Weihrauch HW110

 
  Tyvärr den enda bilden online ännu..

Så har då Weihrauch äntligen uppdaterat sin gamla HW100 till ett nytt utförande vars förändringar är såpass omfattande att man kommer att benämna den HW110 för att markera att man anser att det är en ny modell. Tydligen så har en del information om modellen ramlat ut på Internet nu ett par dagar innan modellens egentliga premiär och vi har dessutom sett en bild som har dykt upp i ett pressmaterial avsett för den brittiske importören, Hull Cartridge Ltd. Priset på den nya modellen uppges bli £645.

Om det verkligen handlar om en NY modell i ordets verkliga bemärkelse så är detta naturligtvis väldigt intressant dels eftersom den äldre HW100 har sålt bra på vissa marknader och dels för att nya Weihrauch inte direkt står som spön i backen.

Det ska bli spännande att se vad som kommer att hända här framöver..

Utveckling

  Varför ser vi inte fler tillbehör av det här slaget?

Framtiden är något som många människor funderar över och så naturligtvis också inom vår hobby. Trots att vår verksamhet har utvecklats enormt under bara det senaste decenniet så finns det fortfarande mängder med saker som fungerar på förhållandevis primitiva sätt med samma teknik som har använts i åratal. Ett exempel på detta är manometern, ett mycket bra tillbehör för alla PCP.

En manometer har vanligtvis en analog skala som lite grovt pekar på hur mycket luft som ungefär finns inuti en tub eller dykarflaska. Detta är allt den gör och den är vanligtvis en billig historia för några tior monterad på konstruktioner som inte sällan betingar femsiffriga belopp.

Visst, det finns tillverkare som vinnlägger sig om att använda bättre enheter för kanske någon hundralapp eller två men dess funktionsprincip och användningsändamål är dock detsamma. Här tror jag det kan finnas möjligheter till förbättringar.

Ett intressant exempel på detta är Morinis nya manometrar som innehåller en integrerad krets, som naturligtvis öppnar dörren för en rad spännande möjligheter. Till att börja med så är läsbarheten betydligt bättre, den visar exakt vilket bartal som gäller i en digital entalsform. Sedan så kan den även räkna antalet avfyrade skott, (eg hur många gånger som ventilen har öppnat) liksom beräkna hur många skott som återstår baserat på vilka parametrar man har förprogrammerat. Egentligen så är det ju ingen speciellt avancerad eller dyr teknologi och in koopererad i en separat del av vapnet så torde den inte eller skapa spontan allergi hos teknofobier.

Den kan även utgöra ett bra exempel på extrautrustning som en tillverkare kan erbjuda som marginalförstärkare till sin produkt, alltså att man säljer vapnet med en enklare och mer ordinär manometer men erbjuder samtidigt det modernare alternativet som tillval mot en extrakostnad.

Den nya säsongen står inför dörren..

  Populära Weihrauch HW30S - nu med laminatstock

Inför 2016 års säsong så kommer lite nyheter, exempelvis Weihrauchs ovanstående dealer special med grå laminatstock, en kulör som vi känner igen från exempelvis FX Airguns Wildcat och diverse BSA. Ibland kallar man den för salt & peppar och den förefaller vara trendfärgen hos fabriksproducerade laminatstockar nuförtiden. Vad hände egentligen med den klassiskt tidlösa vetefärgade laminaten?

Daystates osedvanligt fula men sedvanligt kompetenta nytillskott - Pulsar!

Vidare för dagen så har vi en presentation från AoA på nya Daystate Pulsar, vars anseende på marknaden förefaller ha förbättras i skenet (skuggan?) av nya Galahad från Air Arms, vilken helt oväntat kom in på scenen tog över kungakronan i kategorin världens fulaste bullpup. 

RAW tog upp manteln efter gamla Theoben och är numera uppskattade vapen inte minst i USA.

Apropå spektakulära utseenden så kan man inte förbigå att nämna den nya färgstarka kombinationen av kulörer hos den utvecklade varianten av RAW HM1000X. Vem vet? I framtiden så kanske vi nostalgiskt kommer att se tillbaka på de nu tidstypiska vapnen med kolfibertuber, kolfibershroudade pipor samt absurda laminatmönster som tidstypiska designelement för den nuvarande luftvapenepoken?

Snitsiga skrivare!

Det är förbluffande komplexa saker som en bra skrivar kan skapa idag  

Något som kanske inte är helt nytt men som finns under stark utveckling och som jag tror kommer att påverka tillvaron en hel del i framtiden är 3D-skrivare. Då jag vet att en del läsare, till exempel min gode vän KJ, är mycket progressiva och intresserade av implementeringen av syntetiska material, elektronik och allmän högteknologi hos just vår typ av vapen så tänkte jag därför dedicera dagens ämne åt just detta ändamål.

De flesta känner säkert till att en 3D-skrivare kan framställa fysiska föremål av företrädelsevis olika plaster igenom att spreja på lager efter lager av ett smält men snabbtorkande material till dess att föremålet är skapat. Grundprincipen är alltså snarlik den hos en gammal bläckstråleskrivare men de bygger dessutom uppåt, i tre dimensioner – varav namnet. Hela processen kontrolleras då av en dator.

Kombinerar man sedan den här utskriftstekniken med internet så kan man få en mycket intressant utveckling, inte minst för vår egen hobby i dessa tider då många föremål börjar bli komplicerade eller svåra att hitta och inte minst få transporterade. Många mindre objekt i vår hobby och till våra vapen kan ju med fördel framställas av plast och därmed också teoretiskt sett kunna tillverkas på plats med hjälp av en egen 3D-skrivare.

  Parker-Hale Phantom - komponenten i mitten består av två halvor, här ihopsatta

 Redan idag så ser vi den här utvecklingen och ett exempel kan vara att man köper 6 skruvar hos sin järnhandel, sedan så går man hem och laddar ner ett program för ett par kikarsiktesringar som 3D-skrivaren därefter printar ut så att man kan montera sitt kikarsikte. Nu vet jag att en del höjer på ögonbrynen åt kikarsiktesfästen av just plast men jag har själv bekantat mig med just sådana när FX Airguns höll på att utveckla sina NoLimit och för användning på PCP så hyser jag inte det minsta tvivel om att dessa (med rätt plastblandning) kommer att vara precis lika funktionella som sina motsvarigheter av metall, därtill oxidationsfria, lättare, skonsammare för såväl kilbas som sikte osv.

Ett annat exempel är ljuddämpare som ju med fördel kan tillverkas av plast till våra PCP. Jag har själv använt en dylik dämpare tillverkad helt av plast (Parker-Hale Phantom) och den fungerar utmärkt med en synnerligen låg vikt och dito påverkan på vapnets träffbild med/utan dämparen monterad. I grund och botten består den bara av fyra delar, inklusive rör, och torde därför lätt och billigt kunna framställas med en 3D-skrivare.

Andra exempel är själva lådan hos vapnet, Crosman har länge använt plast i sina breechar till 22XX-serien och bortsett ifrån avsaknaden av kilbas så har dessa visat sig fungera helt ypperligt rent praktiskt sett. Som vi ser så kommer populariseringen av 3D-skrivare lätt att kunna kringgå den aktuella lagstiftningen med hjälp av lokal tillverkning av vitala delar som lådor och dämpare mm. Närvaron av denna teknologi ute hos vapenentusiaster världen över kommer därför med all sannolikhet att kunna påverka vapenlagstiftningen, förhoppningsvis till det bättre.

  En låda (vital del) av plast, lätt att printa om någon skulle vilja det

Om man själv inte har en 3D-skrivare så kan man självfallet också köpa föremål ifrån dessa tillverkade av någon annan, en bra lösning för till exempel reservdelar som har utgått ur vanlig produktion och som inte längre kan uppbringas eller komponenter där en enda aktör på marknaden behagar hålla ett oskäligt högt pris. En av de största aktörerna på nätet just nu är Shapeways, där några luftvapenrelaterade produkter redan finns färdiga att köpa. Vill man istället specialdesigna en specifik produkt så går detta också bra, mot en smärre merkostnad, och sedan få den tillverkad för leverans via snailmail.

Med mer avancerade skrivare, som idag är utom ekonomiskt räckhåll för gemene man, så kan man (med tillägg av ett fåtal metallkomponenter) bygga kompletta krutvapen med hjälp av 3D-skrivare - något som naturligtvis kan försvåra avsevärt för ordningsmakten när det gäller att hålla borta illegala vapen från kriminella kretsar.

