassen för fjädervapen och blott en enda på PCP. Den här klassen är ju under succesiv avveckling och i Mörrums hade den bevisligen väldigt svårt att locka deltagare.
De fria klasserna
Våra viktigaste klasser hade glädjande nog ett stort antal deltagare - 6 st, vilket gör den till den näst största klassen sett till antalet tävlanden. Trots att den här klassen diskrimineras med bara 30 mål istället för fulla 50 mål så lyckades man locka 6 deltagare som naturligtvis hade förtjänat en full bana. Nog borde man vara mera rädd om de kommande entusiasterna som ofta börjar sin karriär just i den fria klassen?
Sammanfattningsvis:
Mörrum är en geografisk avkrok och tävlingsdeltagandet speglar tydligt detta. De som åker såpass långt off för att tävla därtill såpass tidigt på säsongen med sitt osäkra väderläge är de redan vunna fantasterna. Detta framgår tydligt i den totala dominansen som klassen Int 16J uppvisar. Antalet vanliga entusiaster överlag, de som brukar fylla på klasserna FP respektive 10J lyste nästan totalt med sin frånvaro. Deltagarna i de fria klasserna var sannolikt juniorer, anhöriga och hangarounds till den lokala klubben - också ett tecken på klubbens relativa isolering.
På detta sätt så är knappast Mörrum representativt för våra tävlingar överlag och det ska bli spännande att se utfallet för de större tävlingarnas deltagarlistor ifrån exempelvis Onsala, Skepplanda och Laxå, som ju har bättre potential att locka ett större antal deltagare. Dessa klubbar bör rimligtvis locka fler deltagare i den fria klassen och i klasserna för full effekt. Inte minst Onsala har ju en stor fördel är då man erbjuder tävlingar på lika villkor för de som önskar tävla i fri klass med precis lika många mål som övriga klasser.
Vapenfabrikat:
Intressant nog så har vapenfabrikatsvalen skiftat betänkligt i takt med att många hängivna tävlanden som tidigare sköt full effekt numera har bytt över till Int 16J. Förrut så hade ju FX Airguns en förkrossande dominant ställning som det pouläraste fabrikatet men i Vårlaxen 2015 valde bara 3 st tävlande utav 20 st tävlande i PCP-klasser ett vapen tillverkat av FX Airguns. De dominerande fabrikaten denna dag var istället Air Arms och Steyr.
Vinnarvapnet i PCP-klasserna var emellertid just en av de få vapen ifrån FX Airguns som deltog men tävlingens absoluta vinnarvapen var intressant nog en rekylerande fjäderbössa (!), en HW97k vars ägare sköt 49 av 50!
En enastående prestation!
"Hur är vädret på skjutbanan idag?"
En väderstation för avläsning via smartphone.
Idag läste jag om en skjutbana som hade investerat i en väderstation. Just denna väderstation var en Oregon LW-301 men det finns också ett flertal andra på marknaden. Oregons variant har ett rekomenderat ca pris på 1695 kr men det kan säkert variera lite ifrån återförsäljare till återförsäljare.
Poängen med dessa moderna väderstationer är att de kan bevakas via en smartphone.
Tänk er exempelvis en tidig morgon när ni ska åka till jobbet. Man står där och funderar på om man ska släpa med sig vapnen eller inte för att eventuellt besöka skjutbanan framåt eftermiddagen - om vädret tillåter. Frågan är alltså om det blir bra väder på kvällskvisten eller inte? Visst, man kan kolla på YR och SMHI eller liknande men ibland så skiljer dessa allmänna prognoser sig betänkligt ifrån en mycket lokal plats och en skillnad mellan 1 och 5 mps i vind kan också vara skillnaden mellan en bra dag och en mindre bra sådan.
Vad dessa väderstationer då kan göra är att succesivt bevaka och rapportera väderförändringar under dagens gång, förutom att naturligtvis rapportera om det exakta läget vid en given tid. Dessutom så kan de progonsera vädret för en given tidpunkt i framtiden (inom ett dygn) med bra träffsäkerhet. De kan alltså svara på frågan om huruvida det kommer att regna klockan 1800 och vilken vindstyrka som förväntas råda då.
Avläsningen kan ske på olika sätt, enskilt eller publikt. I det första fallet så får varje klubbmedlem logga in sig på väderstationen via sin smartphone och sedan följa upp vädret ifrån denna. Alternativet är att man lägger till en widget på en hemsida/blogg/forum etc som rapporterar läget (ex klubbens hemsida/forum/FB-sida etc).
Om en klubb exempelvis ska köra en tävling så är ju väderstationen ett utmärkt hjälpmedel, inte minst för att förutsäga vindläget. En lysande och tillförlitlig väderprognos är naturligtvis den bästa reklam som en tävlingsdag kan ha.
Prisläget är kanske inte heller så mycket att orda om 1000-2000 kr är ju inte jättemycket för en inventarie till en klubb.
Air Arms S510 Extra FAC Ultimate Sporter Edition
Ännu en proffsig reklamvideo ifrån USA.
Urgamla 400/500-serien ifrån Air Arms lever ännu och är fortfarande en uppskattad modell världen över. Nytt för den här videon är att man prövar ett större antal olika diaboler, vilket ju alltid är intressant. Som vanligt en mycket välgjord video och mycket sevärd.
Lite längre avstånd..
Visst går det bra att skjuta även i ett kontorslandskap after work...
