Vunna omdömen

  Sakta men säkert så blir vårvädret allt bättre...

Nu har jag haft den lilla 1701 under min ägo under några veckor och jag har då hunnit bekanta mig lite djupare med den. En av de första sakerna som jag funderade över var repeterhandtagets placering, skulle jag behålla originalets vänsterplacering eller skulle jag skifta över till en mer naturlig (för en högerhänt person) placering till höger. Efter att ha skjutit en hel del så har jag faktiskt landat i att vänsterplaceringen faktiskt inte alls är så dum.

Anledningen till detta är att jag håller vapnet runt pistolgreppet i höger hand. När jag gör detta så kan jag både repetera och ladda in en ny diabol helt med vänsterhandet. På grund av att 1701 saknar förstock så balanserar vapnet inte speciellt bra mot ett skjutstöd utan man får hålla den i höger hand hela tiden. Samma sak när man skjuter fristående, då håller jag vänster hand under pistolgreppet med vänster armbåge mot min egen bål. När det är dags att ladda om så blir det då naturligt att fiska upp en diabol ifrån diabolväskan i bältet med vänster hand, repetera och ladda in den nya diabolen. När jag gör på detta sätt så behöver jag aldrig byta handgrepp för den hand där jag håller vapnet.

Avtryckarsystemet är den smula rått men alla inställningsmöjligheter lovar gott, jag har dock inte skjuit med annat än fabriksinställningarna ännu. Då dessa delar på konstruktionen delas med diverse andra vapen så är sannolikt även komponenterna inuti 1701 synnerligen rationellt tillverkade, vilket sällan borgar gott för en bra känsla i materialen. Av den anledningen så har jag beställt en eftermarknadsavtryckare ifrån USA. Med denna på plats så ska jag börja utforska de olika möjligheterna till att fintrimma avtrycket. Redan ifrån fabrik så kan man ställa in dragvikt, utlösningskraften mellan första och andra steget, de två stegens draglängd och utlösningskraften för det andra steget när skottet går. Till detta så kommer även (en enkel) möjlighet att ställa in en overtravelstrop. Det nya avtrycket kommer att ha precis samma inställningsmöjligheter, med den skillnaden att avtryckarbladet är bredare och hela enheten är lågfriktionspolerad med bättre precision på godsbredd och pinhål.

AR-systemet har jag funnit till att fungera utmärkt, med den reservationen att jag inte kan dra åt kronmuttern ordentligt ännu eftersom rätt verktyg för detta inte har hunnit anlända ifrån USA. Inställningsmöjligheterna är synnerligen generösa och jag kan även ha på mitt kameraarrangemang på kikarsiktet utan problem eftersom kolven på ett smidigt sätt kan anpassas även till detta. Ett kort sprut med Loctite Dry-Lube krävdes dock på buffertubens gänga för att den smidigt och tyst ska kunna gängas och och på utan lätt metalliskt motstånd. Rätt så tight passning med andra ord. Detta är emellertid gagnfullt när allt är ihopskruvat eftersom kolvinfästningen blir absolut solid utan glapp eller svajig känsla.

Idag är det stilla och vackert väder så jag ska försöka smita ut lite för att skjuta långhåll senare under dagen och se lite mer exakt hur långt man kommer med 5.00 joule och vilka träffbilder som detta kan generera.

Inför nästa söndag..

  Vapnet ihopmonterat efter transporten och redo att användas.

Idag besökte jag för första gången en plats som jag precis nyligen har fått möjlighet att nyttja för lite utomhusskytte, praktiskt nog belägen i Ucklum och inom cykelavstånd ifrån hemmet. I samband med att Fuxerna förmodligen kommer att hamna i likvidation så blev vi ju hastigt utan skytteklubb och de övriga medlemmarna i gamla Fuxerna gick endera över till Onsala eller Skepplanda, två säkert helt utmärkta klubbar men med den gemensamma nackdelen att de ligger geografiskt sett ganska långt bort ifrån mitt eget hem.

  Här har jag mätt upp 30 meter till en högstubbe, vilken tjänstgjorde som plattform för målet

Ändamålet för dagen var, förutom att inspektera den nya skjutplatsen, att testa lite utomhusskytte och skjuta in vapnet inför nästa söndags tävling hos Onsala LGK. Detta år tänkter jag ställa upp i den fria klassen med min 1701 inställd på blott 5.00 joule - en intressant utmaning.

  Målet inzoomat så mycket det går med mobilkameran, samma fotovy som fotot ovan.

Jag började med lite skjutning i FT-ställning över 30 meter för att se hur vapnet presterade. Detta är det längsta avstånd som jag räknar med att jag (under vindlugna förhållanden) kan vara riktigt konkurrenskraftig jämfört med övriga tävlande, som sannolikt har vapen med effekter så nära 10 joule som möjligt.

  En vy igenom kikarsiktet, fotat ifrån samma vy som fotona ovan.

Utfallet blev faktiskt bättre bättre än vad jag hade vågat hoppas på själv. I synnerhet vindkänsligheten var inte alls så illa som jag hade befarat tidigare. Däremot så är projektilen mycket känslig för hastighetsvariationer när utgångshastigheten i sig självt är såpass låg. Detta märkets tydligt på tavlan nedan, som sköts med de tio sista skotten innan jag var tvungen att fylla om tuben igen.

  Här märktes det tydligt att träffarna dalade när utgångshastigheten sjönk..

Nöjd över träffbilderna så kunde jag konstatera att även skjutplatsen var mycket trivsamt. Det hela handlar om en vacker, ganska gles, lövskog precis i kanten av en större åker. Jag kunde också notera att en och annan duva samt skata landade på åkern under skyttet, sannolikt i jakt på ytliggande utsädesfrön.

  En vacker och trivsam plats, dessutom geografiskt nära mitt hem - helt perfekt..

För övrigt så avlöpte allt som önskat. Vapnet fungerade som det skulle och allt jag behövde passade utmärkt in in väskan på avsett sätt. Sammanfattningsvis så känns det nog som att 25 meter är den bortre gränsen för vad man kan räkna bra resultat för blott 5.00 joule. Visst fungerar det också på 30 meter men det är betydligt krävande för skyttet och då var ändå dagen idag osedvanligt lugn och fin. Att skjuta bra över 40 meter med den här effekten utomhus är säkert en veritabel utmaning - som jag naturligtvis också måste testa lite längre framöver.

  Vapen och väska - allt man behöver..