I det perspektivet så torde det vara ännu enklare att framställa ett komplett luftvapen med hjälp av en 3D-skrivare, något som förhoppningsvis kan leda till att marknaden får fler aktörer och att priserna på exempelvis dagens PCP sjunker ytterligare, till gagn för hobbyn.

Familjen !

  Min lilla blygsamma samling av PCP

Idag så fick jag ett mail som var ganska långt och som innehöll en kontroversiell fundering runt luftvapenjakt, som kommer att bli ett helt annat inlägg - kanske för morgondagen -samt en undran om varför jag inte skaffar mig ett "riktigt" luftgevär istället för de små Crosman som jag hittills har haft med på bloggen (Crosman Challenger & 1701/2240).

Förmodligen så är det därför så att mailskrivaren har kommit in i bloggen under den senaste tiden så jag inte har skrivit så mycket om de andra vapnen i min samling, som jag gjorde under Airpangs första år online. Idag så kommer därför en kort presentation av de vapen som för närvarande ingår i min lilla blygsamma kollektion. 

FX Airguns Elite

Elite var en serie med PCP som blev en avknoppning ifrån Royale-serien hos FX Airguns men som byggdes runt ett helt egen typ av block med enkelskottsmatning via en transferportstunnel. Det var också det första PCP som FX konstruerade med en fulleffektsregulator. Modellen verkade inte ha blivit någon större succé och man tillverkade bara mellan 30-50 exemplar totalt sett. Dessa block spreds då mellan modellerna Royale och Independence med en tonvikt på de förstnämnda.

Mitt exemplar förvärvades 2011 och är helt i originalskick inklusive standard avtryckarsystem. Den enda skillnaden är att originalets 500 cc tub är ersatt med en 400 cc dito, som jag har två exemplar av, så att jag kan byta tub i fält utan att behöva ta med en dykarflaska. Detta exemplar ligger på målskyttelicens och har kaliber 25 där den ger 50 fpe för 75 skott inom 20 fps spridning från 230 Bar och nedåt. Serienummret är 0006 och det är det andra vapnet som lämnade fabriken, efter 0005. Geväret håller nyskick och används mycket spartsamt, till det så har jag även en original syntetstock och den lösa 400 cc tuben som tillbehör. Kikarsiktet är ett Bushnell Legend 5-15/40 Ao monterat i FX NoLimit kikarsiktesfästen.

BSA Ultra

Nästa vapen är min gamla BSA Ultra Mk I som är utrustad med en Mk III valnötsstock. Den klassiska Ultran lanserades 2005 och så fort modellen kom med full effekt (över 12 fpe) så beställde jag ett exemplar, egentligen avsett för USA. Geväret förvärvades sommaren 2006 och har kaliber 22. Den ligger på målskyttelicens och ger 17 fpe för 30 skott inom 30 fps spridning. Förutom stocken så är vapnet också modifierat med ett avtryckarsystem från Rowan Engineering samt en ny inventil till tuben med manometer, tillverkad av XTX Air, England. Även detta vapen håller nyskick och används väldigt sällan. Kikarsiktet är ett Tasco Varmint Mk I 2.5-10/42Ao monterat i B-Square kikarsiktesfästen. Detta vapen har serienummer 1843 och tillhör den första serien FAC-vapen som tillverkades (från snr 1800-1900), för export till Spanien och USA.

Crosman 1701

Detta är det vapen som jag använder i 99% av alla gånger som jag skjuter. Detta är ett vanligt .177 bruksvapen som jag har modifierat en hel del för mina personliga önskemål. Transferporten är uppborrad och vapnet är justerat för 30 skott inom 25 fps spridning med 7.50 joule från 190 Bar. Avtryckarsystemet och säkringen, liksom pistolgreppet kommer ifrån eftermarknaden, precis som förstocken, pipviktsadaptern och adaptern till AR-kolven. Kikarsiktet är ett Leuopld EFR 3-9/33 i Sportsmatch kikarsiktesfäste.

Övrigt

Förutom dessa tre PCP så har jag även ett Diana 25 och ett Diana 23 i väldigt goda samlarskick, vilka jag mest har som rena samlingsobjekt. Till samlingen så hör även min sons Crosman 2240 som vi har modifierat med stålbreech och pistolgrepp från eftermarknaden.

Som synes så har jag i alla fall två "riktiga" vapen redo att användas men det är väldigt sällan som de i praktiken brukas i verkligheten. Anledningen till detta är att jag sällan tar mig omaket att bege mig till de platser där det finns sådana ytor tillhanda som ger dessa vapen rättvisa. Detta i kombination med att det är lika roligt, men enklare och billigare, att skjuta med min licensfria 1701 gör att jag bara luftar dessa grövre bössor några enstaka gånger om året.

Med åren så har jag helt enkelt kommit till känslan av att less is more och jag har därför städat av min tidigare ganska omfattande samling till att numera bara bestå av ett enda PCP av varje kaliber 177, 22 och 25 där samtliga dessuom är 100% legala i alla aspekter.

Hit small - hit hard!

  Kan detta fungera?

Precis som jag nämnde i gårdagens inlägg så fick jag en jaktrelaterad fråga och utan att lägga ner för mycket värderingar i frågeställaren och dennes motiv så landade funderingen i om ett vanligt licensfritt luftvapen på 10 joule skulle fungera till jakt efter företrädelsevis skator och kajor eller inte.

Frågeställningen kompletterades med en undran om vilket vapen som jag skulle kunna tänka mig att rekommendera med tanke på att det ska vara så billigt, tåligt och lättskjutet som möjligt.

Naturligtvis så är jakt av den typen som jag tror att frågeställaren har i åtanke, givet dennes sätt att formulera sig, helt olaglig men funderingen har dock ett allmänintressant värde ur en rent akademisk synpunkt.

Till att börja med - hur mycket är 10 joule?

I detta perspekiv, relaterat till ömtåligheten hos en fågel av format kaja/skata/nötskrika etc. De flesta som kommer nya in i vår hobby tenderar tyvärr att ringakta effekten hos den licensfria nivån och anser därför att 10 joule är lite. Detta, menar jag på, är en ren myt och en vandringssägen som inte har något relevant värde mot verkligheten.

  Fåglar gillar majs - dock kanske inte i konservburk...

För att illustrera tingens ordning så tog jag mig idag friheten att roa mig med lite empiriska tester enligt ett klassiskt koncept som innefattar en konservburk. Denna gång så tog jag en liten tom burk som hade innehållit majskorn och som var inköpt hos den lokala ICA-affären, ni har säkert kommit i kontakt med dessa burkar under helgens anrättning av tacos eller liknande.

Burken är tillverkad av korrugerad plåt och förbluffande godsstyv. den är med andra ord duktigt hård och betydligt tuffare att penetrera med en diabol än vad som är fallet med exempelvis vanlig slätplåt som vi hittar i ordinära JSB-diabolaskar.

Dagen till ära så satt jag upp den tomma burken fristående på 12 meters avstånd och besköt den med en 177 JSB RS på blott 7.50 joule. Gott och väl 30 % lägre anslagsenergi än den licensfria gränsen.

  Jodå, inte bara ett hål (som jag själv trodde) utan två stycken...!

Sagt och gjort, träffen tog klockrent rakt på och till min egen förvåning, väl vetandes hur hård burkplåten var, så drog diabolen rakt igenom hela burken utan att den knappt rörde på sig! Förstärkning i form av korrugering eller inte spelade uppenbarligen ingen roll, diabolen drillade två klockrena hål rakt igenom.

Detta stämmer naturligtvis till eftertanke.

Om man nu kan slå rakt igenom en sådan burk utan nämnvärda problem, då kommer naturligtvis också samma totalt distinkta genomslag att ske även hos en kaja/skata/nötskrika etc. Kraften är med andra ord inga som helst problem, trots att jag här låg rätt så långt under den licensfria gränsen.

  Tittut - hål rakt igenom!

Där problemet finns är sålunda inte hos anslagsenergin eller den förmodade bristen därav utan i den praktiska precisionen. Det kvittar ju hur mycket anslagsenergi man får iväg om man ändå inte träffar det avsedda målet, eller än värre - träffar det så illa att en skadeskjutning äger rum utan att målet avfångas med den första träffen.

Fokus måste alltså läggas på möjligheten att träffa exakt rätt, snarare än att leverera X antal joule i anslagsenergi.

