Storleken!

Ett kompakt och portabelt litet paket..  

I förra veckan så fick jag en fråga om vad mitt 1701-projekt egentligen väger. Poängen med att lägga extra pengar och försaka en viss nivå av skjutbarhet på detta koncept är ju att man i gengäld ska vinna ett så litet och lätt format som möjligt, liksom bästa tänkbara portabilitet. Frågan var då just hur det blev med de detaljerna?

Om vi börjar med vikten så väger hela paketet (väska, vapen, optik, buddybottle, tavelhållare, avståndsmätare etc) in på totalt 5900 gram. Rent subjektivt så känns väskan tyngre eftersom den har ett så litet format och därför upplevs som väldigt kompakt. Väskan tom håller vikten 2.200 gram och håller måttet 44 x 31 x 13 cm.

Går man sedan vidare med huvudingrediensen så väger det skjutklara och fyllda vapnet in på 1824 gram, ink optik.

  Redo att skjutas eller bäras runt på under timtal i skog och mark..

Här finns naturligtvis en hel del av den förlorade skjutbarheten. Extremt lätta vapen blir lätt vingliga och betydligt mer krävande för skytten att skjuta med om denne vill prestera optimalt. På korta avstånd, ut till ca 25 meter, så är skillnaden försumbar men på extremt långa avstånd för 10J så blir skillnaden högst påtaglig. Som referensvapen i detta hänseende så har jag jämfört 1701 mot Challengern.

Går vi nu över till längden så är totallängden på vapnet variabelt på grund av teleskopkolven. I sitt mest inskjutna läge så blir totallängden ifrån bakkappan till början av pipviktens gänga blott 62 cm. Den här positionen får dock närmast betraktas som ett rent transportläge, inte ens min 10-årige son tycker att ergonomin blir fungerande här. 

Om man istället skjuter ut kolven maximalt så rakar vapnet iväg till 70 cm enär skjutmånen alltså blir 8 cm. Personligen så har jag kolven ställd mot en totallängd på 67 cm. I detta läge så är den helt perfekt för någon som håller mitt format, alltså 178 cm lång och en 70 kg lätt spenslig kroppsbyggnad. 

  Med en totalvikt av blott 5900 gram - allt på bilden..

Ett annat mått som ofta är intressant är LOP (Length Of Pull), alltså avståndet mellan avtryckarbladet och bakkappan. Här kan man ofta se skillnaden mellan sk "juniorvapen" och vanliga vapen, där den förstnämnda gruppen kännetecknas av extremt korta LOP. Många gevär kommer ifrån fabriken med 34 - 35 cm, vilket jag personligen tycker är lite kort. Ett vanligt standardmått för hagelgevär (i USA) var tidigare 14" (35.50cm) men idag har många vapen ställbara LOP. På min 1701 så kan jag ställa in mellan 34.50 till 42.50 cm LOP, men får 39 cm i mitt idealläge.

Vill man sedan utnyttja gängan framtill för någon form av pipvikt så blir totallängden med en 18 cm lång sådan in alles 85 cm för mina egena preferenser. För de som inte har prövat så är 1900 gram och 85 cm ett mycket smidigt vapen. Jämför exempelvis med en Webley & Scott Tracker på 3300 gram (utan optik) och 93 cm längd.

Under den gångna veckan så har jag varit i Stockholm och upplevt en riktigt storstad på nära håll. Kontrasten mot mer hemtama Göteborg är avsevärd, allting är betydligt trängre i huvudstaden men samtidigt så är också kollektivtrafiken väldigt välfungerande och intrimmad, inte minst tack vare T-banan. Under mina resor kors och tvärs igenom staden på jakt efter familjens olika semesterupplevelser så funderade jag flera gånger över hur det är att bo i en sådan stad och samtidigt vara luftvapenentusiast. I det läget så är förmodligen någon typ av vapen snarlikt mitt helt optimalt om man vill färdas lite diskret med T-bana, spårvagn, buss eller tåg i situationer då ett vanligt gevärsfodral skulle vara i ögonfallande eller kanske rent av anstötligt.

Kanonpriser!

  Vad sägs om 500 st JSB Target för under 30 kr?

Idag var jag iväg en sväng ner till Ullared för att handla lite. Vi brukar köra en sväng dit en eller två gånger om året för att shoppa lite eftersom priserna är så låga att man fort kan få resan betalad, mao en gratis utflykt. Denna gång så skulle vi exempelvis köpa torkarblad till hustruns bil. På Mekonomen kostade dessa 495 kr/par och nere i Ullared så köpte jag likadana blad (Bosch) för 94 kr/paret - varvid själva resan var betalad.

  Kulfång för under 40 kr - 10 kr billigare än på Gökens (jag ber om ursäkt för det dåliga fotot)

Hursomhelst. Intressant för bloggen är självfallet de luftvapenrelaterade prylarna och dessa är naturligtvis också otroligt billiga, till och med billigare än på Göksäter. Kolla bara på kulfånget som jag nyligen recenserade här på Airpang - en helt utmärkt produkt som här säljs för under 40 spänn!  Till och med Julas enklaste tunnplåtsversion från Kina brukar kosta minst 99 kr, sedan så har vi både Hatsan och Stigas varianter till avsevärt högre priser.

  Måltavlor, två olika motiv - älg eller traditionella ringar för 15 kr/50 st..

Förutom de kinaimporterade sakerna med kanonpriser så förvånade jag mig över att hitta JSB för blott 30 kr, även om detta var den lite mer udda Target-varianten. Kan det vara ett tillfälligt parti eller helt enkelt en felskyltning? En entusiast på FB hade nämligen köpt sådana några dagar tidigare och då fått betala 59.95 kr per burk. Tyvärr så fick jag inte fatt på någon expedit som kunde bekräfta eller dementera prislappen på hyllkanten.

  Ett litet snurrmål är alltid kul och 80 kr blir ju inget opris..

Vidare så hittade jag självmarkerande skjutmål av två olika typer. Dels snurrmål av traditionell typ och dels fallmål i plåthus av skidskyttetyp med djursilhuett. Båda två var minst sagt trevligt prissatta och det är naturligtvis extra glädjande på sådana produkter som ju slits hårt av vanlig användning.

  När ankorna skjuts ner så reser man upp dem igen med en träff på paddeln..

Ankmålet var jag själv sugen på men då det förmodligen klonkar en del vid varje träff så fick det anstå. Istället så köpte jag ytterligare ett kulfång samt ett gäng måltavlor. Detta är ju rena förbrukningsvaror som alltid åtgår i hobbyn, hur försiktig man än är med dem.

  Ett rosa vapenskåp?

Till sist så försökte man också kränga vapenskåp med udda färgsättning, en slags magenta-rosa nyans inte helt olik utgångna rödbetor. Detta är onekligen ett skåp som man med fördel placerar längst in i en mörk garderob av flera skäl än ett..  

Kanske något för den metrosexuelle moderne mannen eller bara någon som helt enkelt är färgblind...

Spekulationer runt JSB

JSBs diaboler har alltid haft ett genuint gott rykte...

Under de senaste dagarna så har det florerat en flod av rykten runt JSB på främst FB men även på olika forum och bloggar. Källan till mycket av detta är en post på Airgun Gurus blogg som man kan läsa här: 

http://airgungurus.com/2015/07/04/jsb-in-trouble/

Vad man säger i korthet är att olika distributörer av JSBs diaboler har pressat priserna såpass hårt att JSB har hamnat i finansiella problem och därmed blivit tvungna att släppa lite på sin kvalitetskontroll. Med andra ord så vill olika distributörer bara köpa stora volymer diaboler och kräver då ett lägre pris - annars köper de inte alls och då står JSB stilla. JSB måste då öka tempot (produktionen), vilket i sig självt innebär att det blir svårare att hålla uppe kvalitén, samtidigt som man få mindre betalt för sin produktion.

Lösningen för JSBs del är att förbilliga tillverkningen igenom att köra formarna längre, när de egentligen borde ha kasserats, samt att rationalisera (bort?) efterhandskontrollen av produktionen. Då får man ut billigare diaboler och återförsäljarna blir nöjda som får billiga (=lönsamma) diaboler att sälja. Förlorare (i det korta perspektivet) blir bara ett av de tre leden, nämligen kunden - som får en sämre produkt.

JSB själva löser en del av problemet igenom att skapa en Premiumlinje med hög kvalité som man kan ta ordentligt betalt för och som kunderna är villiga att betala mera pengar för att köpa. När kontrasten nu dessutom ökar mellan vanlig och premium så ökar också incitamentet för kunden att köpa premium. Måste man ändå slänga hälften av diabolerna i en vanlig ask så blir ju de kvarvarande ändå lika dyra som premium och då kan man ju köpa premium direkt för att slippa sorteringsarbetet.

I det scenariot så blir förlorarna de som säljer icke premium JSB och i synnerhet sådana som säljer under sitt eget varumärke och inte JSBs eftersom köparna då sätter deras diaboler i samband med JSBs vanliga produktion och inte med premiumdiaboler överlag.

Slutligen och viktigast av allt - detta är ännu bara rykten!

Vad vi "vet" är bara en enda artikel ifrån en enskild blogg som dessutom "förankrar" ryktet i att undersöka innehållet i EN enda burk med diaboler. Nu kan man naturligtvis invända att X antal andra entuisaster också rapporterar stora mängder dåliga diaboler i sina egna burkar men jag vet av erfarenhet att om man påstår att något är på ett givet sätt så kommer ofelbart ett stort antal människor också att övertyga sig själva att det förhåller sig på just detta sätt igenom sina egna "upptäckter". Man ser helt enkelt det man vill se eller tror sig vilja se och dettat behöver självfallet inte stämma med sanningen i dess objektiva mening.

För min egen del så är det alltså business as usual - jag har gamla batcher med diaboler som jag skjuter ifrån och de enda nyköp jag har gjort på sistonde är endera Premium eller RS, där ingendera har uppvisat nämnvärda avvikelser.

Till detta råder jag även alla andra - sitt still i båten.

Ni ser ju själva med vilken hastighet detta rykte likt en löpeld har sprungit igenom alla de kanaler över hela Europa där entusiaster samlas och allt härstammar (mig veterligen) ifrån ett enda blogginlägg ifrån en enda blogg som dessutom förefaller vara helt utan historia. Vilka är "Airgun Gurus", vilken bakgrund har de och vems agenda för de?

Vill man spekulera elakt så kanske de till och med är ägda/sponsrade av HN eller någon annan aktör....?

Det svarta fåret...

If your size is full size..

Sedan februari 1990 så har Weihrauch tillverkat sitt gigantiska luftfjädergevär modell HW90. Unikt för modellen är just luftfjädern, skapad i samarbete med det nu avsomnade varumärket Theoben Ltd. I övrigt så är detta ett gevär snarlikt legenden HW80 - alltså ett otroligt stort och tungt fjädervapen avsedd främst till skadedjursjakt i händerna på hängivna och skickliga fjädervapenskyttar.

