Rost!
Hatsan tubgavel...
Idag kunde jag läsa om en entusiast som beklagade sig på luftvapenforumet över att lufttuben på hans Air Arms MPR hade rostat. Detta är självfallet tråkigt, men så fungerar helt enkelt en blånering.
Blånering är en enkel process som är billig ur ett industriellt perspektiv men som samtidigt ger ett mycket vackert slutresultat, rent visuellt sett. Nackdelen är tyvärr att dess rostskyddande egenskaper är fullkomligt ursla! Ett blånerat vapen måste alltså hanteras på ett omsorgsfullt sätt, det är mer "ömtåligt" än vad många tror och helt beroende av att man regelbundet förser ytan med en bra vapenolja som kompletterar blåneringen som ett skydd mot fukt. Förutom att alltid hålla en blånerad yta oljad så är det självfallet också bra om man håller borta fukt och fett ifrån den. Detta sker igenom att man regelbundet torkar av vapnet med en oljad trasa samt att man låter bli att vidröra blånerade ytor med fingrarna (o andra nakna kroppsdelar).
Kan man inte det av olika anledningar, då måste man förse metallytorna med någon annan form av ytbehandling som är tåligare mot de belastningar som är aktuella. Absolut enklast är att lackera ytorna. Då förseglar man metallen och förhindrar därmed rost. De blir också beröringståliga utan att rostrisken ökar. Jag har själv sprejmålat min pipa till min FX Airguns Elite med vanlig mattsvart färg och resultatet blev utomordentligt prydligt. Vill man istället behålla lite blåsvart skimmer så går det också att klarlackera ytorna med transparant lackfärg.
En mer påkostad lösning är att låta fosfatera ytorna. Detta är dock en mer komplicerad process som de flesta inte kan göra hemma i garaget utan som man får låta leja bort till en duglig vapensmed eller liknande. Man får då en ännu tåligare men lätt porös yta med en mer tactical look, vilken fungerar fint på många futuristiska luftvapen. Ytterligare en lösning som jag har sett är att man dippar objekten i en vattendipp, precis som med vapenstockar. Vanligast där torde kamuflage, svart och kolfibermönster vara men möjligheterna här är oändliga.
Förutom utseendet så är det också viktigt att man betänker att rost inte bara är missprydande utan dessutom kan äventyra säkerheten hos vapnet. Som bekant så finns det alltid mera rost än vad det nakna ögat kan upptäcka på ytan. Rost på exempelvis ett tryckkärl måste alltid undersökas grundligt om kärlet ska fortsätta att tjänstgöra som tryckbehållare. Skillnaden i kvalité hos det material och den tillverkningsprocess som olika tillverkare använder även för dessa vitala delar är milsvidd och där vissa tuber kan tåla mer än ett decenniums tjänstgöring så finns det också tuber som under sämsta tänkbara förhållanden borde bytas årligen!
Själv så har jag som praxis att öppna alla mina ståltuber årligen och inspektera dem visuellt. Detta då trots att jag bara använder tryckluft som fyllmedium. Den som handpumpar kommer ofelbart att dra in än mer fukt i sitt vapen och bör därför vara mycket vaksam på kombinationen av just handpump och ståltub - det är i grunden ingen bra mix.