Här finns alltså tillkortakommandet när många nya till hobbyn ska börja skjuta av skräpfågel runt husknuten, energi har man så det räcker men man träffar helt enkelt inte tillräckligt bra för att gå i land med den tilltänkta uppgiften, det är alltså den praktiska precisionen som saknas med andra ord. 

Hur göra då?

Till att börja med så måste man öka sina odds. Man ska skaffa ett så lättskjutet vapen som möjligt och sedan ska man skapa ytterligare marginaler igenom att använda en så grov kaliber som möjligt, vilket för de flesta licensfria vapen innebär kaliber 22.

Tyvärr så köper många en Hatsan eller Gamo av typen Tactical Phanom Sniper Swat eller liknande, en i grunden övertrimmad fjäderbrytbössa i plast som på ett brutalt sätt har strypts ner till 10 joule för att kunna krängas till mindre upplysta köpare i Sverige, oftast via olika internetsidor med mindre nogräknade sortiment. Dessa vapen kännetecknas ofta av otympliga format, rejält med twaaang och brutal rekyl när de avlossas. Den praktiska precisionen, matad med lågprisammunition köpt hos samma handlare, lämnar i regel rätt så mycket övrigt att önska till och med när det gäller den tekniska egenprecisionen hos kombinationen som sådan.

  Detta är ett vapen byggt för att prestera bra - i försäljningsstatistiken och inte på banan/jakten...

Ska man få fram en vettig praktisk precision så gäller det alltså att försöka lämna fjädervapnens värld bakom sig, i alla fall om man vill hålla ner kostnaderna. Den kombination som jag skulle rekommendera hade baserat sig på en Crosman 1322 (1095 kr) kombinerat med en 1399-axelkolv (249 kr) och till detta en metallbreech (465 kr) liksom ett kikarsikte som Hawke Vantage 2-7/32 Ao (999 kr) med Sportsmatch ringfäste (385 kr), summa 3193 kr.

Fördelen med just 1322 är utbyggnadsmöjligheten om man söker mera effekt, rekylfriheten och smidigheten/hanterbarheten. Vill man ha ett mera traditionellt vapen så är naturligtvis en Weihrauch HW30S med kaliber 22 aldrig fel, slutsumman blir då fortfarande under 3500 kr för hela paketet. I detta fall så blir det ett ömtåligare (men vackrare) vapen där man slipper pumpa (men bara får ett effektläge) samt ett betydligt bättre avtryckarsystem.

Kalibervalet blir som man kanske kan förstå av ovanstående den lite grövre kaliber 22. Anledningen till detta är att man normalt sett skjuter på förbluffande korta avstånd, oftast så nära som 10-15 meter, varvid fördelen av kaliber 177s mer flacka projektilbana inte slår igenom lika tydligt som fördelen av den grövre kaliber 22s extra marginal i form av ren chockverkan mot levande mål.

Man brukar lite förenklat säga att de vitala träffzonerna "växer" när man skjuter med en grövre kaliber jämfört med den klenare 177, och detta är faktiskt ett påstående inte långt ifrån verkligheten. Ska man skjuta med kaliber 177 så får man helt enkelt mindre marginaler och kravet ökar på skytten att verkligen placera skottet 100% korrekt. Träffar man däremot helt rätt så spelar kalibern ingen som helst roll - målet faller klockrent ändå.

Ingen vanlig kinabössa...

  Där har prislappen hamnat på £499, ca 6500 kr

De flesta tänker kanske på synnerlingen primitiva vapen när kinabössor omnämns men även i önsterlandet så rullar utvecklingens vågor in. Ett exempel är den populära P10 Bullpup från Snowpeak Airguns som nu har börjat saluföras i England och som har en del intressanta nyheter under skalet, sitt attraktiva pris till trots.

I Sverige (o många andra länder) så har det ju gradvis vuxit upp en acceptans för att en bullpup ska få lov att kosta lite mera och prislappar över 10K (snarare än under) har oftast varit normen för den här kategorin vapen. När då en kinesisk motsvarighet kommer ut så ligger i regel förväntan på ett riktigt lågt pris och inte speciellt mycket mera.

Tillverkare i Kina kan emellertid leverera hela spektrat, i linje med vad uppdragsgivaren beställer eller var tillverkaren vill positionera sig, och ett exempel på detta är då P10 som redan i sitt grundutförande har finesser som trycktub i titan och en riktig weaverskena för att fästa optiken.

Som jag förstår saken så finns P10 både med och utan regulator som standard men om det beror på till vilken marknad som vapnet är avsett eller om det handlar om en första- och en andraversion av vapnet har jag inte hittat något pålitlig information om. I England så så ska dock regulatorn ingå för £499 i den version som saluförs nu och om detta stämmer med verkligheten så tror jag att prislappen inte är så mycket att orda om.

De som har prövat modellen på de marknader där den nu säljs verkar emellertid överlag vara mycket nöjda, sånär som på mindre detaljer av mer estetisk art liksom avsaknaden av kindstöd i egentlig mening. Trots att bullpups inte är min grej rent personligen så är det ett spännande tillskott till marknaden och en framtida möjlighet för den som så önskar att förvärva en vettig bullpup för ungefär halva priset jämfört med dagens dominerande modeller.

Back with a vengeance !

Brocock Compatto - en brittisk storsäljare !

Den sista januari så kom då förslaget till riktlinjerna för EUs nya vapenlagstiftning tillbaka till EU efter en remissrunda för att omarbetas med hänsyn till den kritik som framkom under remisstiden ifrån olika instanser i olika länder.

Förbluffande raskt så redan den fjärde februari så kom en ny variant ut: http://goo.gl/5noa2A

Nu börjar alla förslagen fokuseras och man kan därför göra en mer konkret analys på vad det hela kommer att landa någonstans. Det finns tre faromoment som fortfarande förefaller vara aktuella.

1. Läkarundersökning

Här verkar det landa i att man måste göra en hälsokontroll men bara första gången man tar ut en licens. Detta minskar problemen med vårdköer och liknande. Särskild tonvikt kommer förmodligen att läggas vid psykisk ohälsa.

2. Distanshandel

I en del länder så är det redan nu inte tillåtet med distanshandel och handel mellan privatpersoner med licenspliktiga vapen alternativt med alla former av vapen. Affärerna måste alltså ske öga-mot-öga och den ena parten måste alltid ha ett handlartillstånd. Förmedlingstjänster vid överlåtelser mellan aktörer som inte har tillstånd är här en möjlig sidoinkomstkälla för de som i detta läge besitter just ett handlartillstånd.

3. Femårslicenser

Tidsbegränsade licenser är redan nu verklighet i en hel del olika länder inom EU, exempelvis England. I Sverige så har vi sedan 2000 haft det på flerskotts enhandsvapen samt fullautomatvapen. Här kommer detta att bli verklighet för alla vapen på nya vapenlicenser men hur kraven på dessa omprövningar ska formuleras är ännu inte klart. Sannolikt så kommer kraven vid omprövning vara enkelt och smidigt på jaktvapen (i nuläget), för att inte jägarkåren ska gå i taket och för att aktivitet vid jakt kan vara svårt att styrka på ett vettigt sätt. För målskyttevapen så har vi redan idag sett lite var ribban ligger och enklare kommer det defintivt inte att bli i framtiden.

Slutsatser

Till ovanstående så kommer också krav på förvaring och transport av skjutvapen på ungefär samma sätt som redan nu sker i Sverige. Detta är emellertid mycket kontroversiellt i en del länder som nu har mycket lägre krav på förvaringarna än vad som kommer att gälla i framtiden. För vårt vidkommande i just Sverige så sker det ingen förändring, såvitt jag kan se.

Problemet för luftskyttet här i Sverige kommer helt klart att vara femårslicenserna. De flest av oss vet hur krångligt och tidskrävande som det KAN vara att få ut licens för ett luftvapen idag. Att upprepa den här processen och sedan betala 240 kr per licens vart femte år är naturligvis en hög tröskel för den som har funderat på att ta ut en luftgevärslicens.

  Vem vill köpa ett vapen för 25.000 kr och bara veta säkert att man får äga och använda det under blott 5 år?

Inget säger heller att man överhuvudtaget kommer att få ut förlängningen på sin licens, kraven för en förlängning kan naturligtvis förändras (läs, skärpas) avsevärt under de åren som förflyter mellan en förlängning och nästa. Att investera stora summor i ett dyrt vapen är därför inte lika intressant när man bara är "garanterad" att få inneha det under blott fem år.