Vi talar alltså om ett högst specialiserat vapen som kan vara synnerligen krävande att både hantera och skjuta med för att helt komma till sin rätt. Blotta dimensionerna är i sig själv imponerande - 117 cm långt och snudd på 5000 gram tungt (utan optik). En bjässe! Nu är ett jätteformat kanske inte så skrämmande i sig självt, även gamla vapen som HW35 och HW80 är jättelika till de yttre dimensionerna, utan på HW90 så är även den erforderliga anspänningskraften ansenlig - 46 lbs!  Detta kan då jämföras med HW80 som "bara" har 34 lbs. Märk väl ändå att HW80 har dubbelt upp mot HW30S med behagliga 18 lbs.

Det går att beställa HW90 med kort karbinpipa, vilket är lockande med tanke på dess otympliga originallängd men betänk då att kraften för anspänning ökar ytterligare!

Hur mycket är då dessa värden i verkligheten?

Det finns två sätt att räkna, teoretiska och upplevda. En spiralstålslagfjäder har en viss progressivitet, den är alltså mjukare i början av rörelsen och blir gradvis allt tyngre innan mekaniken låser. Det gör att man får en viss sving i rörelsen och med lite fart i rörelsen så blir det för de allra flesta enklare att övervinna den ökade tyngden i slutet av rörelsen innan låsningen. Så fungerar inte ett gasfjäder- eller luftfjädervapen - det är tungt eller stumt att spänna hela vägen och upplevs då som regel ÄNNU tyngre än vad som står på pappret!

Den kanske ser konventionell ut utanpå men inte inuti..  

Hur mycket man sedan orkar spänna beror lite på spännarmen/pipans geometri liksom naturligtvis även den individuella skyttens teknik och styrka. En HW30S upplever de flesta som lätt eller mycket lätt att spänna, den kan man spänna hela dagen lång utan att krokna. Det är bland annat detta som ger HW30S en hög skjutbarhetsfaktor. En del kraftfulla vapen har extremt långa och progressiva slagfjädrar och/eller mekaniker med "utväxling" exempelvis Diana 350 och Diana 48-serien vilka trots hög effekt bara kräver 33 respektive 39 lbs. Jag brukar säga att "alla" kan spänna 20-25 lbs (även juniorer/kvinnor etc), vapen mellan 30-35 lbs kan nästan alla vuxna män spänna, i alla fall för någon timmas skjutning. Men börjar man sedan gå över 40 lbs då tangerar man gränsen för vad som är bekvämt i längden. Att skjuta en hel dag med ett vapen på 40 lbs gör att de flesta förmodligen upplever en ordentlig träningsvärk och armar som spagetti efteråt och i synnerhet så om man använder fel teknik eller spänner vapnet i en icke optimal ergonomisk position (ex sittande).

Riktigt kraftfulla gas-/luftfjädervapen kan ligga mellan 45-60 lbs och då får man räkna med att om man överhuvudtaget kan spänna dem så blir det ett ringa antal skott innan man måste pusta ut. Dessa vapen är inte tillverkade för plinking eller långa sessioner av tavelskytte utan främst för stationärt jaktbruk och ett ringa antal skott vid varje tillfälle.

Paul Capello testar US-versionen av HW90 - Beeman RX-2

Den är vapentypen har också en del andra nackdelar som förvisso finns hos alla fjädervapen men som är än mer tydliga hos denna, den extremaste typen av fjädermekanik och förutom anspänningen så är detta då främst rekylen. En stor massa som rör sig mycket fort skapar ofelbart också stora rekylkrafter som måste ta vägen någonstans. För att bromsa rekylens inverkan på skyttens praktiska skjutförmåga så försöker många tillverkare att få upp vikten så mycket som möjligt på den här typen av vapen, därav totalvikter på närmare 5 kg. Detta hjälper naturligtvis till en viss del men missta er inte - vapen av den här sorten ÄR synnerligen svårskjutna och krävande att hantera för att ge bra praktisk precision i verkligheten. 

Bieffekter av den brutala rekylen är inte bara en notorisk svårskjutenhet utan också att mekaniken även ger stora prövningar åt monterad optik och själva mekanikens egen infästning i stocken. På den här typen av vapen så är det riktigt dumsnålt att slarva med valet av optik och satsa på kikarsikten med diskutabel rekyltålighet. Nu vet jag att kikarsikten idag är betydligt rekyltåligare än för bara något decennium sedan men de har också vuxit i linsstorlek och därmed också tyngd. Enligt fysiskens lagar så vet vi även att ju tyngre kropp som kommer i rörelse desto mera stress sätter den på sin egen infästning och sin egen konstruktion när den absorberar den fulla kraften av rekylen.

Här finns alltså inga genvägar - bra optik av måttligt format i riktigt bra kikarsiktesfästen är vad som gäller! Allt annat straffar sig tämligen omgående på den här typen av vapen. Rekylen är en oförsonlig herre under vilken fjädervapenskytten alltid är slav.

En ännu mindre rolig effekt av rekylen är att de skruvar som håller mekaniken i stocken ofta tenderar till att i bästa fall skaka loss hela tiden eller i värsta fall gå rakt av och då inte sällan jämns med mekanikens egen yta. Jag har upplevt det själv och kan intyga att det är så lagom kul. Receptet är att byta skruvarna direkt vid leverans mot motsvarande med 12.9-hårdhet och dra ordentligt med Loctite (glöm inte att avfetta innan). 

Avtryckarmekanismen hos HW90 är den minst vanliga av de tre versioner som återfinns på moderna HW, en variant som man kallar Elite (de två övriga är ju välkända Rekord samt den enklare Perfect). Elite är förvisso inget Rekord men de enheter som jag har prövat bröt ändå rent och distinkt men utan den suveräna taktila känsla som kännetecknar det legendariska Rekord-systemet. Man måste ju också betänka att det är avsevärda krafter som ett avtryckarsystem måste hålla tillbaka hos ett gas/luftfjädervapen på den här effektnivån. Anledningen till det här ovanliga valet av avtryckarsystem hänger naturligtvis ihop med drivkällan hos HW90. 

  Baksidan av HW90s luftfjäder med fyllventilen högst upp (under skruven)

Jag har personligen aldrig ägt en HW90 men jag har skjutit en hel del med två olika exemplar. Ett av dem lånade jag för att transportera ifrån en plats till en annan och den andra hade jag som långtidslån för en tidningstest som aldrig blev av. Den första kom utan pump och var ställd till de fulla 26 Bar som luftfjädern tål. Den andra kom med pump och där experimenterade jag mig fram till lite lägre tryck och vid 22 Bar så uppstod (relativ) harmoni. Trots detta måttliga tryck så gav den ändå 830 fps med 14.66 gn HN Field Target & Trophy och vinsterna i skjutbarhet enorma.

De angivna 26 Bar som fjädern ska fyllas med får inte överstigas - modellen är känslig på detta! 

Som de flesta läsare säkert inser så var inte HW90 min favoritbössa eftersom den är tung, lång och klumpig. Därtill så är den grymt tung att spänna och har ett förvånansvärt högt skottljud för att inte vara ett PCP. Mycket av detta hade naturligtvis varit förlåtet om vapnet hade haft bra praktisk precision - men inte det heller, i alla fall inte med mig som skytt. Den här typen av vapen ÄR krävande att skjuta och detta kommer alla att inse automatiskt så fort de prövar exempelvis en HW90 i praktiken.

Avslutningsvis så är HW90 ett högt specialiserat vapen och definitivt inte rätt val för alla skyttar. Precis som Beeman skrev om modellen redan vid introduktionen - "This rifle is not your daddys BB-gun from his youth" - så är HW90 definitivt ingen plinker utan riktad mot de vuxna entusiaster som söker en välbyggd magnumbössa med just gasfjäderns alla för- och nackdelar.

Användningsområdet är alltså smalt för den här typen av vapen men dessa gevär är vapen som man sällan köper med hjärnan utan snarare med hjärtat. Visst - den har inte legendstatusen och den potentiella prestandan hos en Theoben Eliminator men den är definitivt ett bättre val än alla andra moderna gas/luftfjädervapen ifrån Gamo och diverse amerikanska fabrikat. Weihrauch HW90 är ett ganska anonymt vapen av sin typ men förmodligen det trots allt smartaste valet i en mycket nischad kategori vapen av ett slag som bär rötterna i en tid långt innan PCP dominerade marknaden och då gas/luftfjädervapen betraktades som luftvapenvärldens framtid.

Så för rätt köpare, en fjäderluftvapenvan entusiast med stor fysisk styrka och ett ännu större tålamod, så kan HW90 mycket väl vara ett trevligt kompliment i samlingen om man har en licens ledig för något vapen som man ändå inte avser att använda varje dag. Som ett enda eller allroundvapen för en vanlig glad entusiast som vill skjuta några timmar var och varannan dag och som kanske vill hänga med på en tävling eller släpa runt bössan under miltals av vandringar i skog och mark så finns det definitivt bättre vapen - de absolut flesta andra om man ska helt ärlig...

"Vilken fjäderbössa tycker du är bäst i världen?"

Tja, vilken fråga! Vad säger man på den? Till att börja med, ska det vara oavsett kostnader eller något serieproducerat av en vanlig tillverkare? Ska det vara något som man kan köpa över disk 2015 eller kan man även välja utgångna modeller och nedlagda tillverkare?

Där fick jag ingen möjlighet till följdfrågor så jag skapar därför förutsättningarna själv.

Jag räknar serieproducerade vapen av tillverkare i kommersiell skala, alltså inte tillverkare som bara har skapat något hundratal vapen totalt och vapen som förvisso kan vara utgångna men som ändå har bra prestanda relativt konkurrenterna år 2015 - med andra ord inte vapen som var "bra för sin tid" men som idag känns gammaldags.

  Av alla fjädervapen - .177 Air Arms TX200SR

Den är tung och kanske lite klunsig, sedan är frågan om semirekylfria vapen ska räknas med som "vanliga" fjäderluftgevär? Om så är fallet så faller nog min röst på legenden TX-SR. Nu då inte bara som ett optimalt fjädervapen för Field Target utan även som allroundvapen. De flesta känner till TX-serien och om man inte har skjutit med den själv och sett ljuset så finns det knappast brist på vittnesmål om modellens förträfflighet i media, inte minst online. Den vanliga TX-serien är unisont hyllad av entusiaster världen över som ett fantastiskt fjädervapen och självfallet så blir den inte sämre av att vara rekylfri - tvärtom!

Passning, finish och övergripande kvalité är högre än allt annat i fjädersvängen och man får gå bak till Webley & Scott Mk III för att hitta dess make om man bortser ifrån Theobens tidiga produktion. Vapnet är enkelt att meka med, har ett erkänt bra och fullt justerbart avtryckarsystem liksom en effekt som klarar 12 fpe (vilket alternativet FWB-300 normalt inte gör). Som grädde på moset så finns det syntetiska glidlagringar inuti för en suveränt skön skjutkänsla. Som sagt, massor med goda egenskaper och egentligen har den bara vikten emot sig.

De kandidater jag övervägde och som naturligtvis också är suveränt bra vapen var Feinwerkbau 300-serien, som föll på lite för lite effekt för allroundbruk, liksom Dianas 54/56 som saknar glidlagringar och har ett inte lika vasst avtryckarsystem.