Vad gäller tävlingen i Onsala så lär det bli spännande om dagens väderprognos håller i sig. Idag talar man om ca 12-14 mps sekund växlande byvind, +9/10 grader samt sporadiskt regn. Förhoppningsvis slipper vi det sistnämnda men friska vindar kan säkert bli spännande i även annars blåsiga Onsala. Då om någonsin så blir det slumpen som styr vilka som kommer att hamna på pallen.

Den fria klassen?

Jag har under de senaste dagarna haft intressanta och uppfriskande dialoger med ett par tongivande karaktärer inom svensk Field Target och ämnet för dessa diskussioner har varit vår hittills fria tävlingsklass, som en del klubbar har använt för exempelvis debutanter.

Som ni alla säkert vet så finns det förutom nationell klass (10 joule), internationell klass (16J) och en klass för "full" effekt (45J) även en klass för 10 joule där man - till skillnad ifrån andra klasser - har ett undantag ifrån all den formalia som numera krävs för vårt svenska fallmålsskytte. Man slipper alltså inneha skyttekort, man slipper betala en del overhead-kostnader till förbundet som tävlingslicenser och vapnet som används är därtill helt licensfria.

Den här klassen har våra klubbar använt på lite olika sätt, man har klumpat ihop rena nybörjare med erfarna tävlanden ifrån utlandet och även inhemska skyttar som har tävlat tidigare men som av olika skäl inte vill ställa upp i de mer byråkratiska klasserna. Kort sagt så har man mixat alla som inte har kunnat, eller velat, tävla i övriga klasser.

Frågan som ligger på bordet nu är dock hur man gemensamt ska förhålla sig till den här klassen framöver.

Vår sektionsansvarige för Field Target, allas vår Lasse, har lovat att undersöka saken mot förbundet och övriga klubbars representanter i min förhoppning om att få ett klargörande innan tävlingen i Onsala till helgen.

Ska detta undantag ifrån förbundets allmänna hållning, att all formalia alltid ska krävas vid alla former av tävlingar, vara kvar och om så är fallet - till vilket ändamål ska man då nyttja detta undantag?

En väg är att ha en renodlad nybörjarklass, alltså en klass reserverad för de som ska pröva på Field Target i en så enkel form som möjligt med syfte att få fler utomstående att fastna för den här sysselsättningen. Min personliga gissning är att det sannolikt är detta som möjligtvis kan få förbundet att överhuvudtaget acceptera en sådan här klass även i framtiden.

För - liksom hästpolo - så är Field Target numera sällan något som man halkar in till totalt rakt upp och ner utan där brukar det handla om ett succesivt intresse som växer in, vanligtvis via forum och andra umgängesformer online tills man tar steget fullt ut och själv vågar åka till en tävling.

Det man gör är alltså att man släpper på en regelprincip för att i gengäld vinna fler tänkbara deltagare.

Problemet med den här snävare typen av definition av klassen är då att man stryper klassen mot andra kategorier deltagare, exempelvis de som sällan men gärna tävlar liksom de som har tävlat internationellt men som av olika skäl ännu inte besitter den formalia som krävs för att kvalificera sig för övriga klasser med allt deras pappersarbete.

Den gruppen kommer i ett sådan scenario helt enkelt inte att kunna vara med att tävla ännu, innan de har endera valt att satsa lite mer på hobby eller fått ordning på sin formalia.

Nu kan man naturligtvis med all rätt fråga sig varför dessa kategorier tävlanden inte bara gör som alla andra och skaffar ett skyttekort, löser en tävlingslicens, går med i en klubb, ordnar en vapenlices osv, osv för att tävla "på riktigt" precis som alla andra?

Här kan det finnas två tänkbara anledningar, man kanske inte kan eller man kanske helt enkelt inte vill.

När det gäller utländska medborgare som är med och tävlar, vi hade ju ett par sådana de senaste åren, så kanske det helt enkelt inte går att kvalificera sig till övriga klasser av rent juridiska skäl och sedan så finns det ju den gruppen, där jag själv tillhör, som gärna tävlar men som ändå inte vill tävla på hög nivå på samma level som de tiotal entusiaster som utgör kärnan utav verksamheten i Sverige.

Alltså vi som tävlar för gemenskap och tävlingsglädje istället för placeringar och internationella ambitioner.

Själv så tävlar jag kanske 1-3 gånger, beroende på väder och övriga åtaganden i livet. Tävlar jag så kör jag en klass och skulle jag då lösa ett klubbmedlemskap (300 kr) samt en tävlingslicens (300 kr) och betala inträde för två tävlingar ('a 120 kr/st) så skulle jag lägga ut ca 840 kr för att tillbringa totalt 4 timmar i skogen under säsongen.

I mitt eget perspektiv så är det helt enkelt inte värt detta, även om jag i sak har råd. Då lägger jag hellre en knapp tusenlapp på Liseberg för familjen än åker iväg själv för att skjuta i buskarna. En prioritering naturligtvis och det är en prioritering som är betydligt enklare för mig själv att göra som kommer ihåg hur stora tävlingarna var förr, innan vi gick med i Svenska Skyttesportförbundet med all dess byråkrati. Vi hade fler tävlanden, vi hade lika roligt och det fanns en betydligt större mångfald både på människor och tävlingsvapen än så som situationen är idag.

Vad vi däremot inte hade var avancerade tävlingsvapen med sofistikerade och dyra kikarsikten samt ett tiotal tävlanden på elitnivå som numera har möjligheten att tävla internationellt på samma villkor som övriga länder i den globala FT-cirkusen. 

Det är däremot något som vi har vunnit igenom utvecklingen..

Djävulens advokat

Det känns som att mina präntade tankar på att nyttja nybörjarklassen för helgens tävlingar har burit frukt. Nu har Lasse på ett förtjänstfullt sätt kontaktat förbundet och tillsammans med detta dragit upp de riktlinjer som de facto ska ersätta olika klubbars varierande praxis runt hur nybörjarklassen ska användas och vilka regler som där ska tillämpas.

Man får tävla i nybörjarklassen under maximalt 1 till 2 tävlingar om inte speciella skäl föreligger.

Enkelt och konkret, riktigt glasklart.

Vad är då dessa speciella skäl?

Det kan exempelvis vara att man går med i en klubb men får inte där möjlighet att ta skyttekortet under säsongen för att ens klubb helt enkelt inte har haft tillfälle att ordna någon utbildning. Då kan man delta i nybörjarklassen tills dess att man har haft en chans att ta skyttekortet. Grundprincipen är dock att man skyndsamt bör gå med i en klubb och ta skyttekortet med efterföljande tävlingslicens om man vill vara kvar och tävla.