Framtiden

Om vi ser en oförändrad eller sänkt effektnivå för licensfria vapen så kommer utan tvekan främst femårslicenserna att bli ett hårt dråpslag mot våra organiserade sporter som till exempel Field Target. De som är hard core fans till sporten kommer naturligtvis att fortsätta (på sina gamla evighetslicenser) men nyrekryteringen till en 16J-klass kommer tveklöst att bli betydligt besvärligare. I detta läge så kommer Field Target bara att överleva som en licensfri tävlingsform, vilket gör att argumenten för att tävla i SvSfs regi tunnas ut.

Om effektgränsen skulle höjas till (eller över) 16J så kan däremot Field Target få se en ordentlig tillväxt eftersom man då både kan tävla internationellt och nationellt med ett licensfritt vapen. Just anknytningen till internationella tävlingar gör att förbundsanslutningen kommer att vara viktig.

Slutligen

Statistiken visar tydligt att det säljs massor av främst PCP med kaliber 22 och 25 samtidigt som att allt färre söker licens för dessa. Summan av den ekvationen är att allt fler entusiaster väljer att skjuta svart. Här finns naturligtvis ingen statistik att gå på men min egen spontana känsla är att ytterst få grovkalibriga PCP med exemeplvis kaliber 25 väldigt sällan ligger på 10J eller lägre efter den första veckans ägande.

Detta är självfallet väldigt onödigt och jag tror faktiskt att många av dessa människor gärna hade tagit ut en licens om kraven för dessa stod i bättre proportion till vapentypen och dess egenskaper.

Air Arms TDR

Ytterligare en utmärkt presentation från Sydafrika.

Air Arms TDR var en modell som precis hade lanserats när jag köpte min BSA Ultra för tiotalet år sedan och då övervägde jag också den modellen, i fulleffektsutförande precis som på videon ovan. Med facit i hand så verkar TDR ha klarat tidens tand bättre än Ultran, vilken ju har varit föremål för en lång rad varianter och versioner igenom åren, något som möjligtvis kan förklaras av att Ultran alltid har sålts i betydligt fler exemplar än TDR.

Vidare så är det intressant att se hur TDR har kunnat bita sig fast och klara konkurransen mot på pappret betydligt bättre och mer genomtänkt konstruerade vapen som exempelvis FX Airguns Verminator, i dess två olika varianter.

Sannolikt så spelar Air Arms goda rykte på hemmamarknaden in i kombination med att TDR faktiskt är ett hyfsat vackert vapen (relativt ex Verminator) och har en distinkt brittisk look trots sin konstruktion som takedown. Egentligen ett mycket trevligt vapen som borde sälja ännu bättre i vårt urbaniserade samhälle där många länder har effektgränser på en sådan nivå att TDRs måttliga tubvolym inte är något större problem i praktiken.

Tiden tickar...

Jag fick igår frågan om hur tidsramen ser ut för de föreslagna förändringarna av vår vapenlag med tanke på EUs implementering av en gemensam vapenlagstiftning. Efter lite research så har jag funnit ut följande:

• 23 februari 2016 – parlamentets rapportör avger synpunkter
• 1 mars 2016 – parlamentets jaktgrupp arrangerar möte
• 15 mars 2016 – hearing arrangerad av EU-parlamentet
• 23 mars 2016 – ett första utkast till förslag kommer från parlamentet
• 20 april 2016 – förslaget behandlas av parlamentet
• 27 april 2016 – sista dag för tillägg till parlamentets förslag
• 23-24 maj 2016 – behandling av tillägg
• 13-14 juni 2016 – kompromissförslag behandlas
• 27 juni 2016 – beslut i parlamentet

Sker det en förändring så kommer detta sannolikt på grund av ett nationellt beredningsarbete etc att ta ytterligare några månader och jag skulle räkna med att en eventuellt ny lagstiftning kan börja gälla från 1 jan 2017. Nästa stora datum blir alltså 23 mars då vi med större sannolikhet kommer att se varhän det hela barkar.

Tyvärr så tror jag inte att Sverige som enskild nation kommer att kunna (vilja?) påverka det levererade utkastet i någon större utsträckning så den 23:e mars kommer att vara en mycket intressant dag för oss alla.

Nytt från British Shooting Show !

Daystate Renegade

Idag lanserades en ny Daystate baserad på Pulsar-modellen i bullpupkonceptet. Denna gång så rör det sig om en budgetmodell för blott £1300 med mekanisk ventil istället för det elektroniska ventilsystemet hos Pulsar.

Daystate själv skriver:

"It may share a resemblance to Daystate’s beautifully styled Pulsar flagship precharged pneumatic,but the all‐new Renegade is distinguishable by a secret hidden deep within its synthetic stock: its Precharged action is mechanically‐driven! In place of an electronic GCU (Gun Control Unit) and map compensated firing cycle, the heart of the Renegade beats around the mechanical Harper‐patented Slingshot Hammer system, as fitted to its popular Wolverine and Regal siblings. 

The result is an all‐new rifle that shares many of the features equipped on the revolutionary Pulsar, but without all the computerised complexity and expense. Yet the Renegade is itself not devoid of ground‐breaking features, not least it’s Hybrid Trigger Unit(HTU). Historically, the bullpup design has delivered limitations with the trigger release due to the more forward location requiring inefficient levers that are detrimental to a good feel. With the electronic Pulsar, this problem was overcome. And Daystate has now extended its know‐how to develop a hybrid electronic/mechanical trigger for the Renegade – the first system of its kind to be seen on a high powered PCP air rifle, and marking an end to the age‐old problem of a poor trigger let‐off for mechanically‐driven bullpups. 

Powered by a single, readily available PP3 type 9‐volt battery, the HTU simply transfers the trigger’s movement via a wire to a small solenoid which, instantaneously, releases the normally functioning sears toward the rear of the Renegade’s action. In essence, it’s an electronic, fly‐by‐wire system that brings the best of both worlds to the bullpup configuration." 

Features: 

• Overall length 780 mm (30 ins)
• Cylinder Capacity 300cc
• Weight 3.5kg (7.8 lbs)
• Calibre .177, .22, .25
• Power 12 to 38 foot pounds depending on calibre and specification
• Shots per charge To Be Confirmed.
• Loading Via reversible Sidelever
• Magazine 10 shot rotary or single shot via tray
• Trigger Hybrid electronic/mechanical
• Stock options Ballistic Nylon in black or green (Laminate in forest green or smoke soon)

Förutom den nya Daystate så har också BSA en nyhet att presentera, eller ja, nyhet och nyhet. Som alltid när det gäller BSA (och Air Arms) så rör det sig om en modell som har skapats igenom att man helt enkelt har letat komponenter på reservdelshyllorna och kastat ihop en ny variant på ett existerande tema, kryddat med en ny stock.

  BSA Ultra SE Long

Den nya skapelsen har man lustigt nog kallat BSA Ultra SE Long. Som de flesta säkert vet så kom Ultran fram som en förkortad variant av den då nya Hornet 2003. Själva tanken bakom Ultran var ju att den skulle vara väldigt kort. Man kan med andra ord lugnt säga att cirkeln är sluten nu då Ultran plötsligt kommer i en "förlängd" version.

Inget är känt om den nya modellen ännu men rent visuellt sett så ser den ut som en Buccaner med en tumhålsstock som därtill är försedd med en kolvkam av plast. Det spekuleras om ett pris runt £500, vilket sannolikt kommer att sjunka då prislappen förefaller vara i högsta laget, relativt den aktuella konkurrensen. 

Plastic fantastic !

Här fanns fler spännande nyheter än vad man först trodde...

Under British Shooting Show som får av stapeln nu så har en del nyheter presenteras, många av dem betydligt mer spännande än vad som visades under Shotshow i USA för en månad sedan. Som ni säkert har sett så läckte det ut lite förhandsinformation om Weihrauchs stora nyhet för säsongen redan tidigare och i ett inlägg för någon vecka sedan så berättade jag om deras nya stjärnskott HW110.

Airgun Gear Show släppte under gårdagen en video som presenterar HW110 lite närmare och det är uppenbarligen så att traditionsbundna Weihrauch blir det första premiumfabrikatet (nåja) som släpper en breech helt av polymer, alltså plast!