En diskret rektangulär aluminiumväska finns det få människor som reagerar över. Man kan enkelt och obemärkt färdas med tåg eller buss via spårvagn rakt in i city hos landets näst största stad. Hissen går upp igenom det höga anrika huset till moderna kontorslokaler alldels under taknockarna. Utanför fönstren råder regn och blåst, den här våren känns fortfarande alltför kall och rå. Inomhus är det tyst, varmt och stilla. Den mjuka mattan dämpar till och med ljudet av fötterna när man skrider fram för att sätta upp tavlorna.
Här bland pärmar, papperskorgar och bildskärmar finns en del av charmen med luftvapen. Detta är en vapentyp som passar och fungerar precis överallt, inomhus som utomhus - med hög effekt likväl som med låg effekt.
Äntligen så har det slutligen blivit dags att testa 1701 på lite längre avstånd än blott 14 meter hemmavid. Nu mätte jag upp exakt 20 meter och beslöt mig för att i tur och ordning pröva vanliga JSB Exact, nya Exact Premium samt de kinesiska matchdiabolerna, där jag fortfarande har några kvar.
Hur skulle vapnets blott 5.00 joule ME kunna matcha upp på ett såpass drygt avstånd som 20 meter?
När diabolen lämnar mynningen så kommer den att flyga med 135 mps och den stiger då upp till en peak på 1.28 cm vid 14 meters avstånd för att slutligen falla till noll vid just 20 meters avstånd. När den sedan träffar sitt fjärran mål så bär den fortfarande 3.90 joule ifrån kvarvarande 119 mps. Vore det inte för kulfånget så skulle den sedan dala till -1.50 cm vid 23 meters avstånd. Projektilbanan löper alltså inom 30 mm (+/-1.50 cm) hela vägen mellan 5-23 meter.
Hur träffar den då?
Låt oss börja med helt vanliga JSB Exact som referensdiabol.
Tio skott i rak följd på 20 meter inomhus.
I brist på vindens verkningar så fanns det inte mycket övrigt att önska av den praktiska precisionen. Man kan visserligen höra på anslaget i kulfånget att kraften är mindre än hälften av maximal licensfri gräns men i övrigt så märker man ingen subjektiv skillnad mellan att skjuta 10.50 joule ME eller 5.00 joule ME.
Nu är frågan, är de apdyra Premium verkligen värda sin prislapp?
Onekligen bättre, ingen vertikal spridning...
Jag ställde inte om kikarsiktet ifrån JSB Exact så träffbilderna på kinadiabolerna och Premium blev lätt ocentrerade men detta spelar ju i praktiken ingen roll eftersom det är träffbildernas storlek och inte placering som är intressant idag. Nya Premium känns rent subjektivt klart mer förtroendefull att skjuta med än vanliga Exact men mitt bestående intryck är att jag sannolikt behöver ett klart längre avstånd att skjuta på innan skillnaden mellan dessa båda blir så påtaglig att prisskillnaden känns relevant.
Kinadiabolerna då?
En fin grupp och visst syns det på hålen att det är matchdiaboler?
På måttligt långa 20 meter och dessutom inomhus så fungerar de kinesiska matchdiabolerna med plattnoshuvud helt utmärkt. I kikarsiktet så ser man enstaka diabolers projektilbana i luften men det beror förmodligen snarare på deras formgivning och lätt yviga flykt snarare än att de skulle flyga märkbart långsammare. Även dessa diaboler känns väldigt förtroendefulla och lätta att prestera bra med. Jag börjar gilla dessa kinadiaboler mer och mer, helt klart.
Efter dessa första 30 skott så körde jag en mixad tavla med fem grupper om fem skott vardera:
Övre raden Exact standard, nedre raden Premium och i mitten kinadiaboler
De sista 25 diabolerna sköt jag i ett raskare tempo och växlade mellan Exact, Premium och kinadiabolerna. Det hela flöt på fint och alla tre sorterna presterade stabilt och bra på detta måttliga avstånd. Totalt 55 skott sköt jag vid detta tillfälle utan att fylla upp emellan. Tyvärr begränsades jag av tiden, för väskan innehåller ju även luft och ammunition tillräckligt för en tio gånger så lång session.
Det ska bli riktigt spännande att pröva dessa diaboler på lite längre avstånd. Nästa gång så ska jag pröva 30 meter inomhus och det ska bli intressant att se om ett ytterligare 50% längre avstånd räcker för att skilja agnarna ifrån vetet...
Indoor Field Target
Detaljbild av en bana
I många länder så ligger mycket av skyttesporten nere under vintertiden på grund av mörker, kyla och nederbörd. Liksom många andra hobbyverksamheter så blir detta en del av livet på det norra halvklotet men det finns också alternativa lösningar, exempelvis inomhusskytte och så även Field Target inomhus.
Då stora ytor inomhus ofta är svåra att hitta så tillämpar man en lite annan princip vid inomhus FT än vad som vanligtvis används utomhus. Här har man ett rektangulärt skjutfält, se bilden ovan, som beläggs med 2 eller 3 stationer med vardera 2 eller 3 mål. De tävlande skjuter dessa stationer och därefter så flyttar arrangören om målen enligt en i förväg upplagd plan varpå de tävlande åter igen skjuter på samma plats men mot 2-3 "nya" stationer med helt andra målplaceringar. Principen upprepas därefter 5 gånger tills 10-15 stationer har avverkats med 30-45 mål.
I England så har man prövat principen i ett stort växthus (!) kvällstid med gott resultat, förmodligen så handlade det sannolikt om någon slags handelsträdgård men principiellt sett så torde det kunna vara vilken större inomhuslokal som helst, ifrån en sporthall till någon form av arbetsplats. Den enda specialbyggda FT-anläggningen inomhus som jag känner till är dock skapad i Ryssland.
Detta kanske även vore något för Sverige, inte minst vintertid - vad tror ni?