Med detta så har nybörjarklassen fått en konkret form. Den kommer tveklöst även i verkligheten att vara en ren nybörjarklass och vill man delta i några tävlingar som Svenska Skyttesportförbundet arrangerar så krävs följande:

* Medlemskap i en klubb - kostnad varierar, jag har själv betalat allt mellan 50 - 300 kr

* Tävlingslicens - kostnad fn 300 kr

* Skyttekort - kostnad fn 50 kr (en förutsättning för att få ut tävlingslicensen)

Tävlingsavgifterna varierar, vanligtvis mellan 100-150 kr per klass.

Med detta så har vi nu prövat möjligheten att nyttja nybörjarklassen som en hobbyklass för de som inte vill satsa helt och fullt ut på tävlingsformen utan som bara vill delta på någon enstaka tävling per år. Detta går inte. Vill man tävla så är det all-in och inga tveksamheter. Kvalificerar man sig för att tävla i Sverige så kan man dessutom också göra detta internationellt, en möjlighet som några entusiaster faktiskt också har nyttjat.

För min del så har jag vanligtvis två tävlingar tillräckligt nära för att jag ska ha tid, möjlighet och lust att besöka dem. Vanligtvis regnar en av dem bort men nu har ytterligare en klubb inom rimligt avstånd (Skepplanda) börjat med Field Target så där kan man tro att ytterligare en tävling kan tillkomma. Jag räknar därför med två möjliga tävlingar i praktiken inom 30 mils färdväg tur och retur.

Vill jag tävla så måste jag gå med i en klubb, närmaste är Skepplanda (ca 50 km) och Onsala (ca 90 km). Dessa klubbar ligger dock så långt bort så jag kan i praktiken bara nyttja mitt medlemskap för tävlingarna då jag inte har tid att åka såpass långt off på vardagarna. Dessutom så har jag tre tillgängliga skjutplatser på närmare avstånd, varav en under tak, som jag kan besöka i vardagen utan längre utfärder.

Sedan har jag tävlingslicensen som går på ytterligare 300 kr. Förmodligen så landar jag på ca 800 kr för dessa två tävlingar, oräknat transportkostnaderna. För min egen del är det inte värt detta. Här blir tröskeln för hög för min egen del. Av den anledningen så lägger jag därför tävlandet på hyllan den här säsongen, i alla fall när det gäller Field Target inom Svenska Skyttesportsförbundets regi.

Dyker det däremot upp någon annan tävling, det tävlas ju lite oregelbundet både inom BR, Silhouette och HFT här i Sverige då och då, så kanske jag åker dit istället. 

Väl mött då!

Hur var det förr?

Med tanke på de senaste dagarnas debatt så har det varit ganska intressant att följa länkarna på bloggen till situationen på de tävlingar som gick av stapeln för några år sedan. Här två exempel men mer finns i arkivet.

För ett år sedan:

http://airpang.bloggplatsen.se/2014/05/06/10690498-tripp-trapp-trull/

Här refererar jag till den fria klassen, utan att någon grymtar, jag berömmer tävlingsledningen för att man kör fulla antalet mål istället för färre i den här klassen - fler mål för debutanter har ju nu blivit allt vanligare 2015, även om utveklingen här gick långsamt. Priset för att delta var då 100 kr. Tävlingen har börjat köras på söndagar efter många års tjat, inte minst ifrån undertecknad. Nu blir det enklare även för de som jobbar inom handel och vård att delta. Det skulle dock ta ytterligare ett år innan även Onsala gick över till söndagstävlingar.

För två år sedan:

http://airpang.bloggplatsen.se/2013/05/06/9811891-mer-om-tavlingen-i-onsala/

I detta inlägg så gnäller jag över att nybörjarklassen inte är en nybörjarklass utan att massor av deltagare som har tävlat i åratal deltar i den här klassen. Var det verkligen så det var tänkt med något som arrangörerna kallar för debutantklass? I dagarna - två år senare - fick vi äntligen svaret; debutantklassen ska vara en nybörjarklass och inget annat. Till sist så klargjorde förbundet detta. Fullpower PCP dominerar fortfarande, jämför tävlingen i Mörrum nu 2015. Gnällde gjorde jag för att det hade blivit dyrt att tävla, nu 70 kr istället för 50 kr året innan. Vi fick betala +20 kr till förbundet och jag frågade vad man fick för dessa pengar. Om ett par år kanske jag kommer att få svar även här. Min personliga gissning - mer byråkrati och färre deltagare.

Förresten - vart tog stoppuren vägen som ju var så otroligt viktiga men tillika onödiga i början?

Äntligen !

  En laseravståndsmätare!

Jag har varit på väg länge men nu blev det äntligen av! Den facila summan av 175 kr bytte ägare via PayPal så nu är en styck splitt ny prima laseravståndsmätare på väg hem till mej i Ucklum. Modellen jag valde är tillverkad i Kina och med ett mycket måttligt format - 11 x 5 x 3 cm samt 158 gram tung, lagom för att passa in i min väska.

Nu blir det till sist slut med alla otympliga och trassliga måttband!

De flesta torde ju vid det här laget veta vad en laseravståndsmätare är för typ av tingest så den delen förbigår jag med tystnad. Det som vanligtvis skiljer dessa apparater åt är deras räckvidd, alltså hur långa avstånd som de förmår att mäta över.

De första avståndsmätarna för hobbybruk som kom ut på marknaden för ett drygt decennium sedan var som regel avsedda för kapitalstarka hobbys som golf och jaktbruk varvid det handlade om ganska dyra enheter för tusentals kronor. De hade också rejäla räckvidder, i vissa fall uppåt en kilometer!

I skuggan av dessa påkostade premiumprodukter ifrån välkända varumärken så har det nu växt fram en skog av enklare och billigare mätare som har kortare räckvidder men i gengäld också avsevärt lägre prisbilder. Detta tillsammans med möjligheten att som privatperson på ett enkelt och smidigt sätt direktimportera ifrån Kina via siter som exempelvis eBay har gjort lasermätarna populära även ibland luftvapenentusiaster.

Kapaciteten på den mätare som jag valde är maximalt 40 meter och detta kan verka snålt men det är ytterst sällan som jag i praktiken skjuter på längre avstånd än så och i princip aldrig med ett licensfritt vapen. På maximal räckvidd så är differansen mellan visat och verkligt värde angiven till +/- 2.00 mm och en större nogrannhet än detta krävs inte för min del.

Nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på leverans, detta ska bli en spännande leksak att bekanta sig med.

Väderprogonos inför vårtävlingen i Onsala!