Inom krutvapenverksamheten så har polymer i bärande och vitala delar hos skjutvapen varit väl bekanta ända sedan Gaston Glock presenterade sin första automatpistol med stomme helt av polymer under våren 1982. Historien har därefter visat oss att detta material har varit helt suveränt för sitt användningsändamål och det har därför bara varit en tidsfråga innan den här konstruktionsprincipen även skulle komma att tillämpas på våra bättre luftvapen.

Med nya HW110 så kommer då förutom breechen av plast också en gummiklädd plaststock med integrerat pipband, tillverkat i samma stycke som stocken, vilket också är både nytt och udda. Själva vapnet ska också vara totalt ambi, med även säkringen dubblerad på varje sida! De flesta ambi vapen har ju antingen endera bara stocken ambi eller, som min BSA Ultra, mekaniken ambi så när som på just - säkringen.

Något mer udda men mindre bra är att vapnets tub inte är löstagbar i egentlig mening, en trist plump i protokollet för en annars mycket nydanande produkt.

Tystnad - skjutning !

"-Diskretion är en hederssak"

Så stod det ofta i de lätt ekivoka kontaktannonserna som förekom i 1960-talets herrtidningar av typen Piff och Paff etc. Samma sak gäller emellertid också runt våra luftvapen. En av de absoluta styrkorna med luftvapen, till skillnad ifrån andra former av skjutvapen, är ju möjligheten att säkert kunna skjuta överallt - alltså att vapnen har en suveränt hög tillgänglighet för alla. Detta är för de flesta luftvapnens absoluta selling point.

  En rejäl shroud är naturligtvis en stor tillgång.

En viktig del av att kunna använda sina vapen överallt, närsomhelst, är emellertid att de är tysta, både i fråga om avfyrningsljud och flykt- såväl som anslagsläte. Vapen som är tysta är vilsammare att skjuta och de har framförallt en mindre benägenhet att störa omgivningen. 

Idag så räknar vi störande ljud som en förorening, även om det för många kan låta konstigt. Oönskade ljud är därmed ett miljöproblem och då få andra skjutformer är mer miljövänliga än luftskyttet så faller det därför också ett tungt ansvar på oss alla att upprätthålla vår hobbys goda anseende i detta sammanhang.

Vi vill alla ta vårt ansvar, vi vill representera en miljövänlig och säker skytteform och vi vill därför störa så lite som möjligt.

Tyvärr så motarbetas vi här av konservativa krafter som inte delar dessa progressiva värderingar och det tar sig normalt uttryck igenom att man tillämpar en föråldrad lagstiftning ifrån 1930-talet som förbjuder ett fritt innehav av separata ljuddämpare även till våra vapen.

Om detta beror på okunskap eller en nonchalans inför vår tids absolut största ödesfråga - miljön, ska jag låta vara osagt, men faktum kvarstår; vi måste alla förhålla oss till den här barocka begränsningen i vår strävan att göra allas vår miljö bättre. Lyckligtvis så har framsynta tillverkare utrustat många av sina produkter med shrouds, som förefaller falla under myndigheternas radar och som därför kan vara en bra lösning på ljudproblematiken.

Att detta blir dagens tema på Airpang beror på att jag fick en fråga, ifrån det passande aliaset "Bilsom" som berör just ljudföroreningar och vår möjlighet att ta vårt ansvar för att motverka dessa. Funderingen var följande:

"Undrar vilken bössa ska man välja om man vill slippa sura blickar från grannarna? Gäller alltså ljudnivån. Vilken vilka bössor skjuter tystast i 10 joule? Vill gärna ha förslag på både fjäder och pcp modeller med lågt skottljud. Skiljer det mellan kalibrarna, är t ex cal 177 generellt tystare än cal 22? Tack på förhand."

När det gäller skottljudet ifrån luftvapen så är generellt sett fjädervapen alltid tystare. Sedan hur mycket tystare de är än PCP/SSP/MSP/Co2 beror helt på mycket läte vapnets mekanik levererar. Ofta hör man det påstås att fjädervapen är tysta och de är de - relativt krutvapen. Fjädervapen med hög effekt och osofistikerade modeller med högt mekaniskt läte är dessvärre långt ifrån tysta. De kan både smälla och twaaanga ordentligt vid avfyrningen.

Ett fjädervapen med sofistikerad mekanik och låg effekt är emellertid normalt sett tystare än ett PCP/SSP/MSP/Co2, givet allt annat lika.

En viktig skillnad finns dock.

På grund av att PCP/SSP/MSP och Co2-vapen avger nästan allt sitt skottljud bara ifrån mynningen snarare än fjädervapnets ljudkällor ifrån både mekanik och mynning så kan de förstnämnda dämpas synnerligen effektivt med en sedvanlig ljuddämpare och kan därmed bli förbluffande tysta trots ordentligt höga effekter.

  CZs 200-serie är förhållandevis tysta och mycket trevliga vapen med ypperlig precision.

I fråga om PCP etc så finns det två saker som avgör ljudnivån, dels hur snabbt luften kommer ut ur mynningen och dels mängden luft som släpps ut. 

Luftens hastighet

Luft med hög fart låter helt enkelt mera. Ett tydligt exempel på detta är när man laddar ett PCP med en lätt diabol och därefter laddar samma vapen med en tung diabol för skottet direkt efteråt. Den tyngre diabolen bromsar upp luftens fart ut ur pipan och därför så låter den tyngre diabolens skottljud mindre. Vapen med en längre pipa kapslar in luften en längre tid, relativt samma vapen med kort pipa, varvid luftens hastighet hinner minska innan det kommer ut i omgivningen med resultatet att PCP etc med kort pipa låter mer än ett likadant vapen med längre pipa. Andra exempel är att lågtrycksvapen som går under exempelvis maximala 140 Bar ofta låter mindre än vapen på fullt systemryck vid 200+ Bar osv.

Mängden luft

Mängden luft spelar också en stor roll. En större mängd luft som rör sig låter mera och tillryggalägger dessutom en längre distans innan dess hastighet har klingat av så att lätet tonar bort. Även här så kan skillnaden höras tydligt på ett vanligt självregulerande PCP där avfyrningarna har ett lägre läte i början och mitten av kurvan för att sedan låta högre och dovare i slutet, när mängden luft ökar. Här kan man också notera att ju mindre kaliber som vapnet har, desto mindre låter det relativt grövre kalibrar med allt övrigt lika.

Bra vapenval

Av  ovanstående så kan vi konstatera ett fjädervapen bör ha en tight och vibrationsfri mekanik för att låta så lite som möjligt, även vid 10 joule. Ett vapen med tuningkit har ofta detta och låter därmed mindre än ett rent fabrikationsvapen i originalskick. Den modell som oftast kommer fram som ett exempel på ett billigt vapen med acceptabelt lågt mekaniskt läte även i rent standardskick är Weihrauchs eminenta HW30S.

  "Best bang for the buck" är onekligen Weihrauchs fantastiska HW30S - superb precision och mycket tyst

Tittar vi på PCP så ska vi kolla in vapen som endera har shrouds eller som har lång pipa, gärna i kombination med ett lågt systemtryck. Min gamla Crosman Challenger hade både lågt systemtryck (max 140 Bar) och lång pipa varvid den sålunda var mycket tystlåten för sin effektnivå. Ett annat alternativ är PCP-världens motsvarighet till HW30S, den utsökta 200-serien från CZ, vilken även också ofta förekommer under Air Arms varumärke.

Övrigt

Om man skjuter på medellånga avstånd, säg ut till 20-25 meter, så kan man som regel med fördel ställa ner ett PCP etc till runt 7.50 joule varvid man får betydligt fler skott på fyllningen samt ett märkbart lägre avfyrningsljud. Några direkta nackdelar av den lägre effekten är emellertid svåra att påvisa för kaliber 177. Den lägre effekten räcker ändå gott och väl för dessa måttliga avstånd.

Nästa sak att beakta är anslagslätet och här missar tyvärr många glada entusiaster som skjuter i suburbia. Det kvittar ju om avfyrningslätet låter som en musfjärt när anslagslätet i målet mest påminner om en gång-gång. Bra, alltså tysta, projektilfång är utomordentligt viktiga och tyvärr så är de flesta dylika som säljs över disk synnerligen ljudliga.

Den här typen av billiga projektilfång är oftast väldigt ljudliga 

Här finns två rationella lösningar, endera så fyller man projektilfånget med Unigum, vilket kräver en del underhåll och som har svårt att klara påverkan av väder och vind i längden, eller så skär man bort bakdelen på ett vanligt projektilfång och låter det stå framför en gat- eller tegelsten. Det sistnämnda är lite klumpigare men det är i princip underhållsfritt och billigare i längden.