  Av rekylerande fjädervapen - .22 Webley & Scott Tomahawk

I den här kategorin så låg naturligtvis TX-serien också bra till men då i stumt (vanligt) utförande. Av mina övriga favoriter kan nämnas Feinwerkbau Sport (originalet), som dock är svårmekat och med ett mer medikokert avtryckarsystem. Självfallet finns också Weihrauch HW30S med men liksom FWB-300 så har den lite för låg effekt för exempelvis tävlingsbruk, generell skyddsjakt och liknande. Ett mycket bra vapen vars enda egentliga nackdel KAN vara en låg/måttlig effekt. Skulle jag inte väga in effekten så hade nog banne mig HW30S tagit detta. Ett vapen med semirekylfri konstruktion kan naturligtvis få väga lite mera så på ett stumt vapen så värderar jag vikten lite mer och av den anledningen så sorterar jag bort TX och PS ifrån Air Arms här.

Mitt val hade varit Webley & Scott Tomahawk (originalet från England)

Tyvärr hann ganska få exemplar av detta spektakulära men ack så anonyma vapen säljas på svensk mark innan Webley & Scott gick i konkurs, vilken egentligen är en smula märkligt med tanke på att Tomahawk kom redan 2001 och konkursen inte kom förrens 2011, även om de ekonomiska problemen hade börjat gå ut över produktionen ända sedan 2008. Jag har haft förmånen att skjuta en Tomhawk en enda gång och redan då slog det mig att detta måste sannerligen vara ett av de bästa fjädervapen som har tillverkats!

För de som inte har mött en äkta Tomahawk så är det faktiskt frågan om ett ganska litet och smidigt vapen, vikten angavs till 7.30 lbs - alltså 3300 gram - och längden var 109 cm. Detta då relativt övriga vapen med samma kapacitet, en Tomahawk är nämligen ett synnerligen slagkraftigt vapen som lätt klarar 20 fpe (!) och då även med kaliber 177. Det exemplaret som jag sköt klockade jämna och fina 240 mps med .22 Crosman Premiers (som den av någon underlig anledning älskade!). Detta är gott och väl HW80-territorium när det gäller anslagsenergi men med ett 700 gram lättare vapen som dessutom är avsevärt enklare att spänna.

Nu är dock inte låg vikt av godo enbart och i synnerhet inte hos kraftfulla fjädervapen utan rekylhjälpmedel men här fanns den verkliga styrkan hos Tomahawken - den var underbart lättskjuten givet kraften och sin måttliga egenvikt. I praktiken så var den lika lättskjuten som en TX200 Mk III men med 4-5 fpe mera anslagsenergi. Förbluffande! Redan när man anspände den så märkte man att det handlade om något udda, den anspänner på bara 29 lbs trots över 20 fpe anslagsnergi! Själva anspänningsrörelsen var därtill mjuk, skön och nästan helt friktionslös.

I övrigt så finns det naturligtvis bara superlativ att säga. Finish, passning och allmän kvalité är på riktigt hög nivå dit få andra tillverkare når. Avtryckarsystemet kändes likvärdigt med såväl CD från Air Arms eller Rekord från Weihrauch. Utsökt valnötsstock, djuuup blånering, enkel att meka med osv, osv...

Många är de som menar på att Tomahawk är det bästa fjädervapen som Webley & Scott någonsin tillverkade och jag är sannerligen benägen att hålla med. Visst, Longbow var också fin men att få ut så mycket effekt på ett så fint sätt ur en helt konventionell serietillverkad konstruktion gör ändå att jag håller Tomahawk högre. Detta var helt enkelt en helt ny typ av Webley, fjärran ifrån de vackra men hopplösa äldre konstruktionerna med underbar karisma men ofta tveksam skjutbarhet (möjligtvis Omega undantagen). Här fanns helt enkelt allt som gjorde W&S stora men inget av det som gjorde ägarna frustrerade.

En värdig grand finale för ett anrikt brittiskt företag!

Mina egna val

  Walther LGV Master

Efter gårdagens inlägg om världens bästa luftgevär så kom snabbt följdfrågan om vad jag själv hade valt. När man rekommenderar ett vapen så är det ju ofta med köparens eget perspektiv framför ögonen, de högst privata preferenserna är däremot ibland något helt annat. Ett allmänt smart köp behöver ju inte per automatik vara detsamma som det val som hade tilltalat en själv personligen.

Hade jag kommit in helt "tom" till hobbyn och önskade ett fjädervapen så hade förmodligen Walther LGV Master varit mitt givna val. Köper jag bössan ifrån Sportwaffen-Schneider så får jag betala €360. Med frakt till Sverige så hade totalsumman blivit 3630 SEK.

Detta är ett mycket intressant pris för ett vapen på den här nivån. Jämför man med en HW30S så är skillnaden ca 1600 kr. Dock så vill många (jag också) montera ett tuningkit och ett sådant (Vortek) kostar ju 900 kr och då är skillnaden bara 700 kr. För detta så får jag aktivt piplås, inre glidlagringar i syntet osv.

Väljer man ändå ett tuningkit till LGV så kan ett med valfri effekt köpas för 400 kr (+frakt). Själv så hade jag nog valt full effekt med kaliber 22 om jag ändå hade lagt vapnet på licens. Det ger bra allroundkapacitet för såväl skyddsjakt som tävlingar i en klass som idag nästan fullständigt saknar konkurrans.

I övrigt så hade jag tagit bort de öppna riktmedlen och sedan monterat en airstripper ifrån FX Airguns, liksom ett shroudrör, ungefär halvvägs tillbaka längs pipan och några centimeter framåt.

The Airking!  

Ett annat alternativ om effekt vore mer intressant och budgeten generösare är Diana Airking. Själv hade jag valt laminatversionen som hade kostat mig 5800 kr inklusive frakt och sedan hade jag fått hosta upp ytterligare 800 kr för ett bra tuningkit. Mycket pengar men bättre än så blir inte ett fjädervapen 2015.

På sista raden så är dock prisskillnaden för stor - 3600 kr mot 5800 kr och detta hade talat för LGV, såvida jag inte har ett oundgängligt "behov" av ytterligare kraft samt rekylfriheten.

Betänk att om man köper en helt vanlig HW95, ett för övrigt helt utmärkt vapen, så får man ifrån Sportwaffen betala 3040 kr - en skillnad på 560 kr. I skenet av detta så är känns en femhundring högst rimligt för glidlagringarna och det aktiva piplåset. Tyvärr så kommer LGVs finesser till en annan nackdel - 700 gram extra vikt jämfört med 95. På full effekt så är dock inte vikten riktigt lika känslig, den hjälper ju dessutom till att hämma rekylen.

Walthers båda modeller LGV/LGU har tyvärr hamnat lite i skuggan av de mer etablerade modellerna ifrån främst Weihrauch och Air Arms. Detta är lite synd, får de flesta entusiaster bara möjlighet att pröva en LGV/LGU i praktiken så hade jag varit övertygad om att dessa modeller skulle hitta betydligt fler köpare än vad som är fallet nu.

Dags att ta pulsen lite..

Alla kronografer är inte lämpliga för luftvapenbruk och kan möjigtvis bara ta pulsen på skytten...  

Nu var det ett tag sedan jag körde 1701 i kronografen, det var precis just efter att den var färdig så därför är det intressant att göra om proceduren nu när allt har satt sig. Som vanligt så körde jag med 8.44 gn JSB Exact och resultatet blev som följer, ifrån 190 Bar och nedåt:

561, 63, 64, 69, 62, 62, 61, 74, 70, 78 - genomsnitt:  566 fps

573, 70, 78, 76, 76, 72, 81, 73, 84, 74 - genomsnitt: 576 fps

581, 72, 76, 73, 73, 76, 67, 66, 68, 66 - genomsnitt: 572 fps

Högsta värde: 584 fps - 178 mps = 6.43 fpe / 8.70 joule

Lägsta värde: 561 fps - 171 mps = 5.93 fpe / 8.00 joule

Genomsnitt: 571 fps - 174 mps = 6.14 fpe / 8.30 joule

Max Spridning: 23 fps

Jämför vi med resultatet precis efter monteringen så har effekten rasat med i genomsnitt 0.40 joule, dagens toppvärde var lika med genomsnittsvärdet för ungefär tusentalet skott sedan när allt var nytt. Spridningen har dock också sjunkt lite, även detta marginellt - ifrån 25 fps till 23 fps.

Jag brukar regelbundet pröva alla PCP som jag använder för att helt enkelt se att allt är som det ska. Lilla 1701 är ju extra enkel att köra eftersom en mätning bara tar 30 skott och förbrukar minimalt med luft tack vare sin 45 cc lilla tub. Att köra min FX Elite med 75-100 skott (beroende på tub) i kaliber 25 är en helt annan sak..

Själva utfallet var inte mycket att orda om, de flesta PCP brukar tappa lite och de flesta fjädervapen brukar vinna lite när de har satt sig, även om det likaväl inte behöver vara någon förändring alls. De förändringar som dock kan ske ska i alla fall vara marginella, max 0.50 joule på ett vapen under 10 joule brukar vara rimligt. 

Effektmässigt sett så ligger jag ungefär som på en original .177 HW30S, men i ett mer kompakt och transportabelt paket med lägre vikt och kortare längd. Just när det gäller HW30S men kanske främst när den har kaliber 22 är just inskjutningeffekten viktig att betänka. Med ett Vortek-kit så kan en sådan HW30S hamna på 10.50 joule redan som original, ökar man då ytterligare 0.50 joule så kanar man enkelt över limiten både för lagstiftningen och kvalificeringen för vår licensfria tävlingsklass. Att då o då mäta med en kronograf är alltså mycket värdefullt av många skäl.

För att återgå till bilden på dagens inlägg. En nytillkommen entusiast hörde av sig och undrade hur man mätte ett luftgevär med kronograf. Funderingen var hur man helt enkelt skulle kunna starta och stoppa tidtagningen tillräckligt fort för att kunna tajma tidtagningen! Något förvånad (man tänker ju alltid bara i sina "egna" banor) så påpekade jag att man inte behöver starta och stoppa sin kronograf - den sköter mätningen helt automatiskt. En kort men ack så förvirrad diskussion tog sin början innan jag frågade honom om vilken kronograf han hade. 

Svaret blev - Tissot!

Anm. Det finns få ur som lockar mig mer än Grand Seiko och här visas dess magnifika Spring Drive, Yoshikazu Akahanes unika skapelse - calibre 9R65. I de flesta människors ögon så är Seiko något som luktar lågpris i relation till mer välkända varumärken som Rolex, Omega , Panerai mfl men här bedrar sannerligen skenet. Det är lite som Lexus, som ibland bara avfärdas likt en Toyota i frack - i regel av männskor som aldrig varken har sett eller än mindre kört en LFA. Det finns en stor elegans i diskretion...

Gröngörlingens Guide !!

Så, helt ny till hobbyn. Sugen på att pröva lite informellt luftvapenskytte? Vill du ha bra saker utan att spendera stora pengar? Idag kommer en steg-för-steg guide till de bästa valen man kan göra när man kommer tomhänt in i vår underbara hobby. Detta är både mina egna preferenser och förvärvade erfarenheter likväl som råd och rekommendationer som läsare kommer att möta var som helst i världen där vår typ av luftvapen diskuteras.