Som traditionen bjuder så kommer här en väderprognos för söndagens tävling:

SMHI:  11 grader varmt, 8-9 mps växlande vind samt regn ca 8 mm

YR:  10 grader varmt, 7-8 mps växlande vind samt regn ca 3 mm

Accuweather: 12 grader varmt, 8-9 mps sporadisk vind samt regn 75% sannolikhet ca 5 mm

Precis som vanligt så kommer sannolikt tävlingen att ske i ett mindre angenämt väder, själv kommer jag väl ihåg tävlingen 2010 som började med snö (!) på marken när man åkte mot Onsala. Hela dagen fylldes av ihållande ösregn och 5-6 plusgrader liksom stormvindar. Jag tror nog aldrig att jag har upplevt ett sämre tävlingsväder. Visserligen regnade det nog mer i Hova 2003 men då var det i alla fall relativt vindstilla och 14-15 grader varmt.

Det bästa vädret för en tävling var förmodligen sommartävlingen i Laxå 2014 i ett vindstilla, molnfritt och helt perfekt högsommarväder. En annan stark kandidat var Hova 2002 men då var det nästa för varmt för att tävla med temperaturer precis över 30-strecket och kvävande vindstilla väder, underligt nog molnigt vilket förekom ett våldsamt åskväder senare på kvällen/natten.

Bulldog !

Capello testar Bulldog

Keramisk ytfinish

Grå titanfinish med samma beläggning på kikarsiktet (foto: BAR) 

Blånering har länge varit den rådande ytbehandlingsfinishen för våra luftvapen men som skydd mot elementen så har blånering ofta lämnat mycket övrigt att önska. Ett modernare alternativ är att belägga metallytorna med en keramisk coating, så kallad Cerakote.

Jag kollade med ett företag i England och de begärde £25 för en pipa samt £200 för en komplett mekanik, tillkommer gör frakten. Alla typer av metaller kan beläggas och beläggningarna utlovas vara otroligt slitstarka men ändå enormt tunna, precis som en blånering.

Länk: http://www.riflecraft.co.uk/

Target Triggerunit

  Bred customavtryckare med originalet till höger..

Under fredagen så kom äntligen min customavtryckare ifrån Alchemy och under lördagen med dess hällregnande eftermiddag så passade jag på att montera den. Finishen är naturligtvis på en helt annan nivå än originalet och passformen likaså. Avtryckarbladet var avsevärt bredare och mycket angenämt.

  När man har skruvat loss en handtagsplatta på högersidan.

Att byta avtryckare är väldigt enkelt. Man skruvar loss handtagsplattan på höger sida och då kommer man åt en lucka i chassiet högst upp på pistolgreppet. Den här luckan sitter fast med tre små Imp skruvar och när dessa är loss så kommer man åt hela avtryckarmekanismen inklusive säkringssystemet.

  Här är luckan demonterad och man får då en god åkomst på avtryckarsystemet.

Avtryckaren, upphaket och länkleden sitter alla fast med sprintar som är enkla att dra ut. Hela konstruktionen är mycket enkel och genomtänkt. Det man får vara vaken på är riktningen på säkringspinnen och dess pyttelilla fjäder. Likaså sitter det en fjäder (dold på fotot) bakom de dubbla skruvarna på avtryckaren.

  Allt ihopmonterat och klart!

Hela arbetet gick mycket smidigt men dessvärre blev det uppenbart att systemet helt enkelt kräver en matchande säkringsspinne som även den är tillverkad av rostfritt stål. Det ena ger ju det andra när man skruvar med modulära vapen som har enorma mängder med alternativa delar ifrån eftermarknaden.

  Tyvärr så ger inte fotot skillnaden mellan delarna rättvisa - den är himmelsvid!

Resultaten av dagens söndagens tävling!

Så, då har Onsalas vårtävling anno 2015 avlöpt. Förtjänstfullt nog så lyckades man med konststycket att publicera sin resultatlista samma dag som tävlingen avslutades - mycket bra och hatten av för detta! Ur resultatlistan så kan man konstatera följande:

De svenska klasserna

Klasserna för 10J mönstrade in 5 tävlanden i varje klass för fjädervapen och PCP. Intressant nog så tog både segraren och andrapristagaren i fjäderklassen högre poäng än segraren för klassen PCP. Givetvis så sköt dessa båda herrar FWB300 och 4 av 5 placeringar i fjäderklassen togs av just FWB-300. Vill man ta en pallplats i fjäderklassen så är åter igen en semirekyfri matchbössa precis rätt väg att gå. Exakt vad som hände i klassen för PCP vet jag inte men poängresultaten i den här klassen var för dagen remarkabelt låga - fyra av fem fjäderskyttar sköt bättre än alla i 10J PCP utom den klassens segrare. Klart udda!

Fullpower

I den här tävlingen så körde man bara en enda klass för allt som var fullpower, fjäder och PCP i samma klass med andra ord. Resultatet blev en god uppslutning - 7 tävlanden. Samtliga sköt vapen ifrån FX Airguns, en Elite på både första och tredjeplats med samtliga vapen i klassen som kaliber 22. Ingen fjäderskytt deltog.

Internationella klasserna

Här hittade vi 3 startanden i fjäderklassen och segraren sköt 33 poäng - hela tävlingens näst bästa resultat oavsett klass, riktigt bra skjutet av en fullt rekylerande fjäderbössa. Alla tävlanden här sköt HW97k. Klassen för PCP blev störst i hela tävlingen med 13 deltagare. Som vanligt en tät strid med 6 tävlande inom 5 poäng ifrån segrarens resultat.

Övrigt

Maximala poäng för 45 där segraren sköt 35 poäng, vilket tyder på en utmanande tävling, säkert präglat av den halva storm som även drabbade Ucklum under söndagsförmiddagen. Två tävlande bröt tävlingen och båda sköt för samma klubb - ett ovanligt sammanträffande. Totalt deltog 30 tävlanden i de klasser som krävde tävlingslicens, en riktigt bra uppslutning och Onsalas vårtävling har historiskt sett alltid dragit mest deltagare av alla tävlingar under säsongen.

Tävlingsdeltagande!

Idag ska jag lite för skoj jämföra deltagarutvecklingen i några av de populäraste klasserna under det tävlingar som Onsala LGK har haft de senaste åren. Anledningen till att jag väljer just Onsala är att de har varit med ganska länge, de har alltid kört två tävlingar varje år vid ungefär samma tidpunkt samt att deras tävlingar generellt sett alltid har varit välbesökta. Jag ska jämför fyra populära klasser, Fjädervapen FP, PCP FP, Fjäder 10J samt PCP16J.

