A solid case !
En hård väska av enkelt utförande.
Något som man förr eller senare måste skaffa sig är en väska och i regel så är det då ett val mellan två alternativ som man står inför – vill man ha en hård väska (en ”case”) eller en mjuk väska (”fodral”)?
De allra flesta entusiaster kommer att välja endera av dessa två val men även mer udda alternativ finns, de vanligaste är ”kamouflerade” väskor och väskor av udda material (oftast trä).
Lite kort så erbjuder hårda väskor ett bättre skydd för innehållet men de är i gengäld både dyrare, tyngre och mer skrymmande. De mjuka fodralen är billigare och kan dessutom vikas ihop för att ta mindre plats när de inte används men erbjuder tyvärr också mindre skydd för vapnet och dess tillbehör. Hårda väskor har ofta inbyggda lås på kläpparna där mjuka väskor får förses med ett litet löst hänglås mellan dragkedjans draglänkar. I allmänhet så tenderar de flesta att välja hårda väskor om de ofta transporterar sitt vapen, exempelvis tävlingsskyttar och skyddsjägare, där mjuka fodral prioriteras av de som mer sällan förflyttar sitt vapen utanför sin hemvist men som ändå behöver något utifall att..
De väskor som man kallar kamouflerade är i sammanhanget inte naturmönsterfärgade, som man lätt kan tro av benämningen, utan de är helt enkelt väskor som ser ut att innehålla något helt annat än just ett skjutvapen.
Vem kan ana att den här väskan innehåller ett gevär istället för en gitarr?
Även här finns två basvarianter, antingen neutrala väskor som har en så anonym framtoning som möjligt, alternativt väskor som egentligen är avsedda för ett distinkt annat ändamål men modifierade för vapentransport (ex gitarrväskor). Dessa kamouflerade väskor har fördelen att de tillåter diskreta transporter, något som naturligtvis är välkommet om dess ägare ägnar sig åt förflyttning med allmänna kommunikationsmedel.
Än mer udda är de oftast konstnärligt utformade väskor som är tillverkade av trä eller läder för att förvara och transportera klassiska vapen och som därför är utformade för att matcha eller vara tidstypiska med sitt innehåll.
Vilket ska man då välja?
De allra flesta fantaster väljer idag hårda väskor, inte sällan efter att man har haft erfarenhet av mjuka motsvarigheter. Förmodligen så har behovet av en bra väska tilltagit varpå man konstaterar att den mjuka billiga väskan som man köpte först inte längre håller måttet och då tar man ett omtag (i plånboken) och förvärvar en mer rejäl tingest. En rejäl hård väska är överlag alltid ett bra val. För de som lever mer urbant och inte minst de som förlitar sig på kollektivtrafiken för transporter till och från skjutplatsen så har emellertid kamouflerade väskor ökat i popularitet och jag får titt som tätt frågor om tänkbara lösningar för den här typen av speciella behov, allt ifrån pokerväskor till mätinstrumentfodral.
Om man har ett riktigt skrymmande vapen så kan man av rent fysiska skäl ha svårt att hitta lämpliga och tillräckligt stora väskor för ändamålet och då är musikfodralen idealiska (men kostbara!) lösningar. Få luftvapen är så stora att en koffert för en bastuba eller harpa inte sväljer dem.
Tänkvärt är dock helhetsbilden, åker man spårvagn så kan man ändå vara rejält iögonfallande om man transporterar ett blankt och fint, nästan manshögt, cellofodral iklädd en riktigt smutsig och väl använd gillesuit (vilket faktiskt har hänt - bakläxa där, Mr X om du nu läser detta).
Ett klassiskt mjukt vapenfodral.
För den som använder luftvapen av mer blygsamma dimensioner eller rent av en luftpistol så finns det myriader av verktygsväskor/dataväskor och liknande att välja mellan i högst varierande prisklasser. Om en vanlig pendlare sitter på tunnelbanan med exempelvis ett laptopfodral i knät så torde typ ingen notera detta som varken udda eller ovanligt. Mindre vapen är ju till sin natur avsevärt enklare att transportera och i synnerhet så på ett mera diskret sätt.
Oavsett väskval så finns det ett par saker att beakta, bortsett ifrån självklarheten att väskan ska vara oöm och låsbar. Väskan bör ha en ändamålsenlig inredning där alla föremål hålls fast på ett betryggande sätt, endera igenom tryck av skumgummi/skumplast eller igenom att de hålls fast av kardborreband etc. Lösa objekt som kan skramla löst kommer ofelbart att finishskada övriga föremål i väskan så en bra inredning är ett måste. Vattentäthet är kanske inget jättekrav men det är självklart en trevlig bonus, inte minst här på västkusten vintertid.
Slutligen så bör väskan vara försedd med bra och alternativa bärmetoder, ett ergonomiskt vettigt bärhandtag men gärna också en rem som tillåter bäraren att hänga den över axeln eller bära den som en ryggsäck. Tyvärr är det ju så, som med all annan packning, att man tenderar till att bära runt på ett flertal föremål som man aldrig eller sällan använder i praktiken utan som bara följer med ”utifall att” men som ständigt stjäl utrymme och skapar onödig vikt. Försök alltså att hålla väskan så lätt som möjligt.
Vapenväska -the classic British way
Om man avser att transportera väskan på ett öppet transportmedel (biltakräcke, pakethållare för cykel/moped/mc etc) så bör väskan vara försedd med förankringsmöjligheter för den här typen av förflyttning och då ökar naturligtvis även kraven på vattentäthet. Tillse att väskan inte sticker ut onödigt långt utanför fordonet och förankra det ordentligt.
Det kan låta självklart men att efter att personligen ha bevittnat en trafikolycka där en bilist valde att transportera en ansenlig mängd cementsäckar ifrån den lokala bygghandeln inuti en takbox på en personbil så kan mycket få saker förvåna mig numera. Överrumplad blev emellertid nyss nämnda bilist då takräcket med boxen inte stannade då han själv hastigt bromsade bilen vid ett övergångsställe – en förvåning som möjligtvis bara kan överträffas av fotgängarnas - vilka hals över huvud fick kasta sig undan den veritabla torped som takboxen plötsligt utgjorde.
För att undvika dylika intermezzon med åtföljande mindre trevliga diskussioner runt ämnet sunt förnuft tillsammans med trafikpolisen så är en bra förankring med andra ord synnerligen värdefull.