Vapen

Weihrauch HW30S är marknadens mest prisvärda vapen

Weihrauch HW30S är det vapen som du ska välja! Detta är min mest solida rekommendation när alla variabler är sammavägda. Som allroundvapen och som mest-vapen-för-pengarna så finns det INGET annat vapen som ens kommer i närheten av HW30S - detta vapen har en unik särställning i vår hobby. Ett köp av HW30S blir aldrig någonsin fel. I USA, där man för övrigt fäster stort avseende på hög effekt, så är den måttligt effektstarka HW30S - ofta under namnet Beeman R7 - solitt respekterad och även i England är modeller (numera) enormt populär. 

Här kan man läsa lite mera:  http://airpang.bloggplatsen.se/2011/04/16/5125521-en-tidlos-evergreen/

I skrivande stund (150713) så kostar vapnet 2195 kr rakt över disk hos Hurricane (www.luftvapen.se). Vill man importera själv så kostar den €170 (ca 2000 kr ink frakt) från Sportwaffen-Schneider men då får man den som 7.50 joule istället för 10.00 joule som de svensksålda vapnen har. Vanligtvis är jag en vän av privatimport men inte i detta fallet. Köp den på svensk mark, det skiljer för lite pengar och här hamnar den på rätt effekt ifrån början.

Personilgen så hade jag valt kaliber 177 i första hand men modellen förbluffande kompetent i alla kalibrarna (.177/.20/.22). Räkna med en effektiv räckvidd på 30 meter för 177, ungefär 25 meter för 20 och blott 20 meter för kaliber 22 innan kulbanan blir alltför fallande. Notera att ammunitionen till kaliber 20 ofta är både svårare och dyrare att hitta än till de övriga kalibrarna. 

Nu vet jag att en del tycker att HW30S är klen, att den är fysiskt liten och att den ser gammaldags ut när den är tillverkad helt av trä och metall. Glöm allt detta! En HW30S skjuter bättre än något annat fabriksnytt vapen som kan köpas för samma pengar eller mindre. Håller man sig inom räckvidderna ovan så måste man vara en mycket driven skytt för att känna att den tekniska egenprecisionen är begränsande. Det finns många duktiga entusiaster som har häpnat över HW30S vid deras första bekantskap med modellen - den är lätt att skjuta med, den skjuter bra och dess avtryckarsystem är second to none i klassen under 2500 kr.

Tack vare modellens popularitet så finns det mängder med underversioner av detta formidabla vapen. Till att börja med så ska man välja bort alla versioner som inte har avtryckarsystemet "Rekord", som man lätt känner igen tack vare sin justerskruv precis bakom avtryckarbladet. Vidare så finns det underversioner med TruGlo-riktmedel (fiberoptiska sikten), liksom min egen favoritmodell med kort pipa och gängor i ändan - perfekt för den som inte vill skjuta med öppna riktmedel överhuvudtaget utan som bara avser att använda kikarsikte. Tänk alltså till innan köpet och se till att du väljer precis den modell som du önskar. Fel riktmedel eller en modell med riktmedel som man önskar byta till inga riktmedel och pipvikt skapar automatiskt merkostnader som man kan undvika igenom att göra rätt val direkt ifrån början.

Ammunition

JSBs testburk - välj "Field Target"-vesionen och pröva noga under vindstilla förhållanden.     

Ammunitionen som du ska använda till din HW30S heter JSB. Visst, jag har själv ägt HW30S som har skjutit bra med såväl HNs ammunition som oddballen Crosman Premiers men det finns inget skäl att chansa. Köp en testburk ammuntion och pröva fram vilken substorlek och typ som just ditt vapen gillar. En testburk kostar nu 145 kr hos Hurricane (www.luftvapen.se) och är den billigast och bästa startpunkten för att lära känna det enskilda vapnet. Sannolikheten är stor att du här hittar i alla fall en sort som kommer att vara 3-i-topp av alla de sorter som ditt vapen presterar bra med. Notera också att JSBs ammunition ibland saluförs under andra varumärken (FX Airguns, Air Arms Field, Falcon etc). Weihrauch HW30S skjuter ofta bra eller acceptabelt bra med en lång rad sorters ammunition, det är en mycket "förlåtande" modell på detta sätt. Var inte rädd att pröva dig fram till vad som går absolut bäst.

Kulfång

Den är typen av kulfång är ofta rätt dyr men välter inte så lätt och rymmer massor av Unigum

Någonstans måste den förbrukade ammunitionen hamna och till detta krävs ett kulfång. Ett kulfång har två viktiga uppgifter att fylla, dels skyddar det omgivningen ifrån effekten av träffarna när diabolerna går rakt igenom måltavlan och dels så fångar den upp diabolerna efteråt så att de kan lämnas till återvinning. För att inte störa sin omgivning så fyller man kulfånget med Unigum som gör träffarna i praktiken helt ljudlösa och förlänger kulfångets livslängd.

Unigum: http://airpang.bloggplatsen.se/2015/07/01/11130063-a-match-made-in-heaven/

Kulfång kostar vanligtvis mellan 50-250 kr, beroende på vilken typ och var man köper dem. En av mina favoriter är den dyrare och mer kubiskt formade varianten med snedställda anslagsplåtar. Förr i tiden så hade dessa kulfång ibland dåligt rykte eftersom man befarande rikoschetter ifrån dem men detta är inget problem när man använder Unigum som effektivt suger bort rörelseenergin ur diabolerna efter träffen.

Kikarsikte

Clearidge Optics RM 3-9/32 Ao

Förr eller senare så kommer man att vilja ha kikarsikte på sin HW30S. Detta krävs i de flesta fall för att man som skytt ska kunna pressa ur vapnet dess maximala precisionspotential. Kikarsikten är dyra och kan dessutom kännas komplicerade att köpa då det finns en veritabel djungel av olika modeller som alla utlovas vara suveränt bäst. Jag har testat mängder med kikarsikten under flera decennier och min absoluta favorit är Clearidge Optics RM. Det enda skälet till att jag inte äger ett nu är att jag har råd med ett Leupold EFR men hade jag inte haft det så hade mitt glasklara val varit Clearidge RM. Jag har själv ägt ett och jag skulle utan tvekan gradera det på tredje plats efter Lightstream och Leupold EFR ibland alla de kikarsikten som jag har varit ägare till igenom åren.

Precis som HW30S så är RM-serien otroligt prisvärda - rent av riktigt billiga - i relation till vad man får för pengarna och precis som när det gäller HW30S så kan ett köp aldrig bli fel. Idag får man betala $229 för ett ex och det är riktigt billigt även om det kostar både frakt, tull och moms innan siktet landar här i Sverige. Räkna med ca 3000 kr och man beställer direkt på Clearidges hemsida med 5-6 veckors leveranstid. Skulle man sedan sälja bössan så behåller man siktet till nästa vapen, det duger precis lika bra på ett highend PCP. Köparen kan välja mellan MilDot eller mer konventionella riktmedel liksom mellan matt eller blank finish.

Kikarsiktesfäste

  Sportsmatch är alltid rätt val!

Här ska man absolut inte snåla. Precis som när det gäller ammunitionen så kan fel val totalt spoliera upplevelsen av meningsfullt luftvapenskytte och bara skapa en helt tröstlös frustration. Mitt personliga val är Sportsmatch skenmontage, det kostar men man får sannerligen vad man betalar för - som i de flesta andra fall. Välj helst ett skenmontage om budgeten tillåter men notera att priserna skiljer sig ganska mycket mellan exempelvis England och Sverige så en privatimport är här ofta synnerligen lönsam. Modellen OP25c betingar exempelvis 599 kr hos Hurricane men kan köpas på BAR (www.airgunbuyer.com) för £29.95 (415 kr), frakt tillkommer i båda fallen. En tumregel är att desto dyrare fäste man köper, desto mer pengar finns som regel att spara på privatimporten. Det viktigaste är emellertid att man inte snålar på kvalitén - ingen kedja är starkare än sin svagaste länk!

Förvaring & ev transport

  Någon form av lås är en absolut nödvändighet! (foto: Hurricane)

Tillståndsfria vapen behöver inte förvaras i vapenskåp men lagen kräver att de förvaras låst. En bra lösning är ett låsbart väggfäste, med fördel placerat så att vapnet hamnar utom synhåll för någon som rör sig i rummet eller har insyn i det igenom ett fönster etc. Fördelarna är många, man skyddar vapnet ifrån stöld och får enklare att kassera in ersättning ifrån ett försäkringsbolag om oturen ändå skulle vara framme (glöm inte att fotodokumentera innan) liksom man hindrar barn (o andra nyfikna) till att hantera vapnen bortom ägarens kontroll. Även här finns ett stort urval av produkter i varierande prisklasser, ifrån rena skämt för växelpengar till konstruktioner som är synnerligen tidskrävande och svårforcerande att tömma utan nyckel. Skulle man sedan skaffa licenspliktiga vapen så duger inte dessa fästen men de sparar ändå plats i skåpet eftersom det licensfria vapnet inte behöver förvaras där. 

Transport av vapen sker med en koffert (hård plastväska) eller i en vapenväska (mjuk av läder/tyg). Bortser man ifrån tyngd och pris så är den förstnämnda typen klart bäst eftersom den erbjuder innehållet mest skydd. Priserna är synnerligen varierande. Mjukväskor kan kosta mellan 99 kr till tusenlappen där en hård koffert sällan kan köpas för mindre än femhundra kronor men lätt kan kosta tio gånger så mycket om man verkligen jagar det bästa. Valet beror på behovet, ska man flyga internationellt till tävlingar i andra länder med en rigg på 30-40.000 kr så köper man inte något ifrån Jula, vilket emellertid kan vara ett bra val för den som kanske mest skjuter hemma och bara transporterar vapnet någon enstaka gång om året.

Med detta så är den mest grundläggande delen avslutad. Man kan naturligtvis fortsätta att lista mängder med mer eller mindre nödvändiga saker. Nära till hands ligger exempelvis ett tuningkit, en kronograf osv, osv...  Listan kan här göras nästan hur lång som helst. Detta var dock inte tanken här utan detta är bara en kort sammanfattning av det absolut nödvändigaste, mesta möjliga grundutrustning till minsta möjliga utlägg men ändå med bra saker som kommer att hålla länge och som har bra andrahandsvärde.

Tillbaka till Framtiden!

Idag kunde jag med glädje kostatera att allt fler ögon öppnas för HFT och skytteaktiviteter bortom den renodlade Field Taget-grenen och utan att vara alltför raljant så kan jag konstatera att sent skola syndarna vakna..

Länk: http://www.luftvapen.info/viewtopic.php?f=87&t=14857

Här har inläggsförfattaren uppenbarligen gluttat lite på dörren till det förflutna och sett lite av den värld som vi alla upplevde pre-2006 när våra skytteträffar var träffar med skytte snarare än tävling i centrum. Tydligen så har detta möte skapat en mersmak och jag understryker här min fasta förvissning att detta är den enda vägen att gå om man vill öka numerären av entusiaster.