Våren 2008

F45J - 11

P45J - 18

F10J - 11

P16J - 0

Totalt: 40 st

Hösten 2008

F45J - 12

P45J - 16

F10J - 9

P16J - 0

Totalt: 37 st

Våren 2009

F45J - 23

P45J - 22

F10J - 23

P16J - 0

Totalt: 68 st

Hösten 2009

F45J - 18

P45J - 27

F10J - 22

P16J - 0

Totalt: 67 st

Våren 2010

F45J - 9 st

P45J - 19 st

F10J - 10 st

P16J - 0

Totalt: 38 st

Hösten 2010

F45J - 12 st

P45J - 22 st

F10J - 15 st

P16J - 0 st

Totalt: 49 st

Våren 2011

F45J - 3 st

P45J - 19 st

F10J - 10 st

P16J - 0 st

Totalt: 32 st

Hösten 2011

F45J - 3 st

P45J - 16 st

F10J - 15 st

P16J - 0 st

Totalt: 34 st

Våren 2012

F45J - 4 st

P45J - 13 st

F10J - 17 st

P16J - 0 st

Totalt: 34 st

Hösten 2012

F45J - 3 st

P45J - 16 st

F10J - 12 st

P16J - 0 st

Totalt: 31 st

Våren 2013

F45J - 3 st

P45J - 13 st

F10J - 3 st

P16J - 8 st

Totalt: 27 st

Hösten 2013

F45J - 1 st

P45J - 9 st

F10J - 8 st

P16J - 4 st

Totalt: 22 st

Våren 2014

F45J - 3 st

P45J - 13 st

F10J - 8 st

P16J - 7 st

Totalt: 31 st

Hösten 2014

F45J - 1 st

P45J - 6 st

F10J - 4 st

P16J - 4 st

Totalt: 15 st

Våren 2015

F45J - 0 st

P45J - 7 st

F10J - 5 st

P16J - 14 st

Totalt: 26 st

Phu!  Vad kan man nu dra för slutsats av allt detta?

Mest uppenbart torde skillnaden vara mellan icke-licenskrav och licenskrav som infördes från och med 2011. Innan 2011 så hade tävlingarna 14 deltagare i snitt på Fjädervapen 45J. Efter 2011 så var snittet 3 deltagare (högt avrundat). I den senaste tävlingen så deltog 0 tävlanden i den här klassen (ej medräknat ovan). Detta är ändå en klass som toppade 23 deltagare så sent som 2009. Innan FTSveriges statistik så var antalet deltagare i den här klassen ännu högre.

Även den stora klassen med PCP45J har tappat stort men här har många gått över till PCP16J till skillnad ifrån de som försvann ifrån Fjäder FP, där vilka flertalet helt enkelt lämnade tävlingsformen. Numera så deltar runt tiotalet deltagare i den här klassen vilket är en halvering jämfört med innan 2011.

Vår svenska Fjäder 10J höll ut längre och började tappa först 2013 men har även innan dess pendlat lite upp och ner.

Den nyaste klassen PCP16J har först från och med senaste tävlingen svingat sig upp över 10 deltagare, om detta håller i sig eller inte återstår att se i framtiden.

Tittar vi på snittet av dessa fyra klasser så har vi pre-11 ett snitt av: 50 deltagare och post-11 ett snitt av 28 deltagare.

Är det då bättre eller sämre nu?

Det beror på vilken grundsyn man har. Vi har färre deltagare (grovt räknat hälften) men de som kommer numera är oftast mer hängivna, i ur och skur. Tyvärr så har jag ingen statistik tillgänglig för de gyllene åren 2002-2006 men då var det oftast bara två klasser, PCP eller Fjädervapen och tävlingarna brukade samla ca 30 deltagare i varje klass överlag. Tävlingarna var dock färre och färre tävlingar gör oftast att man får fler besökare då det mer blir ett "event of the year" snarare än bara ännu en tävling..

Framtiden?

Att gå med i förbundet, där licenskravet var en förutsättning, har kostat ungefär hälften av deltagarna och det är inte troligt att man kommer att kunna vinna tillbaka just dessa individer. Det man måste göra nu är att kämpa vidare och rekrytera in nya fräscha entusiaster utifrån för att återfylla leden igen - helst då med en total ökning relativt utgångsläget innan förändringarna. En intressant kategori att berarbeta är då krutskyttar som har tröttnat på kostnader och som också ser framtiden hos luftskyttet. Det man har funnit med förbundsanslutningen är säkrade möjligheter (i relativa termer) att behålla/erhålla en förskrivningsrätt för framtida vapenlicenser. Likaså kan det fåtal som vill även tävla internationellt på samma villkor som andra tävlanden ifrån omvärlden.

Det ska bli spännande att följa utvecklingen...

Inomhusskytte!

     Perfekt för vårt svenska klimat - 100 meter inomhus!

Jag vet inte om det är ålderns bekvämlighet eller en allt större förkärlek för effektsvaga vapen som gör att jag har känt ett allt större intresse för inomhusskytte. Trots att vi nu har den bästa tiden framför oss med vår och sommar så har dessa underbara dagar ändå låtit vänta på sig, inte minst här på västkusten med de senaste veckornas regn och blåst.

På hösten och vintern däremot, då går de flesta av oss entusiaster till ide. De enda undantagen brukar vara de som skjuter typ 10 meter inomhus i sin bostad eller möjligtvis de fåtal som endera har en annan bra lång plats att skjuta över inomhus eller som ändå trotsar väder och vind igenom att fortsätta utomhusskyttet.

För - handen på hjärtat - här i Sverige så är det ganska få dagar på året som har lagom varmt väder och perfekt vindstilla förhållanden för skytte utomhus. Dessa få dagar som trots allt förekommer ska dessutom passa in i ens övriga livspussel med alla dess andra aktiviteter.

Egentligen så har jag aldrig skjutit speciellt mycket inomhus. I ungdomen sköt jag på landet, över kohagar och ängar. Senare sköt jag över en industritomt på min dåvarande arbetsplats och i ett övergivet grustag. Under några år flyttade jag ut på landsbygden och sköt ifrån ett fönster i mitt hus över en jättestor egen tomt. Slutligen så hamnade jag i en skytteklubb som gick i backen och nu lånar jag en inomhuslokal hos en god väns egna företag.