Om man behöver ett portabelt kulfång så vet jag att en del entusiaster använder kartonger fyllda med tygrester, trasmattor och allahanda textiler. Detta fungerar i regel utmärkt men man bör vara vaksam när man använder i grunden penetrerbara material som papper eller textil då det till sist ofelbart kommer att bli genomskjutna.

Nu vet jag att många naturligtvis säger - "Det händer inte mig", med hänvisning till allt möjligt men lika sant som att en kronograf förr eller senare blir skadeskjuten, lika sant är det att man rätt som det är råkar skjuta igenom projektilfångets fyllning med skador på bakgrunden som resultat - detta sker i praktiken aldrig med ett kulfång som har en stålplatta eller tegelsten som sista anslagsyta.

Nu utesluter inte det ena det andra utan vid stationära projektilfång så kan man naturligtvis använda båda delarna, först papper/textil och sedan plåt/sten men då har man inte lägre ett speciellt portabelt projektilfång och fyllningen kommer definitivt inte att må bra av att stå ute dygnet runt, året runt.

  Projektilfång av trä eller kartong med fyllning av Unigum/papper/textil måste kollas ofta..

Slutligen, skulle ordningsmakten komma på besök och fråga -"Hur har du tänkt det här med projektilfång och säkerhet då?" så tror jag de flesta känner sig mera bekväma med att peka på en tegelsten än på en kartong med papperskonfetti...

Sammanfattningsvis

Luftvapen är frihet och för att kunna utnyttja och försvara denna för skjutvapen så unika graden av frihet så krävs det ansvar och omdöme - sunt förnuft helt enkelt. Använd så tysta vapen som möjligt och kompromissa aldrig med säkerheten. Man behöver inte skämmas för att man gillar att skjuta luftvapen men man bör känna till att många människor känner sig obekväma runt vilken typ av skjutvapen som helst, inklusive våra, vilket man måste respektera.

Använder man moderna PCP, som utseendemässigt sätt av okunniga lätt kan tas för att vara den typen av vapen som människor i gemen kan tänkas vara rädda för så bör man försöka hålla en så låg profil som möjligt och inte väcka onödig uppmärksamhet.

Som det skrevs redan på 60-talet - diskretion är en hederssak...

Marknadens mästare ?

Nej, det vet vi naturligtvis inte. En modell kan vara väldigt ny och objektivt sätt jättebra men ändå inte bli någon storsäljare utan istället hänvisad till en mer anonym tillvaro ute i entusiasternas perferi. Vad vi däremot faktiskt vet är att marknaden 2016 för PCP ser bättre ut än någonsin. 

En gång i tiden så kommer jag ihåg då en normalbeställd luftvapenfantast med lite ekonomiska uppoffringar faktiskt kunde äga alla modeller med väsentliga variationer av PCP som existerade på den svenska marknaden, detta blott till priset av en enklare personbil.

Idag, mindre än två decennier senare, så bör man vara mångmiljonär för att ha råd att förvärva alla modeller och variationer av PCP som saluförs på marknaden. Så otroligt stor har marknaden blivit. Ifrån bara tiotalet modeller/varianter till...tja, bara FX Airguns har väl i runda slängar trettiotalet varianter av enbart sina vapen.

Hursomhelst..

Här är de fem största nyheterna som har presenterats inför 2016 och som kommer att vara mycket intressanta att följa under deras utveckling på luftvapenscenen. Vi börjar på de billigaste och går uppåt i listan.

  Brocock Compatto - £589 (ca 7650 kr)

Redan en storsäljare på den brittiska marknaden och en modell som direkt har vunnit god kritik. En Daystate till folket för i sammanhanget mycket måttliga pengar och dessutom en modern, funktionell design. Det är alltså inte konstigt att Compatto är en het modell som bär mängder av diskussionstrådar såväl i forum som på FB. Kul att man vågar ta ett nytt grepp med en vapenform som ligger mitt emellan dagens trendiga bullpups och ett mera konventionellt karbingevär.

  Weihrauch HW110 - £595 (ca 7700 kr)

En ny Weihrauch och dessutom en modell med lådan tillverkad av plast!? Mycket ska man uppleva och det kommer att bli jättespännande att se om den här modellen kommer att vinna köparnas gunst. Lite märkligt att man inte stöpte den här futuristiska tekniken i chassiet till en bullpup, givet dagens trender. HWs köpare tenderar emellertid att vara tämligen konservativa, vilket också brukar vara fallet för Weihrauch själva som företag. Kommer detta verkligen att sälja?

  FX Airguns Wildcat - ca 9800 kr

Den svenska dunderhiten Wildcat säljer bra och det med all rätt. En mycket komplett modell som attraherar köpare i England såväl som i USA och på den svenska marknaden. Trots en tung prislapp så uppfattas ändå modellen som överkomlig av de flesta köparna och dessutom en fullständigt modern konstruktion, inklusive vettig ergonomi. Bakom sig så står också FX Airguns och dess solida rykte för suverän efterköpssupport. Ett populärt och säkert köp.

  FX Airguns Impact - ca 14.490 kr

Världens mest moderna sporting air rifle! Ja, här finns allt och lite till och många fantaster ansedd som det mest fulländade PCP som någonsin (hittills) har kommit ut på marknaden. Nästan 15.000 kr är mycket pengar men egentligen ett oförskämt billigt vapen om man ser till teknologin och väger detta mot vad konkurrenterna erbjuder. Kompromisslös kompetens och nydanande nytänkande - Made in Sweden!

  Daystate Renegade - £1340 (ca 17.400 kr)

En Daystate Pulsar betingar mellan £1595-1985, alltså 20.600-25.600 kr - så Daystate räknar med att den billigare och mer mekaniska syskonmodellen Renegade ska stå för volymförsäljningen. Förvisso avancerad teknologi och ypperlig kvalité men frågan är denna budgetmodell verkligen är 2-3 gånger bättre än en Compatto? Fräck eller ful? Meningarna går isär - dock med övervikt för det sistnämnda. Tveksamt om detta kommer att bli en storsäljare men ändå en spännande modell.

Så, vilken av dessa modeller kommer entusiasterna att välja?

I Sverige så tror jag tveklöst på Wildcat, åtföljd av Impact. En Compatto till rätt pris är dock en joker i sammanhanget, om den får rätt pris. Weihrauch HW110 känns mer tveksam och Renegade tror jag blir iskall.

Internationellt sett har Wildcat och Compatto visat sig sälja bra i England. I USA så är Compatto inte lanserad ännu men jag tror ändå att Wildcat kommer att sälja bättre. Daystate säljer bättre i USA och i synnerhet England, än i Sverige.

I USA tror jag inte den kan slå Impact, möjligtvis i England, men Wildcat kommer den inte att komma i närheten av. Även här så tror jag att HW110 blir jumbo, trots att detta fabrikat i sak är uppskattat såväl i England som USA.

Visst är det härligt med en sådan fantastisk utveckling av utbudet i vår hobby?

"Tänk om det blir som i England!"

  En typisk jägare i England använder inte sällan hagel- eller luftgevär vid sin jakt.

Om man rör sig i olika grupper runt vapenägande på FB eller våra svenska forum runt skytte och jakt så kan man snabbt konstatera att många människor har fått väldigt kalla fötter inför de föreslagna förändringarna av den svenska vapenlagstiftningen med hänsyn till den nya kommande och gemensamma vapenlagstiftningen inom EU.

En vanlig hotbild som man målar upp är om det "blir som i England".

Så, hurdan är då lagstiftningen i England, är den verkligen så dålig som skyttefantaster snabbt vill påskina?

I England så har man haft en skolskjutning. Den inträffade 1997 i Dunblande, Skottland. Som ett resultat av denna så beslöt sig myndigheterna för att ta krafttag mot det man uppfattade som en slapp lagstiftning och därmed försöka förhindra att denna tragedi inträffade ännu en gång.

Resultatet blev att man i praktiken förbjöd alla vanliga enhands krutdrivna skjutvapen, alltså konventionella pistoler och revolvrar. Resultatet blev att man (hittills) enbart har drabbats av en enda snarlik händelse, i Cumbria 2010 och att England har en av världens lägsta mordfrekvenser med skjutvapen. Till saken hör att polisen i England inte heller normalt sett är beväpnad med skjutvapen och därmed så har man också i praktiken inga fall där poliser råkar döda eller skada delar av allmänheten i samband med sin tjänsteutövning.