När vi sedan har en numerär - ja, då kan vi specialisera oss vidare på de grenar som vill tilltalas av och de må vara formell Field Target såväl som Hunter Field Target, Silhouette eller Benchrest. Vi måste alltså först samlas och enas runt det gemensamma intresset och bygga upp en samvaro/gemenskap innan vi kan börja finfördela.

Det centrala är att få en tillväxt, att få låga tröskar på 10 joule (inga krav på skyttekort, tävlingslicens, klubbmedlemskap samt lägre deltagaravgifter) och fler deltagare. Först därefter så kan man lägga de krav som en ökad specialisering kan kräva inom vissa mer formella och kostnadskrävande tävlingsformer.

Kanske inte helt välkänd men riktigt bra...

AoA (Airguns of Arizona) har en blogg om luftvapenjakt som många entusiaster här i Sverige har missat.

Länk: http://www.airgunsofarizona.com/hunting/

Att recensera istället för att bli recenserad...

  En trevlig liten kort presentation..

I det senaste numret av tidskriften Vapentidningen så finns det med en lite kort och luftig presentation av nya FX Airguns Wildcat. För en gångs skull så känns det skönt att kunna ge sina egna synpunkter på en artikel och inte vara den som har författat skapelsen. I vanliga fall så brukar det ju vara jag som blir gisslad för den tidningens olika luftvapenrelaterade alster.

En kort och välskriven men lite luftig presentation handlar det om där Wildcat förevisas på ett ganska ytligt plan utan att jämföras med eller refereras mot andra fabrikat och modeller på marknaden. I grund och botten så vinner Wildcat skribentens gillande och en del synpunkter på modellen känns relevanta och riktigt bra att de blir publikt belysta, exempelvis idén som många tillverkare av PCP har att en manometer passar bra längst fram på tuben så att den som ska läsa av den inte sällan gör detta med mynningen riktad mot pannan!

I andra spektrat av presentationen så känns det kanske inte riktigt helt sannolikt att Wildcat främst kommer att användas till Field Target, till detta påstående ställer jag mig högst skeptisk.

Sammanfattningsvis så upplevde jag artikeln lite som en hamburgare på McDonalds - välsmakande men kanske inte så matnyttig och sådan att man snabbt blir hungrig på något mera..

Konsten att träffa rätt och rimliga förväntningar...

Även dyrbara och komplicerande vapen kan få problem med precisionen..

Under de senaste dagarna så har jag fått lite olika meddelanden och noterat frågor i grupper på FB om olika vapens tekniska egenprecision, alltså den precision som man kan få ur ett vapen under bästa tänkbara förhållanden. Som regel så baserar sig funderingarna runt när den här precisionen i praktiken uteblir och inte minst då varför.

Det första steget i en felsökningsprocess är att konstatera om ett fel överhuvudtaget föreligger. Det kan låta trivialt men det är inte helt ovanligt att man faktiskt har förväntningar på någonting som helt enkelt inte är realistiska. En entusiast undrade varför han inte kunde samla 10 skott i rak följd under ytan av en tiokrona på 50 meter med sin Hatsan 135 och mitt bryska svar var att detta helt enkelt inte är fysiskt möjligt - förväntningarna var med andra ord inte realistiska och därför fanns det, enligt mitt förmenande, inte heller något tekniskt fel på vapnet. Hans gevär fungerade förmodligen helt utmärkt men det klarade inte av vad han önskade. Här fick han endera sänka sina förväntningar eller byta till ett bättre vapen.

Vad är då rimliga förväntningar?

En gång i den grå forntiden (förra seklet) så skrev Anders L Dahlman att ett (dåtida fjäder-) luftgevär skulle klara något som han kallade för "likaregeln". Det innebar att om man sköt på 25 meter så skulle vapnet klara 25 mm träffbilder för fem skott center-till-center. Nu har det gått några decennier, vapen och inte minst diaboler har blivit avsevärt bättre varvid vi har kunnat höja ribban på detta lite.

Idag skulle jag påstå att ett licensfritt vapen med kaliber 177 under optimala förhållanden (det är inomhus, fullt stöd, för vapnet bästa ammunitionen etc) ska klara 10 skott inom ytan av en enkrona (fjädervapen) eller tiokrona (PCP). Enskilda vapen kan naturligtvis prestera ännu bättre men ovanstående anser jag vara ett minimikrav. Om ett gevär klarar detta, då får man gilla läget som köpare.

Talar vi istället om ostrypta vapen så skulle jag säga 10 skott inom ytan av en femkrona (fjädervapen) eller en enkrona (PCP) på 50 meter eftersom ostrypta vapen generellt sett har möjligheter att prestera ännu bättre praktisk precision och inte minst då på längre avstånd. Nu vet jag dock att en del skyttar inte kommer att kunna få ut den här nivån av precision men då är det skytten, snarare än vapnet, som är den svaga länken i kedjan.

Så, med gemensama referensramar fastslagna - vad gör man då om precisionen i praktiken uteblir?

Generellt sett så ska man börja med att kontrollera så att vapnet är komplett, alltså att alla komponenter som förväntas ingå i ett vapen faktiskt finns där. Det kan låta lite lustigt men jag tog själv leverans av en Webley & Scott Xocet där packningen på pipblocket, alltså den som tätar ytan som uppstår när pipan bryts för att anspännas, inte fanns i vapnet vid leverans. Om detta var slarv vid fabriken eller om packningen helt enkelt hade stulits av eller ifrån importören blev aldrig riktigt klarlagt.

  Oförklarliga ströskott ("flyers") är frustrerande..

Om alla komponenter finns på plats så får man kontrollera så att det är rätt komponenter som har monterats i vapnet. Även detta kan verka underligt men jag har själv köpt en Crosman 1377 vars pipa helt saknade räfflor! Vapnet var alltså slätborrat och förmodligen avsett för en marknad där enbart vapen med slätborrade pipor var licensfria. Likaså köpte jag en gång en annan Crosman som "licensfri" pumpade ut drygt 15 joule direkt ur kartongen!

Slutligen så gör jag rent piporna innan jag börjar använda vapnen. Det är förvånande hur mycket smuts och skräp som ligger kvar i piporna efter tillverkningen. Det kan här handla om allt mellan konserveringsmedel till metallpartiklar och rester av skärvätska mm. Dra rent ordentligt!

När dessa tre steg är vidtagna så skiljer sig förloppen lite ifrån fjädervapen och PCP. 

Fjädervapen

Börja med att kontrollera så att stockskruvarna är åtdragna. Om man vet med sig att modellen är rekylkraftig så är det aldrig fel att ersätta originalets skruvar med sådana som håller 12.9 för att minska sannolikheten att de ryker rakt av. Detta har jag själv drabbats av på exempelvis en BSA Superstar och dessvärre så brukar brottet ske precis jämns med mekanikens yta vilket gör det tidskrävande och bökigt att avlägsna skruvresterna. Om möjlighet finns så är det aldrig fel att skjuta vapnet i kronografen för att se så att utgångshastigheten är rimlig och jämn. Gör alltid inskjutningen med endast öppna riktmedel och på kort håll. Då kan man enkelt eliminera andra felkällor som stör precisionen utan att dessa behöver ha med själva vapnet att göra (tveksamma kikarsiktesfästen, usla sikten etc). Planerar man att montera en pipvikt osv så gör man detta efter man har kontrollerat vad vapnet har för referensprecision, då blir det enklare att upptäcka om pipvikten har försämrat den praktiska precisionen efteråt.

  En del fjädervapen kan kräva liiite mer av skytten än andra..

Liksom vid all inskjutning så sker detta inomhus för att undvika att yttre förhållanden inte ger utprovningen rättvisa. Skjut med fullt stöd och glöm inte att tillämpa lämplig skjutteknik för vapentypen. Rekylerande luftvapen kan kräva lite olika hårda handgrepp för att leverera bästa tänkbara precision så pröva lite olika. Viktigt är att rekylerande luftvapen aldrig placeras på stumma (hårda) underlag. Låt vapnet ligga i händerna och händerna kan sedan ligga på en kudde eller liknande. 

Vid all inskjutning så är det viktigt att man har ett brett sortiment av ammunition tillgängligt. Den praktiska precisionen varierar avsevärt beroende på vad det akutella vapnet har för unika preferenser. Detta kan också skilja mellan olika exemplar av samma fabrikat och modell så här gäller det att inte ha några som helst förutfattade meningar. Börja med att pröva välkända diaboler av gott renommé, exempelvis JSB Exact-serien, HNs Field Target & Trophy liksom Baracudan och även RWS breda sortiment med exempelvis Superdomes. Den lite udda Crosman Premier får inte heller glömmas bort, den levererar bara resultat i en bråkdel av alla vapen men när den väl gör detta så gör den det också med besked. 

PCP

Den första bekantskapen med ett nytt PCP skiljer sig lite ifrån fjädervapnen på grund av vapentypens unika konstruktionsprinciper. Till att börja med så måste vapnet fyllas och det till korrekt systemtryck. Kolla med instruktionsboken om vad som är rekommenderat maxtryck och börja lite under detta. Använd en pålitlig manometer för att säkerställa så att det tryck som fylls i vapnet också stämmer med verkligheten. Använd alltid en kronograf och skjut sedan en kurva. Denna kommer då att berätta om spridningen är acceptabel, vilket start och stopptryck som är lämpliga och en mängd andra nyttiga saker. En krongraf är bra och kul att ha till fjädervapen men för PCP så är den sannerligen oundgänglig! 

  Trots selen för FIeld Target så är ändå inomhus bästa stället att skjuta in.

När vapnet här skjutit en fyllning så blir det dags att höra så att det är tätt, detta kan vara svårt men huruvida vapnet läcker eller inte kommer ofelbart att framgå över tid så detta moment är egentligen inget att fästa något större avseende vid direkt i början. Även med PCP så bör man börja inskjutningen på korta avstånd och då företrädelsevis inomhus. Uppstår tveksam precision så börjar man felsökningen med att se så att inte pipan ligger an någonstans där den inte förväntas att göra detta, sådant kan ha större påverkan än vad man först tror. Därefter så är shrouder/ljuddämpare och liknande alltid säkra felkällor. Kontrollera noga så att inte diabolen chippar i shrouden/dämparen någonstans. Om detta är fallet så är det sannolikt orsaken till den konstiga precisionen. Om tuben är förbunden med pipan så bör också förbandet studeras noga. Om tuben expanderar av tryckförändringarna så kan detta naturligtvis också påverka träffbilden om pipan är förbunden med tuben igenom ett fast förband.

Vapen som har magasin måste alltid indexera magasinen symmetriskt mot pipan. Även här kan det förekomma problem då magasinet inte linjerar upp helt 100% rakt mot pipan varvid diabolen skadas vid repeteringen. Om det finns möjlighet så är det alltid bra att skjuta vapnet med enkelskott tills man har fastslagit referensprecisionen. Eventuella problem med magasinen kan då bli enklare att identifiera. Märk också väl att ett enskilt magasin kan krångla och ge konstig precision där ett annat magasin tillåter vapnet att leverera perfekta träffbilder. Magasin är tyvärr en inte helt ovanlig felkälla till problem.

  Tyvärr så är det inte helt ovanligt att magasinsystemen skapar problem för precisionen..