Just detta sista steg har varit lite av en ögonöppnare. När man börjar skjuta inomhus på lite längre avstånd än tiotalet meter, så börjar man inse hur mycket väder och vind påverkar ens skytte. Nu tänker jag inte bara på att man alltid slipper kyla, mörker, regn och vind utan skyttet blir dessutom mer avslappnande. Man VET att alla betingelser blir helt perfekta och att det resultat som man sedan presterar verkligen ÄR det som man själv skapar utan en betydande inverkan av slumpen på grund av yttre omständigheter, över vilka man inte råder.

Just avsaknaden av vind gör dessutom att vapnens förmåga växer. Ett gevär som vanligtvis har en vettig räckvidd för en meningsfull praktisk precision på 30 meter utomhus under vanliga omständigheter får ytterligare 10 meter inomhus. Detta gör att även effektsvaga vapen, typ 5.00 & 7.50 joule blir betydligt mer meningsfulla här än utomhus. 

Har då lägre effekt ett egenvärde?

Jag tycker det. Man får mer dämpat skottläte (avfyrning, flykt- och anslagsljud), fler skott på fyllningen alternativt mindre rekyl och mildare påfrestningar på projektilfången. Detta då utan att man drabbas av de klenare vapnens främsta nackdelar av en sämre räckvidd. Visst, räckvidden för ett vapen med längre utgångshastighet är alltid kortare än för motsvarande vapen med högre utgångshastighet, men i det flesta fall så räcker räckvidden ändå gott till för den skjutlängdsmöjlighet som vanligtvis finns till hands.

Så, har ni möjlighet att komma åt att skjuta inomhus - ta vara på den möjligheten och testa skytte på ett annat och mycket bekvämare sätt.

Crosman Challenger till salu !

Så, då har den dagen kommit då det är dags att avyttra Challengern. Ett synnerligen välskjutande och trevligt vapen som jag dock personligen har ersatt med mitt nya Crosman-projekt. Jag är som bekant ingen vapensamlare utan föredrar att äga ett fåtal vapen och sedan ersätta ett befintligt när jag anskaffar ett nytt. Hellre att vapnet går vidare och kan glädja någon annan än att det bara blir ståendes i vapenskåpet och samlar damm. 

Vapnet säljs på följande sätt:

- Stock nr 1- röd med svart kolvkam (tävlingsstocken) med div dekaler och bakkappa av gummi

- Stock nr 2 - trästock i nyskick (2260-stock), modifierad för Challengermekaniken (riktigt bra gjort)

- Hamster av RAM-mount, röd och svart, ingår gör även adapter för denna till tävlingsstockens skena

- Enkel case (orig FX Airguns) hårdcase med skumgummistoppning

Mekaniken är original men med följande modifikationer:

Lätt borrad transferport som gör det möjligt att ställa in en fin effektkurva på endera 7.50 eller 10.00 joule, efter önskemål. Manometern med dubbelgradering mellan Co2 och HPA i Psi är ersatt mot en BAR-mätare av hög kvalité. Avtryckarsystmet har begränsningsfjädern kapad och kan ställas nedåt tills det utlöser av nästan bara en nysning. Tuben - vapnets chassie - är lackerad med en mattsvart finish för att motverka rostrisk och för att bli av med den lätt flammiga finishen som Crosmans tuber tenderar att ha som original. Pipan är original med LWs blånering. Ammunitionslisten (på bilderna är ett tillbehör som INTE ingår), luftpåfyllningslocket är original (inte det på bilderna).

Kikarsikte och/eller öppna riktmedel, sittkudde, fäste eller bipod etc (som på bilderna nedan) ingår INTE.

Ett bra tillfälle för den som vill testa på Field Target med en måttlig budget. Mer anpassad för tävlingsbruk än en vanlig Typhoon och med ett betydligt bättre avtryckarsystem än CZ/AA-200 serien. En entusiast inom svensk Field Target har till och med deltagit i EM med en Challenger och placerat sig bra. Självklart inget alternativ till FTP900 eller Steyrs men mycket vapen för måttliga pengar.

Pris:  4000 kr (+ ev frakt) som beskriven enligt ovan. Köpare som hämtar utan fraktande får förtur. Kommer att delta på Onsalas vårtävling och kan ta med vapnet för leverans dit om så önskas.

Bilder:

Att väcka monstret..

  Härligt väder för skytte!

Idag sköt jag på lite längre avstånd utomhus och jag kunde då konstatera att vindkänsligheten hos 5.00 joule är enorm även vid måttlig blåst. Inspierarad av detta så ägnade jag eftermiddagen åt lite prestandahöjning på den lilla 1701. Som de minnesgoda säkert kommer ihåg så köpte jag två lösa transferportar ifrån USA samtidigt som jag köpte lite andra prylar. Den ena var den blå porten som är original på Marauder Pistol och den andra var ännu en röd port, som är original för 1701.

Den blå porten är närmast gigantisk jämfört med den lilla röda, rena rama stupröret!

Att byta port är ju jättelätt, av med fyra skruvar bara, skifta port och återmontering. På ett par minuter så bytte jag röd port med 1.04 mm mot blå port på 2.03 mm. Efter bytet så sköt jag en kurva bara för att ha något att utgå ifrån. Efter detta så var det en smal sak att ställa in en kurva som gav 18 skott 700-731-704 fps med 8.44 gn. Toppresultatet på den lite spetsiga ojusterade kurvan som jag sköt direkt efter bytet gav en peak på imponerande 750 fps!

Kruxet är ju 14.30 joule (toppvärdet) likväl som genomsnittvärdet för den jämna fina kurvan 13.30 joule är ju en hel del över vår licensfria gräns och att kana över 10.00 E4 är jag inte intresserad av. Poängen med mina små vardagsvapen är ju att de ska vara licensfria och därmed inte heller olagliga.

Nu justerade jag ner förspänningen på hammarfjädern och längden på hammaren varvid jag fick en hel kurva under 10.00 joule. Nackdelen  var dock att denna kurva gav nästan lika få skott (21 st) inom en klart högre spridning (42 fps) men dock ifrån angenämnt låga 2000 Psi. Gick man här över 2400 Psi så blev det ventillås direkt.

Jag hade med andra ord en på tok för stor transferport för ventilens kapacitet och mekanikens justermån!

Detta är naturligtvis intressant att notera för de som borrar transferportar i de vapen som inte har lösa - enkelt utbytbara - transferportar. Gör man ingen research innan så finns risken att man borrar för grovt och då sitter man där med skägget i brevlådan med en värdelös effektkurva på lägre effekt och (i värsta fall) ett på tok för smalt register i toppen (för få skott) om vapnet har förhållandevis liten tub.

Efter att ha räknat lite så landade jag i att en port på .60 borde vara lagom, alltså 1.50 mm.