Nu kan man lätt tro att det på grund av bristen på skjutvapen skulle vara väldigt farligt att vara polis i England men saken är faktiskt den omvända - bara 3 poliser har blivit skjutna där sedan år 2000.

Hur ser då lagstiftningen ut i praktiken?

Jo, alla semiautomatiska och pumprepeterande vapen med centralantänd ammunition är förbjuden för civilt ägande, liksom då revolvrar och pistoler, som tidigare har nämnts. En vapenlicens gäller under 5 år och måste sedan förnyas. 

Detta är i korta drag de saker som vapenfantaster överlag retar sig.

  Hagelvapen är enkla att äga i England och därmed också mycket populära.

Vänder man sedan på saken så kan den brittiska vapenlagstiftningen vara väldigt generös på andra saker. Hagelgevär exempelvis registreras bara, och kräver inget FAC (Fire Arms Certificate, motsv vapenlicens), på ett SGC (Shot Gun Certificate) och detta kan som svensk betraktas som ganska så udda, vi har ju här igenom Jägarexamen speciella prov som ska genomföras för just hagelvapen med tanke på dessa vapens speciella karaktär.

Vill man ha ett hagelgevär (dessa var helt licensfri och oregistrerade fram till 1968!) så ansöker man om ett SGC, som man automatiskt får beviljat om man har ett rent straffregister och inte lider av psykisk ohälsa. Är man inte myndig (SGC har ingen åldersgräns!) så måste emellertid en målsman godkänna barnets SGC. Vapnet måste förvaras under lås, typ väggringar och har man fått sitt SGC så är man fri att köpa precis hur många hagelgevär man önskar eller har råd med. Den enda tekniska begränsningen är att hagelvapnet bara får hålla 1+2 patroner, sakna magasin och ha minst 24 tum långa pipor. Andra hagelvapen kräver FAC, som är svårare att få och som bland annat kräver vapenskåp.

Andra lite udda saker är att alla armborst är helt licensfria och de behöver inte heller registreras, dock så måste man - till skillnad från hagelgevär - vara minst 15 år gammal för att äga eller köpa ett sådant. Vill man ha en ljuddämpare till ett vapen som inte ligger på FAC, så kan man också här gå in och köpa ett över disk, utan licens eller registrering.

  Armborstskytte är populärt och enkelt att starta med, minst 15 år och sedan bara att köpa/skjuta.

Vad gäller luftvapen så är ju effektgränsen som bekant lite drygt 16 joule, oavsett kaliber. För luftpistoler gäller halva den här effekten. Vill man ha något kraftfullare så krävs ett FAC, precis som för vanliga skjutvapen.

Så om lagstiftningen i England verkligen är sämre än i Sverige blir en öppen fråga, helt beroende av vilken typ av skjutvapen som man är intresserad av. England är präglat av småviltjakt och har många människor på begränsad yta så därför har man generösa regler för vapen med kort räckvidd och som är lämpade för just småviltsjakt - vanligtvis hagelvapen och luftvapen.

Sverige däremot har däremot stora ytor och relativt fåtalig befolkning samt en jaktkultur baserad på större villebråd, företrädesvis älg och rådjur, varvid grövre kulgevär är mer centrala i vår jakt och reglerna proportionellt sett generösare än vad som är fallet i England.

Gillar man krutdrivna pistoler och revolvrar så är naturligtvis England en mardröm och det omvända gäller om man istället gillar att målskjuta med armborst. 

Sen kväll..

  Alltid kul att skjuta lite igenom kronografen..

Idag är en trist kväll då jag sitter ensam hemma eftersom min hustru är inlagd på sjukhus för en operation. För att slå ihjäl någon timma så roade jag mig med att dra 30 skott igenom kronografen med min Crosman 1701p. Just kronograftesten fungerar ju lite som ett blodprov, om vi nu ska spinna vidare lite på dagens aktiviteter i övrigt, då man igenom detta enkla test kan få fram en hel del information om vapnets kondition.

Att skjuta en kurva igenom sitt PCP avslöjar ju direkt om någon inställning har förändrat sig sedan sist, liksom om spridningen ifrån skott-till-skott ligger där den ska vara. För licensfria vapen så har man också en egenkontroll över att anslagsenergin fortfarande befinner sig inom de ramar som gäller.

För oss i Sverige så ligger ju min Crosman gott och väl inom gränsen men det hade ju inte varit fallet varken i Tyskland (7.50 joule) eller England (6.00 fpe). Visst är det märkligt att ett vapen som är lagligt och licensfritt i ett land kan vara belagt med ett långt fängelsestraff eller dryga böter att inneha och använda i ett land bara några hundra mil bort?

"Det konstiga kikarsiktet?"

MTC Viper Connect 3-12/32 heter modellen.

Idag så fick jag ett mail med frågor om "ett konstigt kikarsikten med 5 rattar på", en klart udda beskrivning av ett kikarsikte minsann, eftersom de flesta kikarsikten har två, eller möjligtvis, tre "rattar" som mest. Minst ett undantag ifrån den här normen finns emellertid på marknaden och detta heter Viper Connect från MTC Optics.

Tyvärr så har jag inte prövat det kikarsiktet själv och kan därför inte säga så mycket om det på egen hand. Istället så bifogar jag en presentation från Youtube, som jag hoppas kan vara till nytta och glädje för en presumtiv köpare.

De fem rattarna är faktiskt bara de vanliga tre (höjd/sidojustering/parallaxjustering) samt en udda placerad batteribehållare liksom en av och på-knapp, som gör att man kan behålla inställningen för ljusregleringen när man slår av och på belysningen.

Kvällsskytte!

    Lejondelen av fyllningen, skott 11-35

Idag så tog jag mig lyxen att besöka min skjutplats inomhus för att lägga en fyllning på 30 meters avstånd. Det är härligt avkopplande när det är tyst, lugnt och gott om tid i en lokal som är varm och skön med en total avsaknad av vind därtill.

Jag började med tio skott på en tavla och de första tog relativt lågt. På ett såpass långt avstånd som 30 meter med 8.00 joule så märker man tydligt var i effektkurvan som man befinner sig. En lite lägre utgångshastighet ger direkt utslag i form av träffar längre ner på tavlan. Samma sak gäller naturligtvis i slutet av effektkruvan också, vilket syns på den sista 5-skottsträffbilden ovan.

  Skott 1-10 i en serie över 30 meter..

Resultatmässigt hamnade 10-skott serien på 19 mm och genomsnittet på de fem 5-skott serierna blev 15.60 mm, med ett spann mellan 12-25 mm på de enskilda grupperna. Inte på samma nivå som Challengern men helt okej med tanke på att det egentligen är en luftpistol som jag använder, om en med lite högre effekt.

I morgon så blir det ett inlägg av typen helgspecial igen och även denna gång så handlar det om ett lite längre inlägg om ett äldre brittiskt vapen som trots en kort produktionstid ändå kom att bli ganska betydelsefullt för utvecklingen av vårt tids PCP och vars nutida ättlingar fortfarande finns i full produktion. Back to the 1990s!

Hatsan Carnivore!

American Airgunner presenterar Hatsan Carnivore

Då o då så klagar en och annan läsare på Airpangs totala brist av vapen från Hatsan så idag så kommer det ett undantag ifrån den regeln. Så, varsågoda - Hatsans nya Carnivore, en fjäderbrytbössa XXL som kommer med kaliber 30!

För 20 år sedan..

  Air Arms 300-serien, en gång för länge, länge sedan så var detta hightech...

Två decennier, en generation. När man har passerat 40 års ålder så är inte längre två decennier så mycket, även om det i praktiken betyder halva livet. Skillnaden är att man kommer ihåg, man minns det som de yngre aldrig har upplevt och idag så ska vi kolla lite på luftvapenscenen anno 1996 - i kategorin PCP.

En av de tidiga aktörerna, vid sidan om likaledes brittiska Daystate, var Sussexbaserade Air Arms. I mitten av 1990-talet så insåg man att PCP skulle komma att bli en stor del av luftvapenmarknaden, även bortom renodlade vapen för skyttesporter såsom Field Target. Theoben hade stakat ut marknaden med sin Rapid och visat kunderna att ett PCP inte behövde vara ömtåligt eller på annat sätt olämpligt för hårt fältbruk i skog och mark som ett rent luftjaktvapen.