Skulle sedan problem uppstå som man själv inte enkelt kan åtgärda så gör man ingenting - mer än att ringa den handlare som man köpte vapnet ifrån. Första kontakten tar man alltså med återförsäljaren. Det är först med dennes goda minne och uttryckliga samtycke som man eventuellt ringer vidare i kedjan till en eventuell importör eller tillverkare. Många handlare idag är internetbaserade och har tyvärr inga eller sporadiska kunskaper om de produkter som de saluför. I ett sådant läge så är tillverkaren naturligtvis en värdefull källa att nå. Som regel så besitter oftast tillverkaren en betydligt större kompetens om sina egna produkter än vad en generalagent eller återförsäljare gör. I dessa situationer så är det i allmänhet alltid en fördel att ha köpt vapnet hos en erkänt bra handlare och inte hos någon obskyr dagslända i branschen.

Om man sedan inte kommer vidare, det kan ju vara så att fabrikatet är nedlagt och/eller återförsäljaren har försvunnit då återstår det att försöka vaska fram knowhow via de sociala medierna, exempelvis forum, bloggar och diskussionsgrupper. Här måste dock alla "sanningar" betraktas med största skepsis. Många vedertagna råd kan vara uselt eller obefintligt underbyggda och olämpliga eller rent av farliga att tillämpa i verklighten. Sunt förnuft och en väl utvecklad känsla för källkritik är bra redskap i den moderna djungeln av sociala medier.

En klar dementi från JSB !

JSBs dementi om de ekonomiska problem som Airgun Guru påstod existerade

I går kom då slutligen en glasklar dementi från JSB om att man inte alls befinner sig i ekonomiska bekymmer eller att man har problem med kvalitén på sina diaboler, vilket bloggen Airgun Gurus påstod tidigare i veckan. Jag är själv en stor vän av sociala medier men man måste alltid vara försiktig med de påståenden som man läser på dessa, så även den här bloggen. Källkritik är alltså ett nyckelelement när man tar del av de påståenden som framkommer på dessa.

Tyvärr så finns det alltid en del som envisas med att tro på rykten/påståenden även när en dementi är ute och man fortsätter då att lägga ut "bevis" för sin egen tes. På ett forum så hittade jag en entusiast som lade ut ett foto på sin våg där det stod en diabol som uppenbarligen vägde något helt annat än vad den förväntades väga. Med detta som bevis så påstod inläggsförfattaren att det visst fanns grund för dessa rykten om JSBs kvalitétsproblem.

Det man förbiser i ett sådant resongemang är produktionsmängderna.

En god vän köpte ett armbandsur och förkunnade stolt att det hade en gångprecision på 99.98% Visst låter det fantastiskt? Räknar man sannolikheter så är det en enormt hög siffra. Kruxet är bara att ett dygn innehåller 86.400 sekunder. Konsekvensen blev att hans gångprecision innebar att uret missade 17 sekunder varje dygn. Efter en vecka (7 dygn) så är diffen uppe i 119 sekunder, alltså nästan 2 minuter. Efter en månad så är diffen strax under 8 minuter.

I praktiken så gick alltså klockan med (på pappret) fina 99.98% gångprecision bara acceptabelt rätt under ett halvt dygn. Redan efter en vecka så börjar avvikelsen bli jobbig och efter en månad så är den helt oanvändbar. Tänk bara på att komma 8 minuter fel till en buss- eller tågavgång.

Samma sak är det med diabolproduktion.

Om tillverkaren uppger att man har 99 % selekteringsgrad, alltså att 99% av alla diaboler ligger inom 2.50% acceptabel avvikelse så kommer det fortfarande inte att vara speciellt svårt att hitta diaboler med för stora avvikelser. Statistiskt sett så kommer 5 diaboler i varje ask att ha en uppseendeväckande stor viktavvikelse utan att det i egentlig mening är "fel" på asken ur produktionsteknisk synvinkel. Till detta så kommer också X antal diaboler som blir skrot under transport och annan hantering, vilket naturligtvis inte heller är tillverkarens ansvar.

Slutligen så finns det också en subjektiv faktor av stor betydelse. Om människor bara tror tillräckligt starkt att något är på ett bestämt sätt så kommer de också att se att så är fallet. Det handlar alltså om en slags tillämpad självbekräftelse. Man låser sig själv i ett på förhand givet tankemönster. Att bryta det kräver medvetenhet och klarsynthet samt, naturligtvis, ett visst mått av prestigelöshet.

Hur betydelsefull är då viktavvikelsen i praktiken, för mig som skytt?

Inte mycket, är tillverkarens generella svar men detta är en sanning med modifikation. Visst, ett avvikelse på säg 2.50% gör i sig självt ingen större skillnad men när den avvikelsen kombineras med en lång rad av andra avvikelser så kommer den sammanlagda effekten att bli vad vi ibland kallar för en flyer.

Säg att en diabol väger 2.50% för lite, samtidigt som vapnet när just det skottet avlossas ligger på det högsta utfallet i vapnets effektkurva och dessutom råkar det ligga på ett uns av medvind. Då har vi tre faktorer på en gång som talar för att skottet kommer att ta oväntat högt, till gagn för den duva som bara hör ett vinande ovanför huvudet.

Av detta skäl måste man ha diaboler med så liten vikttavvikelse som möjligt. Då har vi eliminerat en av de (få) faktorer som vi faktiskt kan påverka (vind etc är svårare att råda över). Ska vi sedan få den här typen av diaboler så krävs det att det finns bolag som JSB, vilka har konkreta och långsiktiga målsättningar av att inte bara tjäna pengar åt stora koncerner utan att också faktiskt tillverka just de diaboler som produktionstekniskt sett även ligger i framkant för att kunna ge oss bästa tänkbara praktiska precision.

Det är ju som bekant inget kul att köpa ett vapen för 10.000 kr och sedan inte ha matchande bra diaboler att använda.

Arvtagaren !

FX Airguns modernaste traditionella modell.  

Instegsklassen för highend PCP här i Sverige har sedan länge dominerats av FX Airguns olika modeller. Idag ska vi se lite närmare på en kär gammal klassiker och dess moderna andliga efterföljare. 

  Okänd, Fredrik & Undertecknad 020512 (foto: Kenth Friberg)

Redan 2003 så lanserade FX Airguns sin Cyclone-serie och jag var själv närvarande vid presentationen av dess prototyper den 11-12 maj 2002 i Fagerlids då helt nya fabrikslokaler, på den tiden under företagsnamnet PRE-Charge AB. Presentationen av modellen dokumenterades av Kenth Friberg och ett reportage om detta fanns i Juni månads exemplar av tidskriften Luftvapenbladet, ifrån vilken ovanstående foto är lånat.

Cyclone-serien kom ursprungligen som Ultimate (pistolgreppsomladdare), Gladiator (två tuber), Cyclone (tämligen konventionell) samt Cutlas (Cyclone med mer futuristisk stock). Alla dessa fyra modeller delade grundkonstruktion och utgjorde bara variationer på samma ursprungskoncept. Ultimate blev nedlagd efter några år, Gladiatorn försvann och ersattes av Gladiator Mk II så de enda två varianter som är kvar än idag av den ursprungliga Cyclone-serien är just Cyclone samt dess udda syskon Cutlas.

Anledningen till att Cyclone/Cutlas ännu är med oss är naturligtvis att de fortfarande säljer bra och skälet till detta är till stor del att de ursprungligen var oerhört mycket före sin tid när de lanserades. På den tiden så var marknaden smalare, det fanns betydligt färre antal modeller av PCP att välja mellan och de flesta var tämligen konventionella, antingen tubflaskvapen som Theoben Rapid och BSA SuperTen eller fasttubsvapen som Webley & Scott Axsor, Air Arms S400-serien mfl. Normen då var självindexerande magasinsystem och speciellt många andra finesser fanns inte.

När Cylcone kom så hade den en rad features vars likhet vi aldrig tidigare hade skådat. Här fanns en repetetativ fartomställare med tre lägen, en manometer, utbytbara lufttuber som kunde förändras i längd, sidospännarmekanism vars repeterhandtag var vändbart för höger- eller vänsterskyttar, ett magasinsystem där magasinet indexerades av vapnet och inte magasinet så magasinen blev mindre, enklare och billigare. Till detta så kom även en påkostad syntetstock (syntetstockar för PCP var i princip okända då) och en (måttligt) effektiv shroud.

Vi köpare, marknaden och dåtida facktidskrifter häpnade!

FX Airguns Cyclone - en modern klassiker!  

Cyclone-serien blev med all rätt en riktigt storsäljare och på många sätt själva fundamentet till vad FX Airguns är idag. Detta var de modeller som satte fabriken på kartan och som dessutom markerade skiftet ifrån hobbyverksamhet i mindre skala till en stor spelare i branschen. Tiden går emellertid och även om Cyclone-serien har uppdaterats igenom åren med exempelvis ST-teknologin, så har utvecklingen stadigt vandrat vidare. 

Frågan är då, kan en konstruktivt sett 12 år gammalt vapenkoncept fortfarande stå sig mot modernare efterföljare?

Redan 2008 så kom Royale-serien som på många sätt var en ordentlig utveckling av FX Airguns sortiment och dess strävan mot att göra allt bättre produkter. Den modell som vi ska titta på idag heter Royale 300 och utgör den senaste och billigaste inkarnationen av Royale-plattformen. 

Om vi börjar med prislappen så betingar en FX Airguns Cyclone 6895 kr där den modernare Royale 300 betingar 7750 kr. Skillnaden är alltså 855 kr. Är då en Royale 300 ett 900 kr bättre vapen, eller omvänt - vad får jag extra på en Royale 300 som jag missar hos en Cyclone?

Egentligen så handlar det om två väsentligheter, man får en riktigt effektiv shroud och man får en avsevärt större tub. Detta är de två största påtagliga skillnaderna. Visserligen så har även Cyclone en shroud men den har mindre diameter och är inte alls lika effektivt som jättepipan hos Royale 300. Skjuter man 10J så räcker förvisso Cyclones 185 cc långt men 300 cc är avsevärt mer och det är sannerligen sällan jag hör någon entusiast klaga över att denne har en för stor luftkapacitet hos sitt vapen, snarare tvärtom. Skjuter man full effekt så är skillnaderna påtagliga, räkna 30 skott hos Cyclone mot 50 skott på 300 vid kaliber 22 och 220 Bar starttryck.

Om man sedan går över till detaljerna så är mekanismen hos Royale betydligt solidare. Cyclone-serien har alltid plågats av en viss rapplighet i repeteringen. Anledningen till detta är att stommen, alltså själva blocket, består av två separata delar som fogas ihop över- och underdel med större delen av de rörliga komponenterna in emellan. Om de båda blockhalvorna sitter tight så trögar mekanismen och sitter de för löst så upplevs mekaniken som rent skramlig. Rätt spel mellan blockhalvorna är alltså viktigt. 