Jag hade hela tiden misstänkt ungefär detta, efter erfarenheter dragna med Challengern, så det var av den anledningen som jag köpte en extra röd port. Nu har jag en röd port som jag behåller i original och en som jag kan borra upp till 1.50 mm för att få till en jämn och fin kurva  på 10.00 joule.

En överraskning var emellertid att justermånen på hammarens längd i betydligt större utsträckning påverkade vapnets effekt än vad som var fallet för Challengern. Det betyder att man kan finjustera mera exakt men arbetet att hitta sweetspot också blir betydligt mer tidskrävande.

Lite fynd..

  Tre 50-pack måltavlor och ett kulfång för summa 93.45 kr ink moms!

Den regniga dagen idag tillbringades till stor del i Göksäter, västkustens egen lilla motsvarighet till Ullared. Göken är närmast att likna vid en förvuxen lanthandel med ett gigantiskt sortiment av synnerligen billiga varor, lokaliserad ute på Orust - västkustens gröna ö.

Nytt den här säsongen är att man har ett hyfsat sortiment av jakt- och skytterelaterade prylar som exempelvis fodral, kikarsikten, skjutkäppar, skjutmål osv, osv. Det som personligen lockade mig denna dag var paket med måltavlor, som betingade 14.50 kr för 50 stycken liksom ett kulfång för det facila priset av 49.95 kr.

Kulfånget var skäligen enkelt och påminde starkt om det som brukar saluföras under Hatsans varumärke då för 99 kr, kanske rent av samma? I vilket fall som helst så är det tillverkat av rätt tunn grå krymplackad plåt och verkar vara av typen 10/10  - alltså högst 10 joule på minst 10 meters avstånd.

Tavlorna har ganska stora träffzoner, nästan som en pistolskyttetavla, men kändes rejäla med formstyv kartong.

Priset ger ju inte mycket att klaga över, de enda tavlor som jag har köpt billigare i modern tid var ju Ullareds paket för 9.90 kr för ett par år sedan. Även kulfånget här kändes klart prisvärt. 

Mera effekthöjningar!

Efter att ha utforskat den övre gränsen med hjälp av den blå transferporten så bestämde jag mig för att borra upp en av mina röda originalportar till 1.50 mm i diameter. Rent praktiskt så gjorde jag så att jag utnyttjade det faktum att portarna är tillverkade i en ganska mjuk lättmetallegering och borrade därför porten för hand. Med andra ord, porten mellan tummen och pekfingret i vänster hand och sedan snurrade jag borret mellan höger tumme och pekfinger. Det ursprungliga lilla hålet fick tjänstgöra som guide. 

Jag köpte en förpackning Borsch borr med två stycken borr för 18 kr på Göksäter igår och borrade porten ifrån det ena hållet halvvägs med det ena borret och halvvägs ifrån det andra hållet med den andra borren. Ska man handborra så är det viktigt att man har riktigt bra och skarpa borr. Just när man bryter mellanväggen så använde jag tångdelen på en Leatherman som hävstångsredskap för att orka dra igenom då borret annars kanar mellan fingertopparna. Därefter så finputsade jag borrhålet lite med borren och gjorde noga rent med en pappersspets för att bli av med evenuella borrstoft eller andra rester av arbetet.

Som ni säkert kommer ihåg så hade jag som original 50 st skott inom 23 fps spridning på precis 5.00 joule. Målet idag är att öka effekten så mycket som möjligt men att ändå nå minst 30 skott på samma spridning. Jag vill få längre praktisk räckvidd och bättre vindstabilitet (eg kortare bantid) men inte betala för mycket i form av alltför många färre skott.

Till skillnad ifrån hos vanliga PCP så har man hos 1701 tre olika variabler som styr kurvans utformning. Förutom systemtryck och hammarfjäderns förspänning så har man också hammarens slaglängd - på varje given transferportsstorlek. Det gäller alltså att vara metodisk och noga anteckna hur man justerar och att göra detta på ett systematiskt sätt annars kan injusteringen av den här typen av vapen bli en mycket dryg evighetssyssla.

Efter att jag var färdig så laddade jag upp 8.44 gn JSB Exact som referensdiabol och sköt ifrån 2800 Psi:

576, 80, 88, 81, 88, 90, 77, 89, 90, 92 - genomsnitt: 585 fps = 178 mps

590, 88, 92, 88, 81, 98, 94, 95, 86, 88 - genomsnitt: 590 fps = 180 mps

592, 94, 92, 88, 73, 89, 80, 86, 74, 81 - genomsnitt: 585 fps = 178 mps

Lägsta värde: 573 fps = 175 mps - 6.23 fpe / 8.40 joule

Högsta värde: 598 fps = 182 mps - 6.74 fpe / 9.10 joule

Genomsnitt: 587 fps = 179 mps - 6.49 fpe / 8.70 joule

Max spridning: 25 fps = 7.60 mps

Som synes så blev det en relativt jämn och fin kurva med en klassisk puckel som sig bör på ett självregulerande system. Förutom de redovisade skotten ovan så hade jag ytterligare 7 st användbara skott som dock tillsammans lade spridningen vid 30 fps. Av den anledningen så har jag bara räknat 30 skott ovan då jag drar gränsen vid 25 fps för maximalt önskad spridning.

Tittar man bortom sifforna så har jag vunnit +75% högre anslagsenergi till priset av -40% antal skott, inom samma spridning. En rimligt förlust? Jag tycker det. Eftersom jag alltid har en buddybottle med i väskan så är antalet skott inte enormt kritiskt, även om jag hellre fyller över sällan än ofta, samtidigt så kändes det viktigt att nå lite längre räckvidd - i synnerhet utomhus.

Hur mycket bättre är då räckvidden?

Börjar vi med anslagsenergin så har jag 5.00 joule vid 40 meter, istället för vid mynningen - mätt med JSB RS. Optimalt inskjutningsavstånd (inom +/- 1.00 cm) är nu 25 meter istället för 19 meter. Det är en ganska påtaglig skillnad vid utomhusskytte.

Tungt laddat

  Det har blivit mycket arbete med kronografen de senaste dagarna..

Idag så var det då slutligen dags att pröva 1701 efter trimmningen med tunga 10.30 gn JSBH. Som sig bör så ökade effekten med dessa klart tyngre diaboler men skillnaden var inte alls så stor som man hade kunnat förvänta sig, sannolikt beroende på den förhållandevis korta pipan. Man kunde emellertid tydligt höra på skottljudet hur mycket effektivare de tyngre diabolerna är i form av lägre ljudnivå och mindre pendlande resultat ifrån skott-till-skott.