Kunderna köpte Rapids och gillade dem skarpt. De som inte gillade dem klagade främst på prisbilden och utseendet. Aha, tänkte Air Arms, om man kunde lösa dessa båda problem så kanske man skulle kunna få en bra infallsvinkel på att kunna etablera sig på den här nästan helt outnyttjade marknaden. Visst fanns Daystate att räkna med men dessa led också lite av Theobens problem, prisbilden. Alla PCP vid den här tiden var riktigt dyra och några egentliga lågpris-, eller ens mellanprisalternativ, existerade inte ännu.

Svaret på Air Arms marknadsplaner blev deras första egentliga Sporting Airgun, Sport 300 - mer känd som S300.

Man hade sedan flera år tillbaka tillverkat en tävlingsmodell i 100-serien, som man kallade Nick Jenkinson Replica, efter en då känd och populär Field Target-skytt, sedermera tidningsskribent - NJR100. Dock så var 100-serien rena tävlingsvapen så det logiska hade därför varit att kalla nästa lineup för 200. Så blev emellertid aldrig fallet och till detta så har jag hört en lång rad olika anledningar. 

Det man måste betänka är att den modell som vi idag tänker på som Air Arms 200 är egentligen en modell som tillverkas av CZ och som inte lanserades förrän ytterligare några år framåt i tiden. Den mest troliga varianten som jag har hört är att man inte ville ha en PCP som kallades 200-någonting eftersom man hade sin storsäljande TX200-serie och det fanns helt enkelt en risk för sammanblandning.

Säsongen 1996

Den ny helt nya 300-serien var ett mycket konventionellt och enkelt uppbyggt luftgevär, som utseendemässigt sett hade en hel del likheter med då populära, men dyrare, Daystate Huntsman. Modellen fanns i två kalibrar, båda 12 fpe men bara med en chassi- och piplängd. Lustigt nog så hade man bara en enda stock att erbjuda, också denna en enkel variant i bok med ambidextriös formgivning.

  Mot slutet av sin produktionstid så kom även lite snyggare stockar som tillval..

Modellen hade också en del udda konstruktionslösningar, exempelvis ett repeterhandtag som pressades in i matarpinnen, den var alltså varken tillverkad i ett stycke eller skruvad, som är gängsle lösningar numera. Självklart släppte pressningarna då och då varpå den förvånade (och förmodligen irriterade) skytten/ägaren stod där med ett handtag i handen och ett vapen som var oanvändbart. När man skulle fylla vapnet så var man tvungen att skruva av och på en 1/8" BSP fyllnippel, vilket redan då ansågs som, om inte gammaldags, så i alla fall opraktiskt och bökigt.

Andra saker som saknades var manometer såväl som säkring. Vad som däremot fanns var ett pipband som förband pipan med stocken (!) och som säkrades mot tuben med en skruv. En helt vansinnig konstruktion egentligen om man ville få praktisk och pålitligt repeterbar teknisk egenprecision ur ett vapen. Att man sedan använde tunna och svajiga pipor gjorde inte heller saken bättre. Tittar man inuti mekaniken så är det mesta grovsmide med dagens mått mätt. Stora, tunga och grovt tillyxade komponenter där man nästan lite elakt misstänker att Air Arms aldrig förväntade sig att en köpare skulle komma på idén att kika inuti sitt eget vapen.

Nu kan man lätt tycka att den här typen av taffligt byggt vapen aldrig borde kunna sälja, men det gjorde den! Delvis för att den var billig, nåja - mindre dyr än alternativen, men den var också försedd med bra finish och passning vilket gjorde att den i alla fall kändes som ett bra köp. För Air Arms del så innebar den i alla fall att man förstod möjligheten hos konceptet och man beslöt sig därför för att utveckla modellserien mera för kommande säsonger.

Säsongen 1997

En ny säsong, nya möjligheter! Efter lite trixande så fick man möjlighet att saluföra ett självindexerande magasin, Rapid hade ju magasin och kunderna efterfrågade just detta. Med ett nytt block för magasinsystemet så fick denna för året helt nya syskonmodell epitetet S310. Nyheterna slutade emellertid inte där. En annan stor och efterfrågad nyhet för året var quickfill, en självklarhet idag kan tyckas, men en viktig och säljande finess vid den här tiden.

  Med magasin så blev 300 istället modell 310 och köparna gjorde tummen upp!

Trasslet med repeterhandtagen fortsatte märkligt nog ytterligare en vända. Nu konstruerade man om dessa, men gjorde man dem bättre då? Icke då, den brittiska industritraditionens mörkare sidor fortsatte att råda. Om en komponent är tillverkad av två delar och separerar, då kan man tycka att det är smart och logiskt att tillverka dem i en enda del istället. Gjorde man det? Nädå man tillverkade den av tre delar!

De två delar som på tidigare produktion tenderade att separera från varann satt emellertid solitt fast numera, istället så var det den helt nya tredje delen som började lossa! En då känd tidningstestare lär ha ringt upp Air Arms dåvarande VD och hälsat denne att det nya och grövre repeterhandtaget, vars ena del han nu hade lös i handen, bäst borde passa i nyss nämnda VDs mörkare och trängre kroppsöppningar. 

I övrigt så kan man notera att förutom det förhatliga repeterhandtaget i tre delar med rak vinkling så kännetecknas dessa första 310-varianter av magasin med helt transparanta och inte gulfärgade magasinlock. Stockar, pipor och liknande behölls ifrån föregångaren.

Going full power!

I samband med internets begynnande utbredning så började ryktet om Air Arms PCP spridas över världen och man började nu bli uppvaktade ifrån USA, där det föreföll finnas goda möjligheter att tjäna pengar på att lansera PCP hos en enorm och helt outnyttjad marknad, med generösa vapenlagar, gott om pengar och en minst sagt väl etablerad kärlek till skjutvapen. Kunde man bra få en halv promille av alla krutfantaster att skjuta luft så skulle det utan tvekan vara en jackpott för ett litet brittiskt företag. Go West!

Visst hade man tillverkat en och annan 300/310 med lite högre effekt, upp till 20 fpe, för inhemska FAC-innehavare lokalt hemma i England men importörerna i USA krävde högre effekt och därtill en seriöst byggd, dedikerad USA-modell. Dessutom en sådan där inte köparen fick repeterhandtaget i löst i handen lite då o då...

Efter några månader så ramlade svaret på marknadens önskemål ut i form av S300/S310 FAC. 

  Brittisk industriell logik - ju fler enskilda komponenter, desto bättre är det..

Nu byggde man om modellen från scratch och 300/310 FAC blev nästan ett nytt steg i utvecklingen av modellen än bara en undervariant. Här kom längre pipor, längre lufttub och en helt ny drivkälla med ett ventilsystem specialbyggt för just hög effekt och dessa modeller blev även riktigt vassa, i dåtidens perspektiv. Här kunde man räkna med bortåt 35 fpe vid en tid då många ostrypta 22 PCP snarare låg mellan 25-30 fpe. Nackdelen blev en fruktansvärd ljudnivå som förvånade även de härdade och krutvapenvana amerikanerna. En brittisk luftvapentestere skrev i en samtida artikel att han nästan "was due to soil oneself" när han upplevde dånet i knallen vid det första skottet..

Till sist så lyckades man för övrigt få repeterhandtaget hållbart - igenom att lägga till ytterligare en komponent till den..

Retroperspektivt sett

Den på många sätt misslyckade och taffligt byggda 300/310-serien blev inte långlivad och dessutom såpass strulande så att man istället bestämde sig för att göra ett radikalt omtag till millenieskiftet och resultatet av detta blev den nu närmaste legendraiska utvecklingen i form av S400/410-serien. Totalt så blev produktionen bara 4 år lång, att jämföra med efterföljarens betydligt mer imponerande produktionstid. Gamla 300 lade emellertid grunden till nästan allt vad Air Arms idag har att erbjuda och detta i nästan helt rakt nedstigande led. I detta perspektiv så var 300 en mycket viktig modell, inte bara för Air Arms utan för hela den nutida luftvapenhistorien. 

Det var ju 300-serien som stod i skottgluggen när en liten svensk tillverkare på västgötaslätten tog sina egna första steg med en ny modell snarlik 300 men redan då med en helt annan nivå av teknisk kompetens - inklusive funktionssäkra repeterhandtag.

Fast det, är en helt annan historia..