Royale 300 har däremot ett monoblock, en enda solid klump av hårdanodiserad aluminium som har frästs för att ge utrymme åt mekaniken inuti. Detta skapar en betydligt mer solid stomme att bygga vapnet runt. De öppningar som krävs för exempelvis repeterhandtaget är fixerade och detta gör att mekaniken kan löpa i mindre toleranser vilket ger ett mer gediget och sofistikerat intryck. Känslan i mekanikerna skiljer sig alltså åt en hel del, uteslutande till Royale 300s fördel.

  Automatindexerande magasin till Royale-serien - Royale finns även med kaliber 25!

En punkt som klart skiljer de båda syskonen åt är magasinsystemet. Cyclone ärvde revolvermagasinen ifrån Axsor-systemet och detta är ett magasinsystem som har många förtjänster; billiga och robusta magasin som tar lite plats. Royale använder däremot automatindexerande magasin där indexeringen sitter i magasinet, snarare än i vapnet. Det är dyrare, ömtåligare och klumpigare magasin men de har också en större kapacitet och de ger även fördelen av att man kan använda vapnet som singleskott utan att behöva köpa en separat adapter för ändamålet.

Så kan jag fortsätta rätt länge, över ett decennium är en lång tid för en vapentyp som har befunnit sig i en synnerligen expansiv fas. Det är lite som Volvo 850 - en formidabel bil och en av mina favoriter under tidigt 1990-tal. Visst är denna vagn precis lika bra nu som då, förutsatt att det handlar om ett fräsch exemplar, men ställer man denna bil i konkurrans med en senare konstruerad bil från samma företag så ÄR skillnaden stor. Utvecklingen står aldrig stilla.

Kollar man på Cyclone och Royale så handlar det kanske inte om praktiska jättekliv men nog har FX Airguns slipat sina produkter ordentligt under åren. I stort som smått så har man förändrat, förbättrat och utvecklat. Erfarenheter har dragits, nya kunskaper har förvärvats och allt detta har inkoopererats i varje ny variant av en vapenmodell som presenteras. 

Idag är Cyclone förvisso ett bra vapen i skenet av många konkurrenter men den är också på många sätt en antikvitet, en skillnad som på punkt efter punkt blir allt mer påtaglig när man jämför dem med ett vapen ur Royale-serien. När sedan prisbilden är såpass liten som några hundralappar hit och dit på runt 8000 kr så känner jag personligen inte att det finns några skäl att välja en så gammal konstruktion som Cyclone före den avsevärt modernare Royale 300. Det enda konkreta skäl jag skulle kunna tänka mig för att ta Cyclone före Royale 300 är om ägaren är vänsterskytt, då detta vapnet kan bli äkta ambi med repeterhandtaget på vänster sida.

Två koncept

      FX Airguns Royale 400 (foto: FX Airguns)

Med tanke på gårdagens inlägg om Cylcone jämfört med Royale 300 så fick jag ganska omgående den naturliga frågan om varför Royale 400 inte fanns med i jämförelsen. Skälet till detta var att den fanns inte med i frågeställarens omedelbara fundering men givetvis så borde 400 egentligen vara med och när man ser prisbilden så förstår man snabbt skälet till detta - en 300 kostar 7750 kr där en 400 betingar 7995 kr - en skillnad på blott 245 kr, kaffepengar i sammanhanget.

Så, bör man då välja en 400 framför en 300?

Ja, det tycker jag personligen. Åter igen så har jag aldrig mött någon som har önskat luft för färre antal skott i sitt vapen utan snarare regelbundet tvärtom. Här får man 25% större kapacitet för bara drygt 200 kr. Förutom den större volymen så har flasktubsvapen traditionellt också haft mindre risk för tubping. Nu har jag personligen aldrig skjutit 300 men då tuben är grövre än traditionella smaltubsvapen så torde risken för ping vara närmast obefintlig. 

En annan sak som ofta förbises är ju större volym en tub har, desto jämnare skottkruvor brukar den ge på självregulerande vapen och detta är naturligtvis också en fördel. Ser vi sedan på de rent exteriört sett fysiska förutsättningarna så ligger vikten för de båda vapnen på ungefär samma nivå, även om 400 är angiven som marginellt lättare (2900 gram vs 3000 gram), men något som är än viktigare än vikten är vapnets balans. Många vapen med långa tuber tenderar till att bli framtunga. Åter igen så har jag aldrig skjutit med 300 men jag kan intyga att 400 är synnerligen välbalanserad så någon risk för en befarad baktunghet (typ som Verminator Mk I) har jag aldrig upplevt.

En annan detalj som talar till 400s fördel är att man använder en universal Luxfertub, dessa är gemensamma med en rad olika tillverkare på marknaden och därför enkla hitta såväl nya som begagnade. Detta kan vara värt att beakta också om man önskar byta sin 400 till en 500 med tiden. Visserligen så kan man också byta sin 300 mot en 400 (ny smaltub som är standard på kaliber 25) men denna är, mig veterligen, unik just för FX Airguns. 

FX Airguns Royale 400 (foto: AoA)     

Slutligen några ord om stockmaterialet. Att välja till valnöt istället för plast på 400 kostar blott 1000 kr vid köp av ett nytt vapen. Skulle man i framtiden ångra sitt val av plastkolv så kan man förvisso köpa en lös valnötstock men den blir då sannerligen inte billig, den senste prisuppgiften jag såg var 3995 kr (!). Det gäller alltså att veta vad man gör innan man köper 400 i sin syntetstocksvariant. Som jag ser saken så är den tusenlappen i merkostnad på nytt vapen en bra investering, vapnet får ett bättre andrahandsvärde men det blir också betydligt enklare att sälja i andra hand.

Nu har vi vandrat en ganska lång väg, ifrån 6895 kr för Cyclone till 8995 kr för 400 valnöt och visst är nära 9000 kr en hel del pengar. Men vad är alternativen ifrån andra aktörer? En Air Arms S510 Long med valnötstock kostar 8595 kr och det är inte speciellt mycket billigare för ett tekniskt sett enklare vapen. Vill man ha motsvarande BSA så ligger en R10 Mk II på 9395 kr men det är en modell som har lidit en hel del av trassel med magasinsystemen och tveksam precision hos kaliber 177. 

  Hos udda fabrikat så kan man hitta mycket värde för pengarna..

Nä, ska man vända på pengarna så får man satsa på en oddball, exempelvis Brocock Elite som betingar 6595 kr med valnötstock, där börjar det bli en märkbar prisskillnad. Samma sak gäller naturligtvis också med FXs enklare och billigare Typhoonserie där en T12 DL nu kostar 6095 kr. I dagsläget så får man alltså räkna med ett prisspann mellan 6-9000 kr för normala PCP. 

Är då detta dyrt rent objektivt sett?

Jag köpte mitt första PCP ifrån FX Airguns i april 2001 och då betalade jag 5995 kr för ett vapen med valnötsstock (bok var tillval för 5495 kr). I dagens prisvärde så motvarar detta 7033 kr. Jämför vi då min dåtida FX2000 med dess nuvarande efterträdare Royale 400 för 9000 kr så har vapnet blivit 2000 kr dyrare. 

För dessa pengar så har jag emellertid fått dubbelt så stor och löstagbar tub, repetetativ fartomställare med 3 lägen, smidig sidospännare, magasin med större kapacitet, singleskottsmöjlighet, en effektiv shroud och allt detta för bara 2000 kr.

Vapnet har alltså inte bara blivit dyrare men också avsevärt mycket bättre för en - i mina ögon - högst rimlig merkostnad.

Nytt från FX Airguns !

  Äntligen en Picatinnyskena ifrån FX Airguns !  (foto: Hurricane www.luftvapen.se)

Till sist så kommer det äntligen en Picatinnyskena som tillval ifrån FX Airguns. Priset är i skrivande stund okänt, liksom specifikationer. Hurricane kommer att saluföra den med leverans "om några veckor".

Pistolkarbiner Galore !

TalonP är en av marknadens mest kraftfulla pistolkarbiner!

Som många säkert vet så är jag svag för pistolkarbiner och det finns naturligtvis flera anledningar till detta. Den här typen av luftvapen kan förvärvas billigt, de är lätta och roliga att skjuta med samtidigt som de inte kräver långa skottavstånd för att utmana sin skytt. Dess främsta fördelar är dock att de är enkla att transportera på ett diskret sätt och lätta att bära runt på, de är helt enkelt oslagbart smidiga. Självfallet så finns det också nackdelar och de påtagligaste av dessa är bristen på hög effekt liksom risken för höga skottljud om man trots allt får ut hög effekt, liksom vanligtvis ett ringa antal skott på en fyllning av drivmedel.

Konceptet med pistolkarbiner innebär vanligtvis att dessa vapen är endera PCP, MSP, HPA eller Co2 men visst - det finns även modeller med fjädermekanism men dessa har i regel begränsat med kraft, uttalad rekylproblematik och blir ofrånkomligen tunga och/eller otympliga.

En av de största aktörerna på pistolkarbiner är för närvarande amerikanska Crosman och därför så kommer tonvikten av de modeller som presenteras i dagens inlägg ifrån den här tillverkaren. 

  Multi Stroke Pneumatics - MSP

Pumpvapen, kallar vi dem. Arbetsprincipen är till stora delar självförklarande, man för en spännarm in och ut mot vapenkroppen upprepade gånger tills önskat tryck är uppnått varvid vapnet kan avfyras. Dessa vapen är självförsörjande och därmed synnerligen billiga att använda men i gengäld arbetskrävande för varje avfyrning eftersom de ständigt måste pumpas. Drivsystemet är emellertid kompakt och lätt samt kan förmås ge hög effekt vilket passar pistolkarbiner utmärkt. Igenom att man kan variera antalet pumptag så kan man också justera utgångshastigheten och därmed också effekten. MItt val i den här kategorin är Crosmans 1377 eller 1322, beroende på kaliber, som betingar 1095 kr i skrivande stund - mycket skjutglädje för små pengar. 

  Kolsyra - Co2

Kolsyrevapen är betydligt bekvämare men också avsevärt dyrare att använda. De laddas med engångs Co2-patroner för runt tio kronor styck vilka räcker till ungefär 30 skott. Det absolut vanligaste vapnet i den här kategorin är Crosmans 2240 som till vilken det finns en otrolig djungel av tillbehör för den som vill bygga ut och utveckla sitt vapen ytterligare. Dagspriset för en ny 2240 är 995 kr men de kan ofta hittas begagnade och då har jag sett priser på allt mellan 200-750 kr, ibland ännu dyrare när det medföljer påkostade tillbehör. Vill man skjuta kaliber 177 så finns modellen 2300T som dessutom har bättre avtryck och metallbreech men drygt dubbla priset på 2195 kr. Ytterligare ett steg upp så finns Crosmans rena Silhouettpistol för kolsyra som benämns 2300S och den säljs inte regelbundet i Sverige såvitt jag vet, sannolikt på grund av prisbilden då den i USA är klart dyrare än 2300T.

Pre Charged Pneumatcs - PCP

Även här har Crosman ett bra sortiment med lilla 1701P samt den större 1720 och slutligen Marauderpistolen med kaliber 22 och magasin. Små men ändå kraftfulla så fångar de essensen av pistolkarbinskonceptet men de kostar också klart mest, både i inköp och i drift eftersom initialkostnaden för driften bir hög tack vare behovet av en extern fyllkälla för tryckluft, endera en handpump eller en dykarflaska. Här får vi räkna med ifrån 5000 kr och uppåt bara för själva vapnet. En stor del av kostnaden kan dock förklaras med att man också får bättre pipor än Crosmans original samt mer påkostade avtryckarsystem än för de billigare vapnen i tusenkronorsklassen.