528, 29, 33, 34, 34, 36, 38, 37, 37, 47 - genomsnitt = 535 fps

539, 40, 39, 38, 48, 46, 44, 40, 52, 36 - genomsnitt = 542 fps

539, 45, 36, 39, 34, 40, 41, 42, 31, 29 - genomsnitt = 538 fps

Lägsta värde: 528 fps = 161 mps - 6.41 fpe / 8.60 joule

Högsta värde: 552 fps = 168 mps - 7.01 fpe / 9.40 joule

Genomsnitt: 538 fps = 164 mps - 6.65 fpe / 9.00 joule

Max Spridning: 24 fps = 7.30 mps

Notera att jag fick ett slängskott som peakade högt (552 fps), utan detta så hade spridningen varit 20 fps. Just JSBH var väldigt angenäma att skjuta med. De gav ett dämpat och skönt skottläte, de är enkla att ladda igenom sin projektillängd och behåller anslagsenergin downrange på ett utomordentligt gott sätt. På mina 14 meter skjuter de jämnt skägg med 8.44 och RS - återstår att se hur det blir på lite längre avstånd.

Jag ska också passa på att (åter igen) lovprisa AirChronyn, min absoluta favoritkronograf. Jag vill för tydlighetens skull poängtera att jag själv på eget initiativ och för fullt pris köpte nyss nämnda kronograf helt utan påverkan utifrån. Det är ju nämligen så att om jag alltför entusiastiskt hyllar en produkt så dyker det alltid upp någon läsare ur begåvningsreserven som böjar muttra om köpta skribenter och liknande.

Jag har igenom åren haft ett flertal Combros, ett gäng Chronys (Alpha, Beta) samt ett par andra fabrikat men AirChronyn står i en särklass när det gäller precision till att på ett synnerligen pålitligt sätt registrera varje skott, helt oavsett skottvinkel eller ljusförhållanden. Minnet är rejält, hanteringen enkel, läsbarheten utmärkt, ja - det finns inget övrigt att önska. Visst - skottfönstret är litet - men det beror på kronografens kompakta yttre format. Det gäller alltså att träffar rätt när man använder den. I övrigt så är det bara tummen upp. Behöver ni en kronograf och vem gör inte det - då är AirChrony det absolut bästa valet som jag någonsin har ägt eller använt.

Säkringen!

  Idag kom min säkring i rostfritt stål

Då jag köpte en snygg avtryckare i rostfritt stål så ville jag naturligtvis inte gärna behålla säkringsknappen av plast utan jag beställde genast en matchande säkringsknapp som även den då är tillverkad av rostfritt stål. Att byta säkringsknappen på 22/17/13XX-serien kräver ett visst mått av försiktighet. Själva klicket i säkringens av- och påläge sker på grund av att en fjäderbelastad pytteliten rostfri kula går in och ur ett fräst spår runt själva säkringsknappen.

När man tar loss avtryckaren så måste man alltså vara bredd på att den pyttelilla kulan kan flyga iväg när dess fjäder skjuter iväg den i samband med att säkringsknappen kan röra sig lite.

Återmonteringen kan vara en smula pillig och jag brukar lösa detta igenom att belägga spetsen på en liten insexnyckel med lite fett varvid den lilla kulan fastnar mot insexnyckelns spets. Med den andra handen så tar jag en likaledes liten spårskruvmejsel som jag sticker in i den lilla fjädern ungefär halvvägs i fjäderns längd. Därefter så trycker jag ihop fjädern så att det uppstår ett utrymme mellan säkringsknappen och fjäderns nedre ända. Sedan är det en smal sak att sätta dit den lilla kulan. När kulan är på plats så låter jag försiktigt den lilla fjädern fjädra ut och då låsa fast kulan.

Mitt hörn av tillvaron

  En normal visuell vy ifrån skjutplatsen

Idag så ska ni få en inblick hur det ser ut ifrån min allra mest bekväma och oftast nyttjade skjutplats - mitt hem. Här har jag ett litet rum i källaren som är helt perfekt för min hobby. Som ni säkert vet sedan tidigare så är min trädgårdsskjutplats totalt 14 meter lång, med största längden inne i rummet och över altanen.

  Max inzoomat med mobilkameran

Den här skjutplatsen har ett par fördelar och en nackdel. Eftersom den är mitt hem så är den alltid tillgänglig. Man kan enkelt skjuta några skott innan man åker till jobbet på morgonen eller närhelst lusten faller på. LIkaså är den uppvärmd och kan också utnyttjas bekvämt vintertid. Den enda stora nackdelen är bristen på avstånd, längden är ju blott 14 meter. 

  Utblicken igenom kikarsiktet på x9 förstoring

Kartongen som man ser till höger om kikarsiktet på bilden ovan är min skjuttunnel. Det är helt enkelt en sluten kartong med ett hål i vilken man placerar bakom kronografens skjutöppning. Därefter är det bara till att skjuta. Allt blystoft fastnar inuti kartongen utan att smutsa ner i omgivningen.

  Min skjuttunnel för kronografbruk

Just detta korta avstånd på min skjutplats är idealisk för vapen med måttlig effekt och nu när jag ökade ifrån 5 till 9 joule så börjar jag tangera gränsen för lämplig effektnivå. Hade jag uteslutande skjutit på dessa 14 meter så hade jag aldrig ökat effekten. Nu skjuter jag emellertid också på 20-30 meter såväl utomhus som inomhus på andra platser och då är den ökade effekten en tillgång.

  Liten o smidig

Här är en bild på vår lilla trädgård i övrigt. En hammock, våra grönsaksodlingar och min målplats, maskerad till fågelbord. Häckarna runtomkring hjälper till att dämpa vinden. På båda sidorna samt snett framåt höger ifrån fotoperspektivet så bor det människor så miljön är på så sätt ljudkänslig

  LIte värme nu så ska det snart börja växa...

Hur gick det idag då? Jodå, vindstilla och fint väder var det. Den övre raden höger-vänster var JSB RS och den nedre raden höger-vänster var skjuten med JSBH. Intressantast var nog träffbilden i mitten som är skjuten med mina kinesiska matchdiaboler. Dessa sköt inte speciellt bra vid 5 joule men nu betydligt bättre vid 9 joule. Skiftar man effekt på sitt vapen så är ju en gammal sanning att man alltid måste dubbelkolla vilka diaboler som nu presterar bäst i det nya utförandet.

  Vindstilla väder ger fina träffbilder - 5 skott på varje träffbild på 14 meter