  High Pressure Air - HPA

Eftersom kostnaden för ett PCP-vapen ligger på runt 5000 kr så finns det naturligtvis också en marknad för vapen som kostar mindre men som erbjuder samma fördelar. Vanligtvis så handlar det då om Co2-vapen som konverteras till tryckluftsbruk igenom en tillsatsenhet med eget tryckkärl. En sådan av typen HiPac kostar för 2240 ca 795 kr vilket ger ett totalpris på 1790 kr för ett "PCP-vapen" utan att man behöver använda de dyra Co2-patronerna. Tyvärr så måste man fortfarande ha en extern fyllkälla, pump eller dykarflaska men totalpriset blir ändå billigare än för "riktiga" PCP-vapen. Det man går miste om är dock de bättre pipor och avtryckarsystem som ofta följer med PCP-vapnen.

Inflation i köpråd - lite Q & A !

De som kräks över raden av inlägg om diverse köpråd får ge sig till tåls ännu någon dag tills ämnet för bloggens inlägg växlar. De senaste dagarna så har det nämligen kommit en lång rad frågor via FB, SMS och liknande medel med funderingar om vilka vapen man bör köpa. Då någon förmodligen står på tröskeln att handla så får dessa inlägg prioritet på bloggen jämfört med övriga ämnen.

Så, då kör vi - två på en gång här (jag har utelämnat frågeställarens identitet och tar med frågorna här eftersom de kan ha ett allmänt intresse):

Hej Johnny. Jag har spänderat i princip all tid sen jag skrev i morse, tittandes på diverse recensioner av Marauder och olika FX bössor. Märkte att det saknas(?) nån form av anvisning på tryck i bössan på flera av FX bössorna. Är inte det viktigt att veta? Eller är det sånt man bara känner av? Det skall användas till tavelskytte på mellan 10 och ~40-50m. Det kan även vara så att en och annan oönskad duva får hamna på listan, förutsatt att det går att avliva dom utan problem.(dom håller på att försöka ta över världen, eller iaf min kusin trädgård)

Vapnets systemtryck är beroende på vapnets effektuttag och om drivkällan är självregulerande eller försedd med en separat regulator. Maxtryck på FX vapen är normalt sett 220 Bar på ostrypta självregulerande vapen och 200 Bar på dido strypta. Har man en regulator så är det tubens maxtryck som begränsar systemets maxtryck. Om tuben är godkänd för 232 Bar så kan man också fylla 232 Bar och om tuben tål 250 Bar så är detta också maximalt systemtryck - märk då väl bara för vapen med separat regulator. Marauder har maxtryck på 206 Bar.

Skjuter man från 10 till 40 meter så fungerar i allmänhet ett licensfritt vapen helt utmärkt. Bäst projektilbana får man med kaliber 177, så länge vapnet är legalt licensfritt. Tar man ut licens eller ökar effekten illegalt så är naturligtvis kaliber 22 ett bättre väl. Tänk bara att FÖR hög effekt kan vara jobbigt på korta avstånd (10-15 meter) då vapnet och/eller flykt/anslagsläte blir väldigt högt och kan vara störande för grannar etc. 

Skjuter man mot levande mål (fågel etc) så är alltid en så grov kaliber som möjligt att föredra. Lagen stipulerar mer än 180 meter med kaliber 22 men det kräver normalt licens på vapnet. Om vapnet får en ökad effekt på illegalt sätt så spelar naturligtvis lagarna runt skyddjakt ingen större roll eftersom man ändå är ute i illegala gärningar på grund av effektökningen utan licens. Av etiska skäl för rekommenderar jag varmt försiktighet vid all typ av skyddsjakt med luftvapen då det är en vapentyp som kan vara krävande att jaga framgångsrikt med. Anslagsenergin i joule räknat är dock inte så viktig som många (inte minst lagstiftarna) tror - väsentligast är korrekt skottplacering och en grov kaliber ökar storleken på målets effektiva träffområden varvid en korrekt skottplacering underlättas.

När det gäller vapen så känns det som att frågeställarens tankar far över ett brett spektrum. I ett tidigare meddelande så fick jag mer specifika ledtrådar, att budgeten för naket vapen är 8000 kr och att en syntetstock var acceptebelt eller till och med att föredra. Då jag mellan raderna tolkar det som att en illegal effektönskning var sannolik eller i alla fall inte orimlig så vill jag påpeka att Typhoon-serien kräver en maskinell bearbetning som inte är enkelt återställningsbar till fabriksutförande efteråt. Royale-serien däremot kan effektökas på ett enklare sätt och sedan återställas inför en eventuell försäljning (eller ankomst av dåligt samvete).

Med bakrund av detta och att det inte känns orimligt att vapnet både kan komma att användas till jakt och kanske till och med säljas när köparen får smak på andra vapen så hade jag efter dessa förutsättningar rekommenderat .22 FX AIrguns Royale 400 syntet med en prislapp på 7995 kr. Detta vapen är tekniskt sett bra, objektivt sett, det är enkelt att effektöka/återställa och har ett vettigt andrahandsvärde. 

Hej Jonny! Har snubblat in på din blogg och finner den väldigt underhållande. Den blev morgonläsning under hela semestern. Eftersom du verkligen verkar veta vad du pratar om då skulle jag vilja ha ett tip angående min Royale 500. Köpte den för drygt 1år sedan och jag är världigt nöjd så. Men det blev inte riktigt så mycket långhållsskytte som jag trodde. Så nu sitter jag mest på baksidan och skjuter på ca 25m. Då känns det som 270m/s är lite överkurs. Så till min fråga jag har ju faktiskt hastighetsjustering på den. Men vilken hastighet rekommenderar du till ett avstånd på 25m med cal 25. Har lite olika typer av amunition men oftast kör jag JSB exact king.

Tvärtom vad många tror så är en FÖR hög utgångshastighet inte alltid en fördel - tvärtom! En hög anslagsenergi gör att flykt- och anslagsläten blir höga, restavstånden långa vid en eventuell rikoschett och att målmaterialet blir hårt åtgånget. Viktigast av allt är dock att det finns både juridiska och rent säkerhetsmässiga invändningar om det korta avståndet också innebär att man skjuter inom tätbebyggt område. Effekter runt 60-70 joule ifrån grova kalibrar kan vara riktigt farliga om ett skott skulle smita ifrån en villatomt och flyga vidare igenom tät bebyggelse.

Skjuter man på 25 meter så brukar en utgångshastighet på ca 170 mps räcka helt utmärkt, det använder jag själv med kaliber 177 och den stora kaliber 25 borde klara detta precis lika bra. Med en så lågt effektuttag så bör man hamna på runt 25 joule, vilket fortfarande är en ansenlig anslagsenergi - om än bara en bråkdel av 70 joule. Personligen så hade jag aldrig använt så mycket energi OM jag skjuter inom tätbebyggt område, det hade motsvarat min BSA Ultra på full effekt med kaliber 22! OM man däremot skjuter på landsbyggden och av andra anledningar är begränsad till 25 meters maximalt skottavstånd så fungerar 25 joule troligtvis helt utmärkt.

Mitt råd är att reflektera lite över var man skjuter - skulle det vara tätbebyggt då hade jag varmt rekommenderat att man hade kompletterat med ett lågeffektsvapen och reserverat den stora kanonen till de ytor då den verkligen kommer till sin rätt - på full effekt - alltså på en skjutbana eller över en åker etc ute på landsbygden.

Örgryte Field Target

En ny klubb är under tillblivelse och har nu startat upp en FB-grupp om saken.

Gruppen heter kort och kort Örgryte Field Target för den som är intresserad.

En tidig morgon och en blåsig vår !

  Vindförhållanden första halvåret 2015 (illustration: SMHI)

Semestern börjar halka mot sitt slut och man får nog sammanfatta sommardelen av säsongen som synnerligen blåsig, kall och stundtals även rent regnig. Som vi ser av den översta illustrationen i dagens inlägg så har medelvinden legat på mer än 20% över normalvärden för åren 1996-2015. Detta har också inneburit att det inte har blivit så många sessioner på långa avstånd utan det mesta skyttet har endera skett inomhus, precis som off-season, eller på kortare avstånd hemmavid (max 14 meter). Ett par gånger så har jag dock även skjutit 25-30 meter utomhus och då har det gällt att antingen vara uppe i svinottan och börja skjuta runt 06.00 eller att fånga den sista timman av dagsljus på dagen.

  Antal tillfällen med blåst första halvåret 2015 (illustration SMHI)

Det vi märker av är de successiva effekterna av klimatförändringarna. Enligt SMHI så kommer vi att i framtiden få somrar som blir kallare, betydligt blåsigare och en hel del regnigare än på 1900-talet. Vintrarna kommer också att bli både varmare och regnigare men vintervindarna kommer inte att bli fler utan färre men betydligt kraftfullare. Illustrationen ovan visar antalet timmar med mer än 8 mps vind, där större delen av Sverige har haft mellan 0-50% mera timmar med stora vindstyrkor.

Mitt nyförvärv för säsongen har därför verkligen fått komma till sin rätt igenom mycket inomhusskytte och en hel del skytte på kortare avstånd. Själva kolven i AR-systemet är en detalj som jag har kommit att gilla allt mera. Förutom en underbar justermån åt alla håll och kanter så är den ju både teleskopisk och enkelt demonterbar för transport. En annan finess som jag först nu hittade en bra lösning på är möjligheten att utnyttja buffertuben till förvaring. Den är ju, som bekant, ihålig och detta utrymme kan lätt användas för en smidig och tillgänglig transport av mindre cylindriska föremål.

  En smart och praktisk förvaring..

En del använder röret för transport av exempelvis en ljuddämpare men själv så nyttjar jag det för att transportera ammunition tack vare en liten cylindrisk behållare där jag förvarar diabolerna under resan till och från mina skjutplatser. Själva behållaren är egentligen en förpackning för en liten AAA-driven ficklampa och passar perfekt in i buffertuben.

Själva modulkoncpetet hos AR-systemet är inte dumt alls faktiskt. Nu har ju FX Airguns anpassat pistolgreppet på den kommande Impact till AR-systemet så snart kanske det är dags att börja tillverka ett AR-kompatibelt chassie precis som R Arms Innovations gör till Crosman Marauder-serien.

  R Arms Innovation AR-chassie för Marauder - $299

Själva konceptet är enkelt, man köper ett chassie och sänker där ner lådan, sedan kan man bygga på med valfria tillbehör ur den gigantiska AR-familjen. Här finns mängder av pistolgrepp, kolvar och liknande allt efter tycke och smak. Borde fungera utmärkt även för Field Target och annat tävlingsbruk också eftersom man får pistolgrepp och en stomme av vridstyv och temperaturokänslig aluminium som erbjuder möjlighet till en närmast obegränsad anpassningsbarhet efter den aktuella skyttens